Rävjakt

Helgen tillbringades i Woodhall Spa, men eftersom Guy var kraftigt justerad av en nackskada så blev det inte så mkt träning som man kunde trott. Istället fick jag uppleva traditionell engelsk rävjakt - en häftig upplevelse! Det är fascinerande hur britterna lyckas hålla liv i så många av sina gamla traditioner, jag kan knappt komma på någonting som vi svenskar fortfarande går man ur huse för att göra?? Inte ens kräftpremiären är ju vad den en gång varit...

Rävjakten skylls gärna för att vara en överklass-sport och därför automatiskt helt förkastlig, men om man ser till deltagarna i South Wold Fox Hunt så var det enbart "vanligt folk". Visst måste man ha en skapligt god ekonomi för att överhuvudtaget kunna hålla sig med en häst, men bortsett från det fanns det inga tecken på monetärt överflöd. Det finns fortfarande väldigt många män i häst-världen härborta, lite förvånande för en svensk! Varför skiljer det så? Får fundera lite på det...

Vid tolv började transporterna rulla in på parkeringen och de välputsade hästarna lastas av (man hade haft The Hunts Ball kvällen före så tidig avfärd var inte att tänka på). En febril aktivitet rådde och många åskådare hade oxå samlats.

Flera hästar hade gröna band i svansen. Jag såg inte en enda med röd rosett så jag är inte säker på om detta betydde att alla var säkra att rida bakom eller om man har andra färgkoder i England.

The Hunt's Trailer - tre stabila hästar och hela packet med hundar (man ser några av dem i luftspringan på sidan).

Två våningar med foxhounds längst in i trailern.

"The Whip's" samspråkar koncentrerat.

"Glöm inte oss!"

Nädå!

Master of the Hunt med sitt pack.

Mastern gör detta på heltid o anses vara en riktigt duglig man, TROTS att han är walesare...

Packet (ett tjugotal hundar) samlades ihop i ett hörn i väntan på avfärd.

Fox hounds är verkligen imponerande hundar - så funktionella o så vackra!

Vissa var väldigt otåliga....

...medan andra tog det lugnare.

Det fanns både "broken" o riktigt strävhåriga exemplar i flocken, men de flesta var såklart traditionellt släthåriga.

Som vanligt i de flesta sammanhang i England så fick alla deltagare något att innan man var redo för att ge sig iväg!

Alla typer fanns representerade - smala män på lätta hästar....

...och tjocka män på grova hästar!! :o)

"Welcome!"

Och så är de iväg!

Åskådarna följde efter i bilar (kanske ett tiotal) och det blev lite rallyåkning innan man fick klart för sig vart packet var på väg. Massor med barn var med - ett riktigt familjenöje!

Första kontakten - ser ni en av "the Whip's" längt bort i skogsbrynet?

Tyvärr fanns det även högst ovälkomna besökare - ett femtontal "antis" dök oxå upp på samlingen.

Genom att föra ett väldigt väsen i skogen o försöka locka packet av ev spår genom hornsignaler o räv-i-knipa-ljud så lyckades de effektivt förstöra dagen för jaktsällskapet. Som tur var så verkade det dock inte som om de gjorde någon direkt åverkan på hundar eller hästar, vilket kan förekomma ibland. Djurvänner??

Är det verkligen bättre för räven att förgiftas, fångas i en snara eller bli skjuten i lampsken, jämfört med att på ett ögonblick slitas i stycken av ett pack foxhounds? För ingen ska inbilla sig att rävarna vore fredade även om den här formen av jakt upphörde helt, de kommer att dödas hursomhelt.

En lång karavan med fordon följde huvudpersonerna på väg till nästa skogsområde. I den vita bussen framför oss fanns hälften av motståndarna - man kan tydligen inte göra något alls åt dem...

Mastern följer sina hundar inne i skogen...

...medan resten av ryttarna väntar på upptag.

Full fart!!

Marken dånade när ekipagen sprängde förbi - man har rejäla hästar för det här syftet!

Och sen försvann de bort i regndiset.

Det var de här två man "jagade" - förryttare som lade ut släpspår för hundarna att följa. Så lyder i alla fall den officiella versionen... :o)

Själva "räven"för dagen!

Även om jakten till stor del spolierades av motståndarna så var det en härlig känsla att få uppleva riktig rävjakt på nära håll. Jag blev väldigt sugen på att rida med själv nån gång - ännu en punkt att sätta upp på saker-att-göra-innan-man-dör-listan!

Dagen avslutades med "roost shooting", dvs kvällssträck på duvor, och sen rugby från Six Nations Cup. Det där är verkligen tuffa grabbar!! Det finns ett talesätt som säger att en fotbollsspelare spenderar 90 minuter med att fejka skador, en rugbyspelare spelar 80 minuter och låtsas att han INTE är skadad... Det ligger onekligen något i det! Mest fascinerande är dock att man aldrig, trots att adrenalin-nivåerna måste vara extremt höga, ser några fula efterslängar, bråk eller tjafs med domaren inom rugbyn. Väldigt befriande!