Rådjurslek

Jag har aldrig tidigare haft förmånen att verkligen studera rådjur på nära håll och blev därför lite förvånad när Lillebror började bete sig som en yster kalv (eller ung labrador!) häromkvällen. Men det är klart att även unga rådjur leker - varför skulle de inte göra det!?

Efter ett tag fick han även igång Storebror och de härjade hejdlöst runt bland äppelträden under en lång stund!

Filmkvaliteten kanske lämnar en del i övrigt att önska, men ni får hålla till godo med hur det blev. Bakgrundsmusiken ifrån Rockklassiker ingår! ;o)

Sverige är fantastiskt!

Snabb rastning av hundarna på stigarna precis utanför huset renderade häromkvällen i att jag först kunde vräka i mig massor av skogshallon (finns det nåt bättre??)…



.. för att hundra meter senare ramla rakt på ett mindre berg av gula kantareller. Nästan ett halvkilo (eller ett pund som vi anglofiler säger!) kantareller på en kvadratmeter – underbart!



Sommartid är skördetid och förråden fylls nu på av det naturen bjuder. De härliga kvällarna spenderas till största delen på verandan där vi numera har en mindre safari nästan varje kväll. Grannarnas trädgård tvärs över vägen myllrar av vilda djur som inte bryr sig ett dugg om oss så länge vi spelar rockklassiker på radion!
Förutom två unga rådjur som underhåller oss flera gånger i veckan får vi ibland också njuta av någon get och nu i brunsttider allt oftare även av områdets kapitala bock. Han är verkligt imponerande! Väger troligen närmare dubbelt så mycket som småpojkarna och så fort han dyker upp försvinner de som pilar. Man muckar inte med en sån där…

Den stilige brorsan...

...och lillebror med konstiga klumphorn! De har ganska mycket klåda så jag gissar att de är helt fulla av fästingar. Stackare!

På sistone har vi dessutom ofta sett grävlingen komma fram i skymningen o leta mask på gräsmattan. Den är lite skyggare än rådjuren och blir störd om hundarna rör på sig i trädgården, men det brukar inte ta många minuter förrän han/hon är tillbaka igen.

Det är verkligen en ynnest att kunna leva så nära naturen! Jag saknar emellanåt England så att det värker, men i vissa avseenden är vårt land faktiskt oslagbart.

Smärta

Jag har varit ganska förskonad från skador o sjukdomar i mitt liv o har därför löjligt låg smärttröskel. Ni vet ungefär som ”ni skulle bara veta hur det känns när en kille är riktigt förkyld”. Ödet rätade dock upp den balansen något i början av förra veckan – ett svagt molande i en visdomstand utvecklades snabbt till en ruggig tandvärk där jag stundtals trodde (önskade!) att hela käken skulle ramla av.

Jag trodde väl aldrig att en löjlig liten tand som suttit där i minst 20 år skulle kunna orsaka så mkt lidande men kära nån vad ont jag haft! Det är inget vidare att vakna mitt i natten av att hela huvudet håller på att sprängas i bitar – tack o lov för värktabletter! Jag har försökt undvika alla tyngre grejor men har blivit en storkonsument av vanliga piller och kan nu med stor säkerhet meddela att effekten av två Treo och en Voltaren sätter in efter i genomsnitt 16 minuter.

Det har blivit lite bättre under de senaste dagarna men idag stapplade jag ändå iväg till tandläkaren på darriga ben, beredd på det värsta efter ”goda vänners” målande beskrivningar av diverse tandutdragningar. Elva minuter, två röntgenbilder och en tandköttsficksspolning senare var jag klar, efter att ha utstått ett visst obehag men ingen smärta. Det visade sig nämligen att rötterna till min kära visdomstand är så krokiga o knyckliga att det inte räcker med en vanlig tandläkare för att dra ut den, utan jag har blivit remitterad till tandkirurgen på Mälarsjukhuset.

