Vägbeskrivningar är en konst...

... både att ge och att ta emot ! I ett yrke där man tillbringar en stor del av sin tid med att göra hembesök, utvecklas förmågan till båda delar. Ibland undrar man verkligen hur folk tänker när de beskriver vägen hem till sig!
Häromdagen fick jag en otroligt omständig beskrivning som jag inte förstod trots att jag hade kartan framför mig samtidigt som jag pratade med damen i fråga. Jag tyckte att följde hennes minsta anvisning ("sväng vänster vid skylten med en räv eller hund, håll höger, vänster vid puben (eller telefonkiosken?) i Cerry, höger vid kapellet" osv i en halv A4-sida) med fingret på kartan men hamnade inte alls där jag trodde att jag skulle. Nåja, det ordnar sig nog tänkte jag vis av erfarenhet, och gav mig iväg för att titta på hästen.




Och visst gjorde det det, men knappast tack vare den givna beskrivningen! En bättre anvisning hade varit "tag vänster efter puben, följ vägen i 3 miles, vi bor i första huset efter att du kommit in på grusvägen". Flera av de landmärken jag fått såg jag inte alls och tre av fyra "sväng hö/vä" beskrev att vägen var kurvig eller möjligen att det fanns en avtagsväg man inte skulle ta!? Allt sånt är högst onödig information som bara förvillar, liksom som "nerför backen, förbi ett hus med blå postlåda, genom en liten skog som har en kyrka precis i utkanten" i kilometer efter kilometer... Säg så lite som möjligt helt enkelt!
Det var dagens pekpinne.

Ljugar-bänk med klass och ett utmärkt landmärke för en eventuell vägbeskrivning!