Dagens fundering

Jag verkar just nu ha nån slags 35-årskris o grubblar en del över vad som är viktigt i mitt liv. Om något inte är som man egentligen vill ha det men ändå är ganska ok, räcker detta i det långa loppet? Eller ska man fortsätta sträva efter det perfekta/idealiska? Existerar det överhuvudtaget? Blir man någonsin lycklig om man hela tiden letar vidare efter något ännu bättre? Och hur mycket hänsyn ska man ta till andra människors önskemål när det gäller de stora besluten?

Ovanligt existentiella tankar för att vara jag, men allt fick sitt svar i H’s Facebook-inlägg för några dagar sedan:

Do what you love. Love what you do.

Kan detta vara svaret på alla frågor? Det låter onekligen som ett enkelt men genialt sätt att nå harmoni i livet, frågan är väl bara hur man organiserar tillvaron för att nå dit…

Den ”nya” Sofia

Vem är det??

Vad är det som plötsligt gör någon till en ”ny” person? Nya kunskaper? Nya erfarenheter eller kanske nya vänner?
Om detta är orsaken till epitetet ”ny” så hoppas jag innerligt att alla människor kommer i en ny upplaga varje år. Men jag anar en underton av illvilja i uttrycket, kanske ett utslag av den svenska avundsjukan eller allmän missunnsamhet. Jag är ofrånkomligen ett år äldre och förhoppningsvis även ett år klokare jämfört med förra våren, men förstår inte riktigt varför det skulle ge mig benämningen ”Den nya Sofia”.

Mitt år i England var fantastiskt på alla tänkbara sätt och medförde en påtaglig personlig utveckling på flera plan. Bloggen skrevs primärt som en dagbok men blev även ett sätt att uppdatera vännerna hemma i Sverige om vad som hände i mitt liv. Jag är stolt över det jag och mina hundar har uträttat under året som gått och självklart skiner det igenom i både tal och text, men jag har på intet sätt tappat självdistansen eller inbillar mig att jag är förmer än någon annan. Jag trodde nog att självironin lös igenom i mina inlägg, men alla verkar inte ha uppfattat detta.

För de som undrar kan jag i alla fall meddela att jag i grunden är precis densamma som tidigare – jag tror mig inte om att vara världsmästare, ser inte ner på dem som inte varit lyckliga nog att kunna göra det jag har gjort och kommer även i framtiden att vara den som missar viltparaden för att eftersöket inte är avslutat.

Träningshelg på Naddö

Traditionsenligt har Bitte bjudit in valpköpare och vänner till några träningstillfällen under försäsongen och precis som de senaste åren så var det även den här gången Guy Bennett som stod för expertisen. Bästa möjliga val av instruktör enligt mig, som ännu inte mött någon som överträffar honom varken i att läsa hund eller i att förmedla sitt budskap. Man hade unghundsträning i fredags och under helgen har lite äldre hundar drillats i dagarna två.

Bra väder (att det blåser snålt får man liksom räkna med på östgötaslätten), en liten och ganska jämn grupp, roliga människor och en härlig stämning gjorde helgen väldigt lyckad. Som alltid när det gäller Guy fick man väldigt mycket med sig ifrån träningen och som alltid har samtliga deltagare fått påpekanden om det ena eller andra.

Grim var dock inte alls på banan under första passet; omotiverad, tungstyrd o allmänt tråkig. Vad har hänt med min härliga blogg-hund som alltid anstränger sig till sitt yttersta?? Först fiaskot på mock trialet i onsdags och sen fortsätter det så här. Kan det bero på att han helt enkelt behöver semester? Han gick ju i hård träning hela förra året, genomförde en lång o tuff jaktsäsong och jag har bara fortsatt träna på sedan vi kom hem. Vid närmare eftertanke så kanske en månads vila är på sin plats?!

"Men vad ska jag göra??"

Guy har svar på alla frågor, här guidar han ett nybörjarekipage i retrieverträningens svåra konst.

