Vårkvack

Vårmånaderna när köttras-korna kalvar och lamningarna är i full gång är den absoluta högsäsongen för en fältpraktiserande veterinär. Lagom tills köttdjuren är klara med sitt så blir fölningarna alltmer frekventa istället så det rullar på i ett bra tempo hela våren.  Det blir alltid mycket att göra när förlossningar går snett, återhämtningen efter nedkomsten inte blir som det är tänkt eller den nyfödde får problem på något sätt.

Igår började dagen med en rivstart då jag blev utringd akut under telefontiden på en kalvning som inte förlöpte normalt. Väl framme kunde jag konstatera att kalven låg med frambenen uppe i bäckenet men med ryggen neråt och huvudet gömt nedanför bäckenkanten, s k framdelsbjudning med undre längsläge. Det finns ingen möjlighet att dra ut en unge med ryggen neråt eftersom förlossningsvägarna är välvda på andra hållet, utan man måste få runt kalven så att den ligger ”på mage”.

 

 

Dagens fellägen. Visserligen är det en häst på illustrationen, men principen är densamma. Utrymmet inuti livmodern är dock betydligt mera begränsat än man kan tro när man ser den här teckningen...

 

Detta är ett hyfsat ovanligt men ganska lätt åtgärdat felläge och ofta blir utgången lycklig eftersom kalven ligger helt skyddad där inne och inte kommer ”i kläm” förrän man drar ut den. Principen för lägerättning är densamma som vid livmoderomvridning som man kan läsa om här. Med god teknik och en hyfsat stark medhjälpare avlöpte också det hela enligt skolboken och på bara en kort stund lyckades vi dra ut en stark och fin kvigkalv. Klang och jubel – ko, kalv, djurägare och veterinär är alla lyckliga över ett sånt resultat!

Det finns inget bättre än att hänga över boxkanten efter en lyckad förlossning och se det underbara samspelet mellan en nybliven mor och hennes avkomma.  Det är liksom det där som är själva vitsen med att bli veterinär – man känner sig som James Herriot hela vägen, även om Yorkshires hedar är utbytta mot en kall lösdriftslagård i Sörmland! Den fantastiska känslan är densamma oavsett omgivning.

 

 

Nybliven mamma 1.
Ord är överflödiga.

 

Jag var tyvärr tvungen att fortsätta med dagens resor alltför snart och lämnade motvilligt mor o barn i halmen.  Livet i allmänhet och arbetet i synnerhet är dock mycket lättare nu när solen skiner och även om kalendern var fullbokad så kändes allt bra efter den trevliga inledningen av dagen.  Trots att det fortfarande är neråt 15 minus på nätterna så känns det verkligen att våren är på väg – takdropp, bitvis is-/snöfria vägar och den där speciella doften man bara känner på vårkanten. Kung Bore kommer att få ge sig i år också!

Precis när jag satt mig i bilen igen efter dagens sista besök vid sextiden så ringde man om ytterligare en problematisk kalvning. Som tur är låg den på vägen hem och jag svängde in på gårdsplanen 10 min efter att de ringt mig. Döm om min förvåning när det visar sig att den här kalven låg fel på exakt samma sätt som den i morse!?
Behandling och resultat blev också detsamma – en tämligen okomplicerad lägerättning och ut drogs en stark kalv. Vi hann dock inte kolla vilket kön den hade eftersom kon omedelbart gjorde anspråk på sin kalv och mycket tydligt visade att vi nog gjorde bäst i att hålla lite avstånd. Man muckar inte med en nybliven mamma, åtminstone inte om hon väger 600 kg…

 

 

Nybliven mamma 2. 

Det är bara nån enstaka plusgrad i lagården och man ser hur det ångar om den lille som fortfarande är blöt och lite omtöcknad.

 

 

Återigen blev jag kvar alldeles för länge utanför boxen och bara fånigt beundrade det mirakel som nyss skett.  Med tanke på hur mycket som kan gå snett i samband med befruktning, dräktighet och förlossning så är det ett under att det faktiskt går bra de flesta gånger, och att kunna hjälpa till de gånger något går fel är ett sant privilegium.

Summa summarum – en synnerligen bra dag som påminde mig om att det faktiskt var värt 5 ½ års studier och en gräslig massa studielån att bli veterinär. 

 

 

 

Nyfikna kompisar!