Skadade hundar är ett gissel!

Eftersom Baggis envisa ligamentskada inte riktigt velat läka helt åkte jag med honom till en Super-Specialist härom veckan - vi träffade ortopeden Simon Gilbert på Grove Orthopedic Referral Center. Mr Gilbert är en otroligt sympatisk och kompetent man som jag genast fick största förtroende för. Efter några timmar och förvånansvärt många tusenlappar fattigare lämnade vi Fakenham med både goda och dåliga nyheter.

De goda nyheterna är att Baggi inte är så illa skadad som jag trodde, vilket såklart var väldigt skönt. De dåliga nyheterna är att det inte finns så mkt att göra åt problemet. Om han inte blir bra med konservativ behandling, dvs vila, återstår bara steloperation av leden (själva ligamentet kommer aldrig att bli helt igen, men den efterföljande inflammationen kan mycket väl läka ut). En steloperation är såklart inte något man direkt längtar efter - dels är prognosen som arbetshund avvaktande (men inte usel!) och dels är det ju en riktigt stor o avancerad operation.

Så därför är Baggi nu ålagd ytterligare en månads vila, helst ännu mer strikt än tidigare, för att om möjligt läka ut skadan ordentligt. För att kunna ha honom ute ändå så gjorde jag om hundhuset till en "riktig" kennel - jag skruvade bort dörren helt och satte istället dit ett gammalt galler som jag fick av Barry. Nu tillbringar Baggi alltså sina dagar i kojan istället för i trädgården, man kan väl säga att han inte är helt nöjd med det...

En liten tröst i bedrövelsen är dock att det inte gjort någon skillnad om jag skött skadan helt exemplariskt från början. Det faktum att han inte fick chans att vila helt precis efter att det hände (vi åkte till England några veckor efteråt), spelar tydligen inte någon egentlig roll i det långa loppet. Nu håller vi tummarna för att han verkligen ska bli bra och att han även håller när jag väl börjar träna honom igen...