Grim kändes dock lite piggare efter att under lunchpausen ha spytt upp morgonmålet och vi gav oss tillbaka ut i den härliga hagmarken som Bitte ”hittat” just runt knuten. En fin ekbacke omgärdad med fårstängsel – som gjord för hundträning! Allra första apporten efter lunch höll dock på att ta en ände med förskräckelse. Grim fick en markering över staketet som han löste utmärkt, men på väg tillbaka så lyckades han på något sätt fastna i översta delen av det gamla fårnätet och blev hängandes i ena bakbenet. Sällan har väl 50 meter skogsspring gått så fort! Genom att lyfta upp honom så vreds trådarna rätt igen och vi fick loss hund-stackaren, men usch så rädd jag var när jag satte ner honom på marken. Jag förväntade mig en rejält halt hund som ådragit sig alla möjliga skador, men på något mirakulöst sätt så blev resultatet bara lite skrapsår och tömda analsäckar. Änglavakt för hunden och tillräckligt med adrenalinrus för lång tid framöver för hans matte…

Det är ju lagom lätt att försöka låtsas inför hunden att ”det där var väl inget, nu fortsätter vi” när pulsen skenar, men det verkade ha lyckats för eftermiddagspasset gick betydligt bättre för oss (och alla andra!). Som alltid blir utvecklingskurvan brant när man får hjälp att göra rätt och dag 2 lyfte sig både hundar o förare. Både två- o fyrbeningar skötte sina uppgifter med den äran och även om alla var trötta när vi skildes åt på söndagseftermiddagen så verkade samtliga väldigt laddade inför framtida träningar och utmaningar. Och lite solbränd hade man blivit på köpet!

Tack för ännu en kalas-helg, Bitte!

Mock trial

Ledig idag och detta firades med ett mock trial hos Håkan o Karina på Gryt. Det var Inga o Tina som med hjälp av ett gäng funktionärer bjöd några av sina vänner på ett både nyttigt o roligt arrangemang. Vi lyckliga deltagare kom till en välorganiserat och synnerligen trevlig tillställning som, efter en vådlig färd på traktorsläp, inleddes med walk up genom granskog och på nyavverkade ytor. Det var allt annat än lätt att se markeringarna och ofta försvann hundarna utom synhåll bakom stora rishögar eller krön. Svårt o orättvist – precis som det ska vara!!

Vi började med femton hundar i startlistan vilka decimerades efterhand pga pip, ineffektivitet/olydnad, högljudd handling och så vidare. Grim o jag inledde stabilt och var gott med i de tre omgångar (fem apporter) som hanns med före lunchen, men många hundar gick bra och konkurrensen tycktes bli hård. Efter pausen visade sig dock det ökända eftermiddags-syndromet, då många hundar inte riktigt kom igång igen efter avbrottet utan föll isär en efter en. Tyvärr var Grim en av dessa då han visade upp en onödigt självständig sida när han sändes på en dirigering och helt enkelt var väldigt olydig. Ful gul hund… .

Hunden efter mig misslyckades också på samma apport, om än på ett betydligt mera städat sätt, och sen klev Jens o Sting in på scenen som tredje ekipage. Självklart skulle även andra domarens hundar provas på apporten, vi var ju tämligen säkra på att den fanns där. Dummiesar har ju inte samma benägenhet som vilt att flytta på sig! Stings väg till området var varken rak eller smidig, men väl på rätt ställe gjorde han ett utmärkt närsök o hittade snabbt mini-dummyn. Well done!

Eftersom det var träning också och inte bara tävling, fick även utslagna hundar fortsätta i leken och alla fick 5-6 apporter var under dagen. Till slut fanns det dock bara tre hundar kvar i prislistan och resultatet blev följande:

Vinnare Anna och Tassa

Andra plats Ann-Charlotte och Odin

Tredje plats Jens och Sting

Stort grattis till dessa, men framför allt..

..ett översvallande tack till Inga och Tina och alla andra som på något sätt varit delaktiga i att arrangera dagen!! Fantastiskt bra gjort!

Det bästa med dagen (förutom att Jens hamnade på prispallen) var dock att provresultatet på mina änder visade sig vara negativt – inga virus påvisade! Det var skönt…

Fågelinfluensa del 2

Sagoslott i motljus.

