sofias blogg

Den fantastiskt generöse Robert Daws bjöd in oss till "sitt" ställe för ett träningsprov / training day och en underbar morgon samlades vi förväntansfullt på Beauvale Abbey Farm utanför Nottingham. Det var en vanlig jaktdag där Robert med hjälp av oss tog hand om apporteringen under provmässiga former. Väldigt avslappnat men ändå tillräckligt mycket allvar för att det skulle uppstå en viss "nerv" hos förarna.

Mangårdsbyggnaden med häck-omgärdad trädgård.

Beauvale Abbey Farm har alla möjliga sorters produktion - ett trettiotal tinkrar (avelsston + en egen hingst) för uppfödning av ridhästar, köttdjur, får av flera olika slag, kalkoner, diverse olika höns, tea room med gårdsbutik, jakterna osv.

Man måste bredda verksamheten för att klara sig på ett småbruk!

Underbar morgon med sol o nollgradigt.

Två ugnsfärdiga fasaner eller dito rapphöns för bara £ 5.00 - vilt är billig mat i England!

Dessutom är det så gott! Och nyttigt! Och främjar vår sport! Alltså - ät mer vilt.

Självklart fanns även ordinarie apportörer på plats - vi kunde ju inte täcka hela skyttekedjan själva.

Första drevet som var skogen till vänster.

Solen gjorde att den tunna frosten snabbt försvann.

"Settle your dogs, now we start."

Bitte skickar Rico...

...som krånglar sig igenom häcken o hämtar sin första fågel.

Fido lämnar snyggt i hand.

"Wingblinded" Susa.

På gården finns en gammal klosterruin, vilket jag såklart blev helt exalterad över. Tänk er en kyrkobyggnad o ett överdåd av murar på samma gång!?

Ingången för länge sedan. Verkar fånigt att ha en så smal o hög trappa upp, men så var det tydligen. Halvt under markplan låg ett rum till - det var alltså en typ av suterränghus...

Interiörbild - det vi har i ögonhöjd är det gamla golvet, sedan ser man eldstaden på både första o andra våningen o kan ana resterna av en trappa upp till nästa våning. Fantasieggande!

En minnessten med lite information om klostret - mer finns här.

Ett gammalt kyrkfönster.

Mangårdsbyggnaden från andra sidan - hur fint som helst! Och med en häpnadsväckande utsikt över den lilla dalen. Beauvale betyder tydligen "den vackra dalen" - ett högst passande namn.

Elevenses - den här gången bjöds det på portvin o fruktkaka. Mums!

Vackert!

"Barney" åkte viltvagn mellan såtarna.

Här drevs fasaner o morkullor från skogen till höger om dammen.

Grims bästa apport för dagen var när han som andra hund o en god stunds fördröjning gjorde ett riktigt fint arbete på en löpa efter en springande tupp. Det är sånt man inte kan träna en hund till - det måste de lära sig själva!

Börjar jag bli tjatig...? Men det är ju så vackert!!

En av hundarna i drevet - cockerspaniel i sportfrisyr.

Man kan njuta av den härliga dagen på många olika sätt...

Ser ni änderna på ängen bortom dammen? De utfodras uppe i vänstra hörnet vid häcken och keepern visslar på dem när de ska få mat. De kom lydigt på inkallning den här gången oxå men nu blev de uppjagade över skyttarna istället för fodrade. Detta var synnerligen effektivt och de fick riktigt fin höjd, men det kändes sådär etiskt...

Rasism finns hos alla arter - det var nästan komiskt att se hur varje ras höll ihop inom den större flocken av får.

Dagsljuset börjar försvinna - men det är bedövande vackert även i halvskymning!

Vem som vann "provet"? Ingen.

Alla hundar skötte sig egentligen riktigt bra, men samtliga lyckades oxå begå något misstag och dagen slutade med "no result". Vilket hände på ganska många novice-prov under bara den korta tid som vi var i England, så vi var i gott sällskap!

En av anledningarna till att åka till England är att få vara med på fältfågeljakter i en utsträckning vi inte kommer i närheten av hemma. Erfarenheterna man får är ovärderliga för både hundar o förare. Jag gick ju som fast apportör på flera gods/gårdar under förra året och det var verkligen roligt att träffa alla igen. Det finns så många underbara människor i det här sammanhanget! Det finns ju några trista oxå såklart, men dem väljer vi att bortse ifrån...

Förhållandena varierar kraftigt - ibland var det lättapporterat...

