Skogsfågel

Jens och jag hade för några veckor sedan den fantastiska förmånen att få vara med på skogsfågeljakt i södra Dalarna. Det var Kungliga Jaktklubben som hade en jakt på drivna skogsfåglar, ffa orre och tjäder. Detta låter precis så udda som det var - drevjakt efter vild skogsfågel måste väl vara i det närmaste unikt!? Förra året fanns ett reportageteam från The Field på plats - resultatet finns att läsa här (titta på sidan 46 och framåt).


De sju "såtarna" var ca 1 x 1 km stora och både drevkejda och jaktledning hade rekryterats från Öknaskolan. Ett trettiotal ungdomar ifrån jakt-och viltvårdslinjen skötte evenemanget med stor bravur. En av drevarna lyckades visserligen gå bort sig redan i första såten, men misstanke fanns om att det kanske inte var helt oavsiktligt... Med 20 meters lucka och oavbrutet upprepande av varje drevares nummer, grusvägar runt hela såten och kontakt med lärarna via mobiltelefon, skulle vederbörande nog kunnat hitta tillbaka lite snabbare än vad som skedde om bara viljan funnits. :o)


Förra året sköts 17 fåglar, något som ansågs vara ett mycket bra resultat. Det är med andra ord en viss skillnad mot en sådan här dag o vanliga jakter med många hundratals änder/fasaner på paraden. Fast även om alla var inställda på en liten bag började det inget vidare - de första tre såtarna var helt resultatlösa. Någon enstaka fågel siktades av drevkedjan, men ingen enda kom över skyttarna. Från att haft förhoppningen om att få apportera åtminstone en orre eller tjäder, sänkte jag successivt mina förväntningarna till att i alla fall få se en... Vid sista drevet för lunch rasslade det dock till och en handfull fåglar nedlades. Det blev tyvärr inget att apportera för mig, men jag fick åtminstone beundra en ståtlig tjädertupp på nära håll - vilka magnifika fåglar!!

Efter detta vände jaktlyckan och det fälldes fågel i varje drev utom det allra sista och de flesta av skyttarna hade gröna grankvistar i hattbandet vid dagens slut. Vi såg ganska mycket fågel och Grim fick även göra ett eftersök på en orrtupp, vilket löstes elegant.

Man hade hotat med heldagsregn men det blev bara något kortvarigt lätt duggregn. Särskilt i början av dagen när det inte hände någonting alls var alla tacksamma för att vi åtminstone slapp bli blöta. Fullständigt prickfri organisation, en härlig stämning och god förplägnad under dagen förstärkte upplevelsen ytterligare.




Att få vara med om en sådan här speciell jakt kändes som ett oerhört privilegium, även om samtliga apportörer hade stor vana från vanliga godsjakter. Det var en fantastisk upplevelse och vi skickar ett stort tack till Maggan som bjöd in oss!!

Uppställning!
Best Looking Picker-up närmast kameran...

Organisatören och ytterst ansvarige Jimmy Pettersson håller morgonens genomgång.

Trångt och tätt! Lite annat än godsets stora ytor och vida vatten hemma i Sörmland...








Grim sitter oxå på pass. Det hände ingenting alls under den här såten, inte förrän älgko, kalv o pinntjur passerade på ca 12 meters håll. De såg oss inte överhuvudtaget (var väl fullt fokuserade på drevet) och smög sakta bort...

...ända tills jag höjde kameran - då fick de fart! Med god vilja kan man faktiskt se två ljusa bakben till höger i bilden, men jag lär kanske inte vinna nåt pris för det här fotot!?

Platsen för brottet.

Ibland var sikten bättre.

Baggi spanar. Vi befann oss mitt i ett vargrevir och jag väntade mig hela tiden få se gråben komma tassande, men tyvärr (?) fick vi inte se minsta spår av dem.

På väg ut till passen.

Snillen spekulerar!

Fint ska det vara...

Gunnar var utsedd till jaktledare för dagen o skötte sig med den äran.

Ovanliga marker för apporteringsuppdrag.

"Jag hittade den!"

Jaja, lite fånig får man väl vara...


Äntligen lunch!

Apportörer på rad - Cattis, Maggan, Jens o jag.

Föryngringen är tryggad!

Jens hade turen att få flera fina apporter under dagen. Den bästa var nog ett långt eftersök på tjädertuppen ovan - Sting gjorde allt rätt!

Ännu ett pass i tallskogen.

