Förra årets långa och intensiva säsong har till någon del mattat mitt tidigare överdrivna intresse för apportering och kalendern har därför varit något mindre fullbokad i år. Som tidigare nämnts har jag dessutom sökt mig till nya ställen i år vilket har fallit väldigt väl ut. Ibland blir man lite bekväm och snöar in på något när det egentligen vore bättre att vidga sina vyer.
Men det är intressant att se hur mycket slumpen avgör i livet – på ett av våra nya favoritställen halkade vi bara in på ett bananskal. Eftersom man var kort om folk vid ett tillfälle och vi uppenbarligen gjorde ett gott arbete när vi med kort varsel ställde upp, har vi i princip varit fasta apportörer där under resten av säsongen. Mycket välorganiserat, bra fåglar, kalasfina vatten och alldeles osedvanligt trevliga människor gör att vi verkligen har trivts!
Tack, Peter F. - du vet jag menar.... :o)
Grim går ju faktiskt sin första säsong på änder och har haft en del att lära sig. Han såg lite snopen ut första gången han träffade på en dyk-and - "sådär brukar minsann inte fasanerna göra!?". Det har dock går fort att anpassa sig till detta och han hanterar nu undflyende änder med samma bravur som fältfågel.Inte bara dyk-änderna var en utmaning, det kräver ju en viss teknik o rutin att eftersöka i mossar/vassar/dammar oxå. I början av säsongen var effektiviteten inte heller så hög som man kunde önska men det förhållandet har nu rättats till på ett högst tillfredsställande sätt och han har på sistone producerat lika mycket vilt som klippan Baggi.
Skyttarna rors ut till respektive pass.
Ökända drevet Holmen där svårapporterat bara är förnamnet - stooora områden med omväxlande gungfly/tuvstarr/vass, allt genombrutet med kanaler där änderna kan simma undan.
Fågel i luften!
Kanske inte lika vackert som i skärgården, men i alla fall....Jag lyckades bli bortlottad på alla tre a-prov jag anmälde till men fick ändå vara med på Dalarö-provet från reservplats. Med tanke på hur Grim uppfört sig på både jakter o träningar var självförtroendet ganska gott inför starten, men se det skulle det inte varit! Vi stod som första hund i gruppen och skickades alltså på den första fågeln som föll. Inga konstigheter, Grim hade markerat o susade iväg i god stil.
När han var halvvägs ut kom dock nästa flog o det formligen regnade änder runt honom. Det skulle varit för mycket begärt att inte ta någon av dessa, vilket Åke oxå omedelbart förmedlade till mig, och vi belastades inte av att "fel" fågel kom hem. Men sen var det som att säkringarna brunnit och ingenting funkade längre - Grim bara tok-jagade! Den inledande incidenten gav verkligen ingen ursäkt för att därefter fullständigt ignorera sin matte, men det var kanske en förklaring. Han är visserligen härlig att se när han jagar, men när man jagar på fel ställe så blir det liksom inte effektivt...
En välförtjänt nolla blev resultatet av vår a-provs-debut, medan Jens o Sting höll ihop bättre och skulle fått ck om det inte varit för sista fågeln, där de föll till ett andrapris. De kom dock tvåa efter omutliga Karin Thunander som vann med cert, och Jens var betydligt mer nöjd med sin premiär än jag var med min!
Lagom till prisutdelingen fick jag besked att jag kommit med till provet på Claestorp följande dag oxå, vilket i det läget dock inte kändes odelat positivt. Men ett litet utvecklingssamtal när vi kom hem på kvällen gav uppenbarligen resultat - på lördagen var Grim sitt gamla vanliga pålitliga jag igen. Lugn, stadig, lyhörd och lydig, och när han valde att lägga sitt härliga sök där jag ville blev vi oxå mycket effektiva. Vi var med i absoluta toppen hela dagen och till slut stod bara jag o Jens kvar i en avgörande run-off!? Helt osannolikt men en väldigt skön känsla!
Grim o jag snubblade dock på mållinjen och föll från cert/ck till en slät etta och andraplats på grund av en väl omständig sista apport i det kalla vattnet, medan Sting o Jens vann med cert. Hurra för dem!
Direkt efteråt var jag väldigt besviken över att ha förlorat ck:t (placeringen spelar mindre roll), men nu kan jag glädjas åt det underbara arbete min hund utförde fram tills dess och framför allt den revansch vi fick efter debaclet på Sandemar.
Vinnare med cert - Jens o Sting, andraplacerade med förstapris - jag o Grim, tredjeplacerade med andrapris - Maggan Westman med sin fine Benton.
Dömde förtjänstfullt gjorde Anita, Roger o Åke.
Nu väntar nya äventyr - på fredag åker jag, Bitte o Lisa till England för flera veckors hundaktiviteter (läs jakter, träningar o prov). Rapporter kommer någonstans i cyberrymden...
Äntligen lunch!