...och ibland krävdes det betydligt mer av både hund o förare för att fullfölja uppdraget!

Anne o Susa håller koll.

En sak man är väldigt noga med i England och som jag verkligen saknar på jakterna här hemma är "elevenses", dvs en fikapaus mitt på förmiddagen. Oftast blir det bara te o kex, men ibland kanske en bit pork pie, en slurk sloe gin eller varför inte ett glas champange?!

På tal om sloe gin...

Man står på pass en bra bit bakom skyttarna för att ta de fåglar som går ner skadade långt bak. De som faller öppet runt skyttelinjen kan plockas upp för hand, av peg dogs eller av drevfolket när de kommer fram. Tokapportering av dött vilt är inget som uppskattas av varken skyttar el keeper, och den "flest-fåglar-vinner"-mentalitet man kan träffa på här hemma är sällsynt.

Just här har man en liten väg och sedan ett större skogsparti med enorma rhododendronbuskage bakom ryggen och det är av största vikt att man hinner se ungefär var de skammade fåglarna gått ner för att ha en rimlig chans att hitta dem.

Ovanlig peg dog - en långhårstax! Tror dock inte att hon gjorde särskilt stor nytta...

...vilket även gäller för den här!

En mera vanlig syn och ett gott exempel på hur det ska se ut - mycket duktig skytt, helt fast o lugn hund och båda två hade full koll på det som fallit.

Det är ganska ofta stökigt runt de skyttar som tar hunden med sig så motsatsen likt ovanstående är väldigt trevlig - det ger mig arbetsro att ta hand om de fåglar jag ska koncentrera mig på!

Transport mellan dreven.

Mitt favoritställe Chadacre var förut en lantbruksskola - här är skolklockan på gårdsplanen.

Och här är den lilla köksträdgården...

Om man någon gång har sett en vingad fasantupp löpa undan, så förstår man att även om hög hastighet på intet sätt är ett självändamål för en apportör, så duger det inte med en långsam hund om man vill få tag på dessa fåglar.

Baggi är tillräckligt snabb för att den här tuppen aldrig skulle hinna förstå vad som höll på att hända!

Rico, Fido o Kotten bak i Barrys bil.

Glada apportörer!

Chadacres duvor vilar på taknocken medan Anne o Susa håller stånd i sockerbetorna.

Mitt emellan två drev kom plötsligt två ryttare förbi, hälsade avmätt....

....och försvann sedan bort i dimman. Så engelskt det kan bli!

En studie i beige!

Ingen tvekan om vem som åker i det här fordonet.

På väg ut till sina pass.

Baggi markerar nästa fågel under inleverans av den första. Här har jag faktiskt skickat under skyttet ut på den öppna marken, eftersom det gällde en vingad fågel som ska apporteras asap. Även detta ses ibland som lite halv-suspekt (vissa keepers föredrar att man låter fågeln springa förbi en innan man skickar hunden, så att all apportering sker bort från skyttarna), men jag tar inte risken att förlora en skammad fågel om jag kan undvika det.

Döda fåglar får som sagt ligga tills efter avslutat skytte.

Eddie är chef över viltvagnen.

Det här är Boris - en dryga trettio år gammal hunter som nu är pensionär på heltid. Men han har haft många glada dagar på godsets jakter ihop med ovannämnda Eddie. En fin gammal häst!

Chris Carter - game keeper på West Acre.

En gammal patronväska slängd på golvet i trailern...

..medan en ny står nogsamt uppställd i sätet. Jag vet dock vilken av de två jag skulle vilja ha!

Det är svårt att passa skyttar på båda sidor om en häck, man får öva upp sitt vidvinkelseende!

Fältet plöjdes igår - peggarna har inte hunnit sättas tillbaka.

Ännu en jaktdag i strålande sol!

Gemytlig stämning med både skyttar, drevare o apportörer i samma trailer.

Som sagt - jag älskar murar...

Toby ska ut på en ridtur i det härliga vädret, han behövde tränas lite inför jakten (med pack of hounds o allt) veckan därpå.

Vi följde med Mike o Sara till Henham Park ett par gånger oxå - där har man en påtagligt stor andel gröna / japanska fasaner. Mycket vackra! En del säger att de flyger sämre än de "klassiska" fasanerna, men jag ser då ingen skilland i det avseendet.

Jag tycker väldigt mycket om Henham Park av många olika skäl - ett är att man vid elevenses brukar bli bjuden på den bästa pork pie jag nånsing smakat. Väl kryddad med bl a salvia och inget mindre än delikat!