Dessa höga herrar som jagar så oerhört mycket, blev glada som barn över att få skjuta sina skogsfåglar! Särskilt tjädertupparna står väldigt högt i kurs och de flesta av dessa verkade ämnade att bli uppstoppade som troféer.

Under sista drevet hände som sagt inget alls, så jag roade mig istället med att studera bäverspår i marken. Ännu en fascinerande art i vår fauna!

Samtliga fällda vilt hedrades på paraden - in alles fem tjädertuppar, tre tjäderhönor, fyra orrtuppar och en orrhöna. Ett gott resultat!

Avslutande tal där alla traditionsenligt tackar alla.

Hela gänget - alla väldigt nöjda med dagen.

Mitt ute i ingenstans stod detta jättefina dass - såklart komplett med bilder på kungafamiljen och allt.

Andjakt när det är som bäst!!

Vissa dagar är bättre än andra - idag har vi varit på favoritstället utanför Katrineholm och bara njutit i fulla drag. Strax under fryspunkten, vindstilla och strålande sol gjorde att allt annat egentligen spelade mindre roll, men när "allt annat" oxå fungerade perfekt så blir kombinationen svårslagen!
Tack alla inblandade för en härlig dag!

Jag tänker alltid på svenska flaggan när jag ser gula aspar mot klarblå hösthimmel.

Jens o hundarna laddar inför första såten. Sting sitter faktiskt nästan...


Översvämningen.

Thomas har ett utvecklingssamtal med sin unghund...

...skickar igen....

...och bärgar elegant!

Baggi förnekar sig aldrig.

Sofia i motljus...

Hundarna bröt nattgammal is idag, hua vad kallt det var i vattnet!!
Eller hur, Anita...?

"Back!"

Sting är säker!

Denny basar över viltvagnen, knappt 300 fågel blev det idag.

Grim med vidhängande matte. Baggi var fortfarande ute på något slags Uppdrag när fotot togs.

Radiokommunikation mellan jaktledare och jägare - "vi är klara!".

Hur svårt kan det vara??

Jodå, jag skulle oxå kunna bo så här...

Det var kallt i morse - Camilla är rätt klädd!

Samling vid pumpen... Eller om det var vid XC90:an?

Annica, Jeanette, Malin, Thomas o Camilla.

Jag älskar träd o alléer!!

Storängsdammen - andjakt blir inte bättre än så!

Brian o Denny konfererar.

Annica har järnkoll.

Janne har all rätt att se nöjd ut.

"Östra Vingåkers egen Louis Armstrong" - aka Brian - saluterar det fällda viltet.

Tre nya jaktschampions fick vi idag - stort grattis!!

Skärgårdsjakt

Det är nu förfärligt länge sedan det uppdaterades här på bloggen, men det beror knappast på att inget har hänt. De senaste månaderna har, som vanligt vid den här tiden på året, varit fyllda av jakter av olika slag och både hundar o förare njuter för fulla drag. Jag har av olika skäl sökt mig en del nya jaktmarker i år, vilket verkligen fallit väl ut. Ibland är gräset faktiskt grönare på andra sidan!

Någon jakt i Stockholms skärgård har vi varit med på - det är lite annorlunda mot "fastlandsjakt". Oändliga vatten, hala klippor, mycket båt-åkande, vågor o saltvatten, för Grim var det lite nya upplevelser men som vanligt tog han allt med stor fattning.

Skyttarna på väg ut till sina pass.




Efter bara ett par turer uppför branta o hala klipphällar var klorna korta o fina!

Stilstudie.

Baggi är en van båt-hund, medans Grim initialt var lite mera fundersam.

Baggi Boy simmar man inte ifrån så lätt!
Det är roligt att apportera från båt, inte minst eftersom man emellanåt kan komma väldigt nära vad som händer.

Far o son.

Vackert så man tappar andan!

Grim har fullt fokus.

Ännu en anka tryggt bärgad.

Förste styrman Bitte hanterar både båt, bössa, radio o hund med samma bravur - förutom när hon gjorde så att jag fyllde ena stövlen med vatten....

Fler reportage följer inom kort!

Härlig morgon!

Jag kunde inte somna om när Jens gick till jobbet strax före fem i morse utan tog istället en rejäl promenad i gryningen. En halvmil i raskt tempo medan morgondimmorna lättade – som balsam för själen!

