England 2011, del 1

Då var man hemma igen efter ännu en fantastisk tid i England. Till skillnad mot tidigare år så hyrde vi en stuga i det lilla countiet Rutland, för att slippa tära på vänner o bekanta alltför mycket. Bitte hittade den jättefina stugan The Corner Cottage i Edith Weston, vilken verkade passa oss perfekt med hundar tillåtna o inhägnad trädgård. Problemet var bara att den var något mindre än vad vi trodde – de två sovrum som visades på hemsidan visade sig vara ETT rum med sängarna placerade på olika sätt...



Men vi är ju flexibla o trängde glatt ihop fyra damer o åtta hundar på den tämligen begränsade ytan. Fyra damer? Jo, de första två veckorna hade vi (= jag, Bitte o Lisa) sällskap av Anne också – väldigt trevligt! Lite komplicerat blev det dock när hennes Susa började löpa efter bara några dagar – 6 hanhundar o en löptik på en ytterst begränsad yta kan ju bli lite jobbigt, men grabbarna skötte sig helt exemplariskt (Kotten brydde sig ju knappast om detta). Labradoren är verkligen en fantastisk ras (och Fido var lika duktig) – inte ens under höglöpet blev det några som helst problem?! Anne fick dessutom parat sin duktiga tik med en verkligt intressant hanhund (kolla här!) precis innan hon åkte hem igen, så allt löste sig till det bästa.





Hyresvärdinnan hade aldrig frågat exakt hur många hundar vi tänkte ta med oss och Bitte hade väl inte heller tagit upp den detaljen, men vi förstod ifrån grannen att de väntade sig tre svenska damer och tre hundar. Det var ju en sanning med viss modifikation... Dagen efter vår ankomst kom värdinnan för att kolla att allt var bra och blev något, vi kan kalla det "förvånad", när hon klev in genom grinden och istället möttes av åtta hundar. Vi såg inte röken av henne efter det - "jag vill inte veta hur min trädgård ser ut nu!" - men jag tror inte att det var så illa. Eller har vi bara en hög toleransnivå när det gäller hund-slitage?



Den enda verkliga nackdelen med sagda stuga var bristen på internet. Inget bredband i huset och i princip noll mobiltäckning gjorde att all tanke på frekvent datoriserande föll på sin egen orimlighet. Bara att kolla sin mail var en tålamodsprövande uppgift och att blogga var inte att tänka på! Det tog mig till exempel 1 timme och en kvart att betala fyra räkningar - minst sagt irriterande. De första dagarna var vi nog alla lite frustrerade över att inte som vanligt ha tillgång till mail, blogg, facebook o allmänt surfande, men ganska snart kändes det mer som en befrielse att leva lite avskurna från omvärlden. Tur bara att det finns mobil o sms för att hålla kontakt med nära o kära!



Schemat har varit minst sagt späckat med träningar, jakter och prov – jag tror vi hade tre (möjligen fyra) obokade dagar under hela perioden. Det är en svår balansgång mellan att hinna med så mycket som möjligt och att faktiskt orka med tempot, och både vi och hundarna blev ganska slitna efter någon vecka. Men man vill ju så mycket! Slitna hundar gör ju oxå att riskerna för skador ökar, men förutom lite små skavanker som trasiga svansar, slånbärstaggar i fötterna, några muskelsträckningar, mindre skärsår o liknande, klarade vi oss oförskämt bra även i det avseendet.



Bilder säger ju mer än tusen ord – så jag kommer att lägga in en hel del såna. De kommer lite osorterat men det får ni ha överseende med!





Det var väldigt skönt att ha en fast punkt under resan för att slippa leva i en kappsäck, men det innebar att vi istället tillbringade mycket tid i bilen. Subarun har gått 820 mil under de här veckorna, och eftersom det engelska vägnätet är minst sagt underdimensionerat för trafikmängden handlar det om måååånga timmar bakom ratten...

Just det!!







Första såten under första jaktdagen i England - grabbarna är fokuserade!

Grim

Jag älskar häckarna!

Och vänligen notera vädret - min regnjacka låg tryggt nerpackad i sin väska under hela vistelsen. Det är sant!!

Dimman har vi dock inte kommit undan, men det är oändligt bättre än regn.

Ser ni beatern i fjärran?

Jag lämnade mina käppar hemma, men kände snart att det var ett felbeslut. Så då fick jag ju köpa mig en ny! :o)

Vi har varit medhjälpare på ett antal prov - ovan är ifrån första driven på Cambridgeshire FTS tvådagars-prov där vi var markörer/viltbärare (domare Steve Richardson närmast). Provet vanns av Blackharn Brewster-sonen FTCH Hamford Wig - alltså en halvbror till Baggi! En mycket tilltalande hund som kombinerade god styrbarhet med ett härligt jagande.

Det mutttras en del om utländska förare som startar på prov i England och aldrig "ger nåt tillbaka" till sporten, så därför känns det bra att ställa upp som funktionär när tillfälle ges. Dessutom ser man ju bra om man går i linjen hela dagen!

Många måltider har såklart intagits på diverse pubar - det är aldrig dyrt och oftast riktigt gott. På många pubar är hundar tillåtna och flera har egna fyrbeningar, den här tillbringar sedan många år sitt liv på The Lamarsh Lion gående från bord till bord tiggande om en pommes eller två. Hon är faktiskt inte så fet som man kunde tro, men börjar bli väldigt gammal vid det här laget.

Vi bodde bara några hundra meter ifrån sjön Rutland Water - tydligen Europas största sjö som byggts för hand. En söndag när vi hade ledigt tog vi hela packet på en promenad längs stranden och njöt av omgivningarna. Den här dagen hade man seglingsskola trots att det blåste rejält och oftast låg minst en båt upp-o-ner och fick assistans av räddningsbåten. Tufft att skicka ut ungar på sjön (de var i 8-10 årsåldern) under de förhållandena!

På vägen tillbaka passerade vi kyrkan i byn. Jag måste av födsel o ohejdad vana besöka alla kyrkor jag ser (nästan i alla fall), men hundarna fick såklart stanna utanför.

Själva kyrkan.

Dimman låg ofta tät över Rutland... Men man kan faktiskt ana sjön i bakgrunden!

Det är så vackert i England!

Vackert 2.

Bilden är från Championshipet på Neville Holt - det kommer mer om det senare.

Vackert 3.

Slagna hjältar. Varje del av köksgolvet täcktes av hundar - tur att hundtoleransen är helt perfekt!