Härlig morgon!

Jag kunde inte somna om när Jens gick till jobbet strax före fem i morse utan tog istället en rejäl promenad i gryningen. En halvmil i raskt tempo medan morgondimmorna lättade – som balsam för själen!

Andsäsongen har ju startat och vi har hunnit med några jakter redan. Grabbarna njuter lika mycket som jag av detta o gör som vanligt högklassiga och stabila insatser. De är ju blogghundar ut i svanspetsarna! ;o)

Att få tillbringa hela dagar på jakt med trevliga människor o duktiga hundar är en ynnest – hoppas alla vi som har dessa möjligheter förstår att uppskatta det. Imorgon bär det av igen och trots att det krävs avfärd strax efter sex längtar vi såklart redan. Jag ska försöka ta med kameran ut då, även om det är svårt att koncentrera sig på arbetsuppgifterna (=apporteringen) om man ska fotografera samtidigt.

Ha en bra dag!

Eldkvarn

Eldkvarn spelade på Rademacher-smedjorna igår kväll – och som de spelade!! Jag kan väl inte påstå att jag varit nåt stort fan tidigare utan förmodligen fått upp ögonen för Plura & co först efter hans mat-program. Men nu är jag frälst – det visade sig vara gubb-rock när det är som bäst!

En usel bild men i alla fall!

Trots ett strilande regn som tämligen omgående fick mig att se ut som om jag försökt kvala till en Miss Wet T-shirt-tävling värmde de hela Eskilstuna. Med sin scennärvaro o suggestiva rock fick de omedelbart publiken med sig o stämningen var på topp!
Inledande middag på HåPe's och efterföljande festande på Le Brasserie gjorde kvällen fullkomlig. Helt klart värt det faktum att jag idag är lite svag o har ganska ont i håret…

Att hoppa i galen tunna...

Inledde dagen med ett ovanligt fall – en stor tjur som varit lite väl glupsk och fastnat med huvudet i en tunna med spill från tröskan. Stackaren var egentligen inte skadad men det gick inte bara att dra loss tunnan utan vidare så experthjälp (läs: undertecknad) tillkallades.

Man vet inte hur länge han suttit fast eftersom han hittades i det här skicket på morgonen, kanske större delen av natten. Han hade åtminstone lyckats skrämma ut alla sina kor o kalvar i vetefältet intill och av spåren där att döma hade de farit runt ett bra tag innan djurägarna återställt ordningen.

Tjurar är opålitliga per definition och om de har huvudet i en tunna och därmed inte vet vad de gör skulle de kunna bli ännu farligare, men vi hade tur. Den här gossen (på ca 800 kg…) var väl hanterad och van vid folk så vi störde honom inte alls, och reagerade inte ens när jag gav honom sprutan med lugnande medel.

Det var väl ungefär så långt som mina hjältedåd sträckte sig - efter en kvarts väntan och kunde vi sen utan större åthävor såga upp tunnan och evakuera tjuren. Något vimmelkantig och med ansiktet fullt av bös blinkade han mot solen igen – varde ljus!

Lite av varje

Himmelsända Safari fortsätter – häromkvällen kom det en igelkotte på besök i trädgården. Kanske inget sensationellt djur i den svenska faunan, men jag har aldrig träffat på en kotte under alla de år jag bott i mitt lilla hus. Jag har inte sett några överkörda stackare i närområdet heller så jag blev minst sagt förvånad.

Det måste ha varit ett ungt djur, typ årsunge, för den var inte särskilt stor och minst sagt oförskräckt. Hon(?) dök upp mitt under exteriörbeskrivningen av Grim o Sting (Tack, Inger !!) och brydde sig inte alls om att vi höll på med vårt bara några meter bort utan rultade omkring under träden o mumsade äpplen. Grymt söta är de!

Helgen har tillbringats på Naddö som hus-, hund- och ffa valpvakt. Endast två vuxna hundar o två valpar fanns hemma så uppdraget har inte direkt varit betungande. I fredags hjälpte jag Bitte med fisket – ca 20 kg fina kräftor bärgades på ett par timmar. Det var nästan helt lugnt och således inte alls särskilt tungt, men de ovana sidvärtsrörelserna satte ändå sina spår och jag var ganska stel igår. Jag tycker man upptäcker ”nya” muskler vid de mest oväntade tillfällen…

Kilometervida stubbfält o andra utmärkta träningsmarker till trots har dock grabbarna gått sysslolösa då träningsinspirationen helt lyst med sin frånvaro. Men lite simning efter roddbåt (ren fysträning) har vi i alla fall gjort – det blev en 7-800 meter igår och vi ska snart göra samma repa igen.