Andsäsongen har ju startat och vi har hunnit med några jakter redan. Grabbarna njuter lika mycket som jag av detta o gör som vanligt högklassiga och stabila insatser. De är ju blogghundar ut i svanspetsarna! ;o)

Att få tillbringa hela dagar på jakt med trevliga människor o duktiga hundar är en ynnest – hoppas alla vi som har dessa möjligheter förstår att uppskatta det. Imorgon bär det av igen och trots att det krävs avfärd strax efter sex längtar vi såklart redan. Jag ska försöka ta med kameran ut då, även om det är svårt att koncentrera sig på arbetsuppgifterna (=apporteringen) om man ska fotografera samtidigt.

Ha en bra dag!

Eldkvarn

Eldkvarn spelade på Rademacher-smedjorna igår kväll – och som de spelade!! Jag kan väl inte påstå att jag varit nåt stort fan tidigare utan förmodligen fått upp ögonen för Plura & co först efter hans mat-program. Men nu är jag frälst – det visade sig vara gubb-rock när det är som bäst!

En usel bild men i alla fall!

Trots ett strilande regn som tämligen omgående fick mig att se ut som om jag försökt kvala till en Miss Wet T-shirt-tävling värmde de hela Eskilstuna. Med sin scennärvaro o suggestiva rock fick de omedelbart publiken med sig o stämningen var på topp!
Inledande middag på HåPe's och efterföljande festande på Le Brasserie gjorde kvällen fullkomlig. Helt klart värt det faktum att jag idag är lite svag o har ganska ont i håret…

Att hoppa i galen tunna...

Inledde dagen med ett ovanligt fall – en stor tjur som varit lite väl glupsk och fastnat med huvudet i en tunna med spill från tröskan. Stackaren var egentligen inte skadad men det gick inte bara att dra loss tunnan utan vidare så experthjälp (läs: undertecknad) tillkallades.

Man vet inte hur länge han suttit fast eftersom han hittades i det här skicket på morgonen, kanske större delen av natten. Han hade åtminstone lyckats skrämma ut alla sina kor o kalvar i vetefältet intill och av spåren där att döma hade de farit runt ett bra tag innan djurägarna återställt ordningen.

Tjurar är opålitliga per definition och om de har huvudet i en tunna och därmed inte vet vad de gör skulle de kunna bli ännu farligare, men vi hade tur. Den här gossen (på ca 800 kg…) var väl hanterad och van vid folk så vi störde honom inte alls, och reagerade inte ens när jag gav honom sprutan med lugnande medel.

Det var väl ungefär så långt som mina hjältedåd sträckte sig - efter en kvarts väntan och kunde vi sen utan större åthävor såga upp tunnan och evakuera tjuren. Något vimmelkantig och med ansiktet fullt av bös blinkade han mot solen igen – varde ljus!

Lite av varje

Himmelsända Safari fortsätter – häromkvällen kom det en igelkotte på besök i trädgården. Kanske inget sensationellt djur i den svenska faunan, men jag har aldrig träffat på en kotte under alla de år jag bott i mitt lilla hus. Jag har inte sett några överkörda stackare i närområdet heller så jag blev minst sagt förvånad.

Det måste ha varit ett ungt djur, typ årsunge, för den var inte särskilt stor och minst sagt oförskräckt. Hon(?) dök upp mitt under exteriörbeskrivningen av Grim o Sting (Tack, Inger !!) och brydde sig inte alls om att vi höll på med vårt bara några meter bort utan rultade omkring under träden o mumsade äpplen. Grymt söta är de!

Helgen har tillbringats på Naddö som hus-, hund- och ffa valpvakt. Endast två vuxna hundar o två valpar fanns hemma så uppdraget har inte direkt varit betungande. I fredags hjälpte jag Bitte med fisket – ca 20 kg fina kräftor bärgades på ett par timmar. Det var nästan helt lugnt och således inte alls särskilt tungt, men de ovana sidvärtsrörelserna satte ändå sina spår och jag var ganska stel igår. Jag tycker man upptäcker ”nya” muskler vid de mest oväntade tillfällen…

Kilometervida stubbfält o andra utmärkta träningsmarker till trots har dock grabbarna gått sysslolösa då träningsinspirationen helt lyst med sin frånvaro. Men lite simning efter roddbåt (ren fysträning) har vi i alla fall gjort – det blev en 7-800 meter igår och vi ska snart göra samma repa igen.

I övrigt har helgen mest ägnats åt fundamentala grubblerier av olika slag. Av någon anledning återkommer jag gång på gång till de kloka orden ”Do what you love & love what you do”.
Det var ju just det…