Kul nu i semestertider, tänkte jag, de har säkert många veckors väntetid. Helt fel! Normal remisstid för såna här ingrepp är nämligen 5-6 MÅNADER!! Jösses, jag som trodde att vi levde i ett välfärdssamhälle med god sjukvård?! Gudskelov att värken verkar ge med sig av sig själv, åtminstone tillfälligt, för ett halvår med sån tandvärk skulle göra vemsomhelst tokig. Eller i varje fall mig…

Usch så dåligt…

..det är med uppdateringar igen! Många samverkande faktorer bidrar till det här – mkt jobb (förutom det vanliga arbetet så fylls mina dagar till bredden av salmonellasaneringen jag nämnde sist + en hel del sto-gynekologi), en likaledes välfylld fritid och härligt sommar-väder har gjort blogglusten minimal. Det blir bara nån slags summering av de senaste veckorna idag – mer djuplodande betraktelser får vänta till senare. Jag t ex besökt min vän viltfågeluppfödaren igen inför en export av ällingar, men det reportaget kommer senare.

Förra helgen var jag återigen medinstruktör till Jens på hans kurs hos Jill o Peter på Lilla Träskaten. Hyfsat väder, återigen åtta engagerade deltagare och som alltid ett fantastiskt värdskap gjorde helgen väldigt lyckad. Någon succéträning var det verkligen inte tal om – eventuella svagheter avslöjades skoningslöst men alla fick hjälp att komma vidare och det verkade som att kursarna uppskattade dagarna lika mycket som jag o Jens gjorde.

Peter är inte bara hemmansägare och kursarrangör tillsammans med sin Jill, han är oxå en kock av rang!

Det här med att instruera andra är en helt ny värld för mig. Jag har under några år ansett mig som en duglig hundtränare, men därifrån till att tala om för andra vad de ska göra är det ganska långt (så är det uppenbarligen inte för alla, men det är så för mig!). Jag hade definitivt inte börjat med det nu heller om inte Jens övertalat mig att ”hjälpa till” på några av hans kurser/träningar, men jag måste säga att det är väldigt stimulerande! Det är ju alltid lätt att se vad andra gör för tokigheter och verkar som att jag faktiskt lyckas förmedla hur man skulle kunna göra istället. Och det mest tillfredsställande är när personen ifråga faktiskt följer råden man ger och man ser hur hela ekipaget lyfter sig.

Från lördagseftermiddagen på L:a Träskaten - Åsa försöker se sin Mocca i det höga gräset medan BoBo, jag, Camilla och Ellis intresserat följer skeendet.

Veckan som gick var jag faktiskt ledigt från jobbet, ja bortsett från att jag var tvungen att göra en ultraljuds-insats några timmar på måndagen då. Jag undrar hur många statsanställda som ställer upp för sin arbetsplats på det sätt som vi distriktare gör? Och så länge som vi faktiskt gör det så gör arbetsgivaren såklart inte några förändringar…

Jag är inte bara medinstruktör utan även korvgrillare! Kristina, Inger o Karin har redan fått sina medan Gun otåligt väntar på den sista ska bli klar. Ett trevligt sätt att avsluta en träningskväll!

Vi hade träning hemma i måndags kväll, ”ledigt” i tisdags och onsdag-torsdag spenderades hos Bitte på Naddö. Guy Bennett var på besök igen o jag kunde såklart inte missa tillfället att träna för min mentor. Han hade fem unghundar på onsdagen o åtta äldre på torsdagen – båda grupperna fick en rejäl genomkörare i den knähöga klövervallen vi hade till vårt förfogande.

Inga får lite tips om hon ska hantera sin Majk. Fascinerande att se hur den lite stökige och orolige unghunden utan några synbara åthävor blir som förbytt bara några sekunder efter att Guy tagit över honom.

Som alltid var det både roligt och utvecklande, i synnerhet eftersom grupperna hölls tillräckligt små så att varje ekipage fick gott om tid. Eller rättare sagt – de små grupperna gjorde att mycket hanns med, för när man tränar för Guy får alla alltid den tid de behöver för att både lösa den förelagda uppgiften och dessutom komma förbi eventuella problem som upptäckts under tiden.
Grim gick ungefär som förväntat – stabilt men inte lysande. De hang-ups vi fått under våren är ännu inte helt borta men vi är på väg tillbaka. Jag fick några goda råd och det är bara att träna på!

Som instruktör är man aldrig ledig - såklart diskuterades hund på längden o tvären även under pauserna. Här är Guy i samspråk med AnnaLena och jag verkar lyssna intensivt.