Resultaten kom som väntat tillbaka positiva - 3 av de 20 änder vid tog blodprov på hade antikroppar mot fågelinfluensa och idag skulle uppföljande provtagning ske. Det blir inte längre riktigt lika hysteriskt när vi får serologiskt positiva resultat, men lite stressade blir man allt på Jordbruksverket och jag har plötsligt blivit en väldigt intressant person...

De här drog dagens nitlott och blev infångade för provtagning.

Vi letar nu efter levande virus o tog svabb-prov ifrån nasofarynx (typ svalget) ...

...och kloaken på 60 änder.

Håll tummarna för att de här resultaten kommer tillbaka negativa, för annars lär det bli uppståndelse på riktigt!

Andreden - änderna har just börjat värpa för säsongen men producerar än så länge bara ca 100 ägg om dagen att jämföra med runt 400 ägg per dag när det är som mest.

Blivande ällingar.

Den andra gruppen har dels likadana reden som ovan i sin ligghall, men även hyddor utomhus.

Populärast är dock utan tvekan granruskorna - nästan som i det vilda!

Det ser riktigt trivsamt ut.

Resterna efter vingklippningen för några dagar sedan.

Lite trevligare väder för lammungarna idag!

Baggi Boy

foto: Ernholm

Provframgångar är inte allt - vissa lyckas linda sin matte runt ena tån redan från början o behåller sen det greppet resten av livet...

Influensa

Efter det stora fågelinfluensautbrottet 2006 och därpå följande hysteri ibland både media, myndigheter o allmänhet, görs nu regelbundet kontroller avseende detta på alla slags fjäderfäanläggningar. En gång årligen tas det till exempel blodprover på avelsänder där man letar efter antikroppar mot viruset och den här veckan var det dags igen.

Så här kan man ha det som and i avelshägn - mat, vatten, skydd mot rovdjur och skapliga ytor både under tak o utomhus. Den gångna vinterns kyla hade gett en del stackare frostskador på fötterna, men bortsett från det är hälsan väldigt god i besättningen. Honorna har just börjat värpa nu och om några veckor kommer insamlandet av ägg och kläckandet av ällingar att börja igen. Det är inte tillåtet att fånga vilda änder utan alla avelsdjur är uppfödda i fångenskap.

Av praktiska skäl provtog vi dock den här gruppen istället. Det ser kanske inte lika idylliskt(?) ut som för de utomhushållna, men jag trycker att en rejäl lösdrift alltid är ett bra alternativ, oavsett vilket djurslag man pratar om.

Alla änder måste ha tillgång till vatten, och det har såklart även dessa. Trots att de är uppfödda och aldrig varit ute i friheten så är de långt ifrån tama och blev ganska besvärade av besöket.

De föstes försiktigt längs väggen...

...och stängdes in i ett hörn för att underlätta hanteringen.

Man tar blodet från en ven på vingens undersida, vilket oftast är svårare än det låter!

Till slut var dock uppdraget slutfört - 20 fåglar åderlåtna. Vi väntar nu svar från labbet på proverna och skulle bli väldigt förvånade om de kom tillbaka negativa. Vi har nämligen påvisat antikroppar vartenda år, vilket gjorde alla inblandade smått neurotiska första gången det hände! Nu är vi dock mera lutttrade och har redan planerat för uppföljande provtagning nästa vecka eller nåt. Om/när resultatet visar att fåglarna träffat på viruset (= har antikroppar) går man nämligen vidare med svabbprover i kloak och svalg för att leta efter levande virus. Hittills har dessa alltid varit negativa som tur är, för antagligen åtgärdas positiva virus-resultat med utslaktning av hela besättningen sånt är alltid traumatiskt.

Det var ganska ruggigt väder den dagen, verkligen inget vidare alls när man är nyfödd o blöt. Den här stackaren är inte gammal, om man tittar noga så ser man fortfarande den blodiga navelsträngen och efterbörden som hänger från tackan. Stackars liten...

Idag var det betydligt bättre väder än ovan o hundarna här hemma har fått komma ut o lufta sig lite. Man kan väl konstatera att vi hittade ett par områden där det finns ett visst behov av förbättring. Även en blogghund kan tydligen ha en dålig dag!! ;o)