Traditionsenligt har Bitte bjudit in valpköpare och vänner till några träningstillfällen under försäsongen och precis som de senaste åren så var det även den här gången Guy Bennett som stod för expertisen. Bästa möjliga val av instruktör enligt mig, som ännu inte mött någon som överträffar honom varken i att läsa hund eller i att förmedla sitt budskap. Man hade unghundsträning i fredags och under helgen har lite äldre hundar drillats i dagarna två.
Bra väder (att det blåser snålt får man liksom räkna med på östgötaslätten), en liten och ganska jämn grupp, roliga människor och en härlig stämning gjorde helgen väldigt lyckad. Som alltid när det gäller Guy fick man väldigt mycket med sig ifrån träningen och som alltid har samtliga deltagare fått påpekanden om det ena eller andra.
Grim var dock inte alls på banan under första passet; omotiverad, tungstyrd o allmänt tråkig. Vad har hänt med min härliga blogg-hund som alltid anstränger sig till sitt yttersta?? Först fiaskot på mock trialet i onsdags och sen fortsätter det så här. Kan det bero på att han helt enkelt behöver semester? Han gick ju i hård träning hela förra året, genomförde en lång o tuff jaktsäsong och jag har bara fortsatt träna på sedan vi kom hem. Vid närmare eftertanke så kanske en månads vila är på sin plats?!
"Men vad ska jag göra??"
Guy har svar på alla frågor, här guidar han ett nybörjarekipage i retrieverträningens svåra konst.
Grim kändes dock lite piggare efter att under lunchpausen ha spytt upp morgonmålet och vi gav oss tillbaka ut i den härliga hagmarken som Bitte ”hittat” just runt knuten. En fin ekbacke omgärdad med fårstängsel – som gjord för hundträning! Allra första apporten efter lunch höll dock på att ta en ände med förskräckelse. Grim fick en markering över staketet som han löste utmärkt, men på väg tillbaka så lyckades han på något sätt fastna i översta delen av det gamla fårnätet och blev hängandes i ena bakbenet. Sällan har väl 50 meter skogsspring gått så fort! Genom att lyfta upp honom så vreds trådarna rätt igen och vi fick loss hund-stackaren, men usch så rädd jag var när jag satte ner honom på marken. Jag förväntade mig en rejält halt hund som ådragit sig alla möjliga skador, men på något mirakulöst sätt så blev resultatet bara lite skrapsår och tömda analsäckar. Änglavakt för hunden och tillräckligt med adrenalinrus för lång tid framöver för hans matte…
Det är ju lagom lätt att försöka låtsas inför hunden att ”det där var väl inget, nu fortsätter vi” när pulsen skenar, men det verkade ha lyckats för eftermiddagspasset gick betydligt bättre för oss (och alla andra!). Som alltid blir utvecklingskurvan brant när man får hjälp att göra rätt och dag 2 lyfte sig både hundar o förare. Både två- o fyrbeningar skötte sina uppgifter med den äran och även om alla var trötta när vi skildes åt på söndagseftermiddagen så verkade samtliga väldigt laddade inför framtida träningar och utmaningar. Och lite solbränd hade man blivit på köpet!
Tack för ännu en kalas-helg, Bitte!
Sagoslott i motljus.
De här drog dagens nitlott och blev infångade för provtagning.
Vi letar nu efter levande virus o tog svabb-prov ifrån nasofarynx (typ svalget) ... 
...och kloaken på 60 änder.
Andreden - änderna har just börjat värpa för säsongen men producerar än så länge bara ca 100 ägg om dagen att jämföra med runt 400 ägg per dag när det är som mest.
Blivande ällingar.
Resterna efter vingklippningen för några dagar sedan.
Lite trevligare väder för lammungarna idag!