Midsommarafton firades i goda vänners lag hos Jill o Peter. Ibland känns det som att vi nästan bor på Lilla Träskaten – såna goda vänner växer inte på träd direkt! En lagom stor församling av roliga människor, skapligt väder, klassisk midsommarstång, fåniga men hejdlöst underhållande lekar, god mat o mycket dryck – precis som det ska vara! Vi var väl inte så tidiga upp ur sängen i morse, men baksmällan lyser faktiskt med sin frånvaro!? :o)

Diverse lekar genomfördes som stimulerade både kropp o sinne - men mest skrattmusklerna!! :o)

Notera att undertecknad hade KLÄNNING och matchande (=orange!) leggings!!!! Jösses...

I övrigt anser jag att det är roligt att Grim's valpar hos kennel Websend i Essex nu har blivit stora nog att lämna boet. Lycka till!!

Ikväll blev det kycklingklubbor o nypotatis med färska örter ifrån grillen samt gorgonzoladressing, allt nedsköljt med lite rött vin. Ett utmärkt sätt att fira Midsommardagen!

Puss till kocken.

Long time, no seein’…

Det har varit dåligt med uppdateringar på sistone, dels på grund av det inte funnits så mycket att orera omkring, dels för att vi har haft personalbrist på jobbet vilket inneburit att jag jobbat mer än vanligt och dels för att motivationen helt enkelt inte funnits där. Livet har gått ovanligt mycket upp o ner den senaste månaden, ibland svänger det väldigt snabbt. Men tillvaron är i alla fall inte tråkig under de förutsättningarna och nu känns det ljusare än det gjort på länge!

Jag har i alla fall hunnit medverka vid ett träningsjaktprov hos Jill o Peter, där jag och Elisabeth Sahlin fick till ett väldigt bra B-provsupplägg på Lilla Träskatens härliga marker. Åtta hundar till ”bedömning” och alla fick chansen att känna på kraven och testa hunden på de uppgifter som förekommer i öppen klass. Det verkade vara ett både välbehövligt och uppskattat initiativ med träningsprov och kanske kan det bli en upprepning senare under året.

Hundmässigt har känns det också bättre nu – efter en period där ingenting funkade för mig o Grim har vi nu börjat hitta tillbaka till varandra. Vi har fortfarande en bit kvar till en riktigt god form, men nu spelar vi åtminstone i samma lag igen. Baggi har fått mer träning än vanligt vilket han svarat bra på – han är alltid en markör av högsta klass och nu även dirigerbar som i gamla fornstora dagar. Roligt!
Gry har just börjat löpa vilket påminner om vådan av att ha en blandad flock och inget hundhus. Ingen av grabbarna är någon utpräglad kåtbock (Gry är den som är mest angelägen!), men visst blir det lite mer stökigt och oroligt än vanligt med en löptik i huset. Vi får väl se hur vi löser detta i det långa loppet.

Emma o Helge

Igår fick vi finbesök i form av min bästa lillasyster Emma med familj – favorit-svågern Henke och supergulliga ungen Helge. Alla som känner mig tror sig nog ana ironi i Helges tillnamn, men det är helt ärligt menat. Han ÄR en gullig bebis! Vet inte om det är den där biologiska klockan som tickar eller om det är blodsbanden som gör det, men jag är faktiskt lite svag för min systerson… Att kvällen spenderades i flödande kvällssol med suverän mat från grillen, gott vin och mycket skratt gjorde ju inte det hela sämre. Kom snart tillbaka, familjen Lagercrantz!

Tvåan i ponnylöpet.

Det var stora galopptävlingar på Strömsholm idag och Jens och jag för bytte för omväxlings skull små fyrfotingar mot stora diton. Jag vet inte varför, men alla typer av hästtävlingar får mig löjligt berörd och när första startfältet sprängde förbi så att marken dånade så blev jag nästan tårögd. Vi fisk se allt ifrån shetlandsponnylöp (underbara små hästar med oerhört dedikerade unga ryttare!), via slätlopp och hinderlöp över ”låga” häckar till dagens stora begivenhet Grand National – Skandinaviens tuffaste hinderlöp med internationellt deltagande. Ett drygt fyra kilometer långt lopp med 15 fasta stora hinder att passera. Det kräver både sin häst och sin ryttare att klara ett så långt löp och tyske Glückstag med Edouard Monfort i sadeln var högst värdiga vinnare.

Hästarna som deltog i Grand National var påtagligt mycket större och kraftiga jämfört med övriga tävlingshästar. Den slutliga vinnaren med ryttare i röd dräkt ligger trea vid den här passagen.