I övrigt har helgen mest ägnats åt fundamentala grubblerier av olika slag. Av någon anledning återkommer jag gång på gång till de kloka orden ”Do what you love & love what you do”.
Det var ju just det…

Rådjurslek

Jag har aldrig tidigare haft förmånen att verkligen studera rådjur på nära håll och blev därför lite förvånad när Lillebror började bete sig som en yster kalv (eller ung labrador!) häromkvällen. Men det är klart att även unga rådjur leker - varför skulle de inte göra det!?

Efter ett tag fick han även igång Storebror och de härjade hejdlöst runt bland äppelträden under en lång stund!

Filmkvaliteten kanske lämnar en del i övrigt att önska, men ni får hålla till godo med hur det blev. Bakgrundsmusiken ifrån Rockklassiker ingår! ;o)

Sverige är fantastiskt!

Snabb rastning av hundarna på stigarna precis utanför huset renderade häromkvällen i att jag först kunde vräka i mig massor av skogshallon (finns det nåt bättre??)…



.. för att hundra meter senare ramla rakt på ett mindre berg av gula kantareller. Nästan ett halvkilo (eller ett pund som vi anglofiler säger!) kantareller på en kvadratmeter – underbart!



Sommartid är skördetid och förråden fylls nu på av det naturen bjuder. De härliga kvällarna spenderas till största delen på verandan där vi numera har en mindre safari nästan varje kväll. Grannarnas trädgård tvärs över vägen myllrar av vilda djur som inte bryr sig ett dugg om oss så länge vi spelar rockklassiker på radion!
Förutom två unga rådjur som underhåller oss flera gånger i veckan får vi ibland också njuta av någon get och nu i brunsttider allt oftare även av områdets kapitala bock. Han är verkligt imponerande! Väger troligen närmare dubbelt så mycket som småpojkarna och så fort han dyker upp försvinner de som pilar. Man muckar inte med en sån där…

Den stilige brorsan...

...och lillebror med konstiga klumphorn! De har ganska mycket klåda så jag gissar att de är helt fulla av fästingar. Stackare!

På sistone har vi dessutom ofta sett grävlingen komma fram i skymningen o leta mask på gräsmattan. Den är lite skyggare än rådjuren och blir störd om hundarna rör på sig i trädgården, men det brukar inte ta många minuter förrän han/hon är tillbaka igen.

Det är verkligen en ynnest att kunna leva så nära naturen! Jag saknar emellanåt England så att det värker, men i vissa avseenden är vårt land faktiskt oslagbart.

Smärta

Jag har varit ganska förskonad från skador o sjukdomar i mitt liv o har därför löjligt låg smärttröskel. Ni vet ungefär som ”ni skulle bara veta hur det känns när en kille är riktigt förkyld”. Ödet rätade dock upp den balansen något i början av förra veckan – ett svagt molande i en visdomstand utvecklades snabbt till en ruggig tandvärk där jag stundtals trodde (önskade!) att hela käken skulle ramla av.

Jag trodde väl aldrig att en löjlig liten tand som suttit där i minst 20 år skulle kunna orsaka så mkt lidande men kära nån vad ont jag haft! Det är inget vidare att vakna mitt i natten av att hela huvudet håller på att sprängas i bitar – tack o lov för värktabletter! Jag har försökt undvika alla tyngre grejor men har blivit en storkonsument av vanliga piller och kan nu med stor säkerhet meddela att effekten av två Treo och en Voltaren sätter in efter i genomsnitt 16 minuter.

Det har blivit lite bättre under de senaste dagarna men idag stapplade jag ändå iväg till tandläkaren på darriga ben, beredd på det värsta efter ”goda vänners” målande beskrivningar av diverse tandutdragningar. Elva minuter, två röntgenbilder och en tandköttsficksspolning senare var jag klar, efter att ha utstått ett visst obehag men ingen smärta. Det visade sig nämligen att rötterna till min kära visdomstand är så krokiga o knyckliga att det inte räcker med en vanlig tandläkare för att dra ut den, utan jag har blivit remitterad till tandkirurgen på Mälarsjukhuset.

Kul nu i semestertider, tänkte jag, de har säkert många veckors väntetid. Helt fel! Normal remisstid för såna här ingrepp är nämligen 5-6 MÅNADER!! Jösses, jag som trodde att vi levde i ett välfärdssamhälle med god sjukvård?! Gudskelov att värken verkar ge med sig av sig själv, åtminstone tillfälligt, för ett halvår med sån tandvärk skulle göra vemsomhelst tokig. Eller i varje fall mig…