Falsk säkerhet

”Nä, den där duger inte, vid en förlossning måste jag ha en riktig rock” svarade jag lite överlägset när djurägaren sträckte fram den gårdsegna överdragsrocken till mig. Jag var kallad till en kalvning som inte förlöpte som den skulle och som alltid förväntar man sig då en viss grad av nedsölning. För dessa och liknande tillfällen har vi därför särskilda gummirockar med korta ärmar som är fullständigt täta på alla sätt (vilket tydligt visar sig under sommartid då man snabbt blir halvkokt) och därmed håller själva veterinären i ett presentabelt skick.

Rektalrock.

Bararmad och iförd stövlar och en ”riktig” rektalrock påbörjades arbetet. Djurägarna var lika trevliga som vanligt, men själva patienten visade rejält med attityd redan från början. Man ser tydligt i blicken på vissa kor att de tänker mosa den som kommer för nära deras avkomma, men den här hade alltså gått in i den sinnesstämningen redan innan hon fått sin kalv. Av ren överlevnadsinstinkt går man såklart inte in till ett sånt djur, men man hade nu lyckats sätta fast henne i fångstgrindarna så läget var under kontroll.

Efter noggrann tvätt och en handfull glidslem gick jag in med handen i kons slida – trots ett drygt decennium i yrket upphör detta moment aldrig att fascinera mig. Man vet aldrig vad som väntar en där inne i mörkret! Omgående konstateras att kon lider av livmoderomvridning men att det inte är helt stängt utan jag kan känna två klövar, dock inget huvud. Tänk er att livmoder och förlossningsvägar är som en påse som man vrider om, ”halsen” blir då mer eller mindre stängd och det går inte att få ut det som finns därinne.

Om man har en fullständig omvridning är livmoderhalsen helt åtsnörd och man får rulla kon över rygg för att lösa problemet, vilket med rätt teknik och några medhjälpare faktiskt är lättare än det låter. De flesta gånger är omvridningen dock inte fullständig utan man kan komma åt att manipulera kalven även om det är väldigt trångt. Oftast ligger kalven rätt i själva livmodern och när man börjar ligger den därmed lika mycket fel som graden av omvridning. Om man kan vrida kalven tillbaka så följer nästan alltid livmodern med och båda felen rättas till på en gång.

Något förneklat går det till så här: förlossningskedjor läggs på kalvens båda ben så man har något att hålla i, detsamma görs med ett par manschetter som förs så långt upp som möjligt på benet. Därefter anläggs en torsionsgaffel som träs in i de båda manschetterna och med hjälp av denna (och en stark bonde!) vrids kalv och livmodern tillbaka till rätt läge.

Torsiongaffel och därtill hörande manschetter.

Men nu är ju livet sällan så enkelt som det framställs i läroböckerna. Även om jag kunde nå kalvens fötter så är det inte helt enkelt att med enhandsgrepp korrekt lägga på en kedja genom fosterhinnor och med en kalv som drar åt sig fötterna så gott han kan. Jag har smala o relativt långa armar vilket alltid underlättar vid förlossningar, men det slutar ändå allt som oftast att jag måste ha hela armen o halva axeln inne i kon för att komma åt ordentligt.

Och om man har den positionen när fosterhinnorna går sönder, samtidigt som kon krystar till (vilket hon naturligvis gör nästan hela tiden, om inte annat för att bli av med den där personen som gör intrång), då blir effekten dramatisk. För även om våra rockar är helt ogenomträngliga i själva materialet så är inte ärmarna inte helt tättslutande, och eftersom jag enligt ovan effektiv täpper till fostervätskornas passage finns det bara en väg kvar. Det vill säga rakt in i rockärmen och ner längs själva veterinären!

En enda rejäl krystvärk dränkte mig halva mig o fyllde ena stöveln, till mina medarbetares stora nöje. Men det är såklart bara att gilla läget och fortsätta lösa den givna uppgiften och för att komma åt det andra benet var jag tvungen att byta till vänster arm. Vilket naturligtvis fick precis samma resultat så på bara några minuter blev jag alltså fullständigt dyngsur av fostervätska från topp till tå! När jag stod där och kände de våtklibbiga kläderna smeta mot kroppen o sakta kallna, undrade jag stilla om detta var straffet för att jag så frankt nekat att använda djurägarens rock, eftersom min ju var så mycket bättre…

Nåja, veterinärer kan duscha o kläder kan bytas (lyckligtvis har jag alltid ett ombyte med mig i bilen) och huvudsaken är ju att kalvningen avlöpte på önskat sätt. Strax efter ovannämnda incident fick vi också tillbaka livmodern i rätt position och en stor o fin tjurkalv kunde dras ut. Slutet gott, allting gott!