Veckan som kommer lär innebära en hel del tungt arbete för min del. Vid rutinprovtagningar i förra veckan upptäcktes att fåren på en 4H-gård här i Eskilstuna bär på salmonella och som stationens enda kvarvarande salmonellasanerings-expert, föll detta av naturliga skäl på min lott. Det är sämsta tänkbara tajming för dem att tvingas stänga ner all verksamhet (läger och visningar) precis när sommarlovet börjat, men såklart en lättnad att man upptäckte smittan innan barnen invaderar gården. Och om någon undrar över ifall jag nu avslöjar sekretessbelagda uppgifter kan jag meddela att allt är offentliga handlingar i och med att det faller under zoonoslagstiftningen.

Parkering var bland hindren på Strömsholms terrängbana - vi fick passande nog ställa oss precis vid detta!

Avslutningsvis – ett megastort grattis till Hanna Svensson för att hon placerade sig 2:a och 6:a på Unghundsderbyt med sina båda labradorpojkar! Fantastiskt!!

PS. Jens har tagit alla bilderna.

Kurs igen

Den gångna helgen tillbringades i Moheda på kurs för walesarna Roger Phillips och Simon Hansell. Förväntningarna var högt ställda, men tyvärr fick de aldrig riktigt chansen att visa vad de går för. Alltför stora grupper, 12 respektive 14 ekipage, gjorde övningarna sega och tidsödande och det kändes som att också instruktörerna tappade gnistan litegrann. I princip alla hundar (enda undantaget var en härlig dansk hane) visade upp rätt stora brister i grundlydnaden (linjetag, stopp, åtlydnad av tecken osv) vilket också bidrog till att uppgifterna blev långdragna.

Dag två blev lyckligtvis bättre då några hundar föll ifrån av olika anledningar och söndagens instruktör Roger visade sig vara mer engagerad och prata mer än sin kollega. Diskussioner runt det som hänt är ju faktiskt det man lär sig mest på under en kurs!

Det presenterades inga direkta nyheter i något avseende, men det finns ju alltid några guldkorn att ta med sig hem. Vi hölls på verkligt fina böljande ängar, genomskurna av ett flertal diken och med en å som slingrade sig över fälten, vilken ynnest att kunna träna på såna marker!! Hela helgen bjöd på kalasfint väder och som alltid träffar man många trevliga människor, vilket såklart förhöjde stämningen.

Grim var tämligen rostig efter sin månadslånga vila och vi ska nu försöka slipa av detta. Tillbaka till grundträningen och löparskorna på!

Hemma

Hade kameran med mig på morgonrastningen idag - så här bedövande vackert är det hemma i Koholma just nu!

Svinahuset med blommande äppelträd.

Mina gamla hästhagar betas nu av pappas två kor med kalvar. För tillfället är de dock på besök hos grannens tjur för att säkerställa nästa års föryngring.







Koholma-backen. Det framgår inte på bilden hur hög den faktiskt är, men den är jättehög för att vara i pannkaks-platta Skåne!







Härliga betesmarker!







Dammen skymtas mellan björkarna.

Grabbarnas morgondopp.

Pappas stolhet - den flytande bastun! Världsberömd i hela socknen...

The mansion.

Den här skylten, ärligt erhållen från en välvillig vägförening, hängde i mitt studentrum i Uppsala under många år.

Norra backen ligger under plogen i år - arrendatorn sköter marken väl.

Det senaste projektet - lilla sommarstugan precis "innanför" gården har just införlivats i fastigheten och ska rustas upp o hyras ut.

Utsikt från stugan. Dammen syns inte pga björkdungen, men backen går det ju inte att missa!

Välkrattat som alltid!

Solo vilar på terassen under mammas fina trollhassel.

Fin-besök idag - Hanna med tillhörande fyrbeningar kom o tränade några timmar.
Härligt fokus hos föraren!

Även kräken visade att det finns stor potential, det gäller bara att matte slutar hoppas o börjar agera när något inte går som man tänkt sig... Jobba på, Hanna! ;o)

Gjort lite nytta oxå - det närmare 20 år gamla taket på terassen ska bytas ut o jag fick den tvivelaktiga äran att krypa omkring på plasten o skruva loss alla rostiga bultar.