England 2012

Reseberättelse från England kommer att finnas här:

http://kennellineup.blogspot.se/


Håll till godo!   :o)

Upp till bevis...eller inte!

Två starter på A-prov den senaste veckan – vilka blev synnerligen fattiga resultatmässigt för egen del! Jag har varit så himla nöjd med Grim under jaktsäsongen hittills och hade skapliga förväntningar, men det blir inte alltid som man tror. Eller rättare sagt, det blir ganska ofta på något annat sätt.

Säsongen har varit hård för våra hundar och de har känts slitna på sistone. Och om sanningen ska fram är nog vi människor också lite trötta, åtminstone känner jag själv att jag inte har samma sug efter jakterna som i början av säsongen. Kanske var det detta som gjorde att jag inte hade fullt fokus på Lovisedal i torsdags – vi strulade till första apporten rejält och kom aldrig in i leken.  Det var självklart att vi inte gick vidare från grundomgången och ett tredjepris var väl motiverat.

Jag var tämligen missnöjd med både min egen o hundens insats på Labradorklubbens prov och tuffa jakter både lördag o söndag höjde inte motivationen direkt. Hundarna jobbade hårt hela helgen o slet ont i de kalla vattnen igår och jag var en hårsmån från att stryka Grim från dagens prövning. Han känns helt enkelt trött och sliten och då är det inte riktigt schysst att starta på prov. Men eftersom Jens också startade så åkte jag med…

Provet hölls med tre-domarsystem och enligt vad jag förstått är dansk modell. Man är inte så strikt med att bara ha x antal apporter för en domare innan man byter, utan prövningen sköts mer efter hur jakten utvecklar sig. Vi fick hela fem apporter på den första såten och jag var jättenöjd med Grims arbete – han markerade säkert, tog styrning utan motstånd o arbetade hårt i vatten o vassar. Andra såten resulterade i ännu en ren apport samt ett långt eftersök som andra hund på en skammad fågel som visade sig inte finnas kvar i det angivna vassbältet. Sex apporter före lunch och jag var väldigt nöjd med insatsen så långt. Härliga hund som gör sitt bästa trots att han är så tydligt sliten och vattnet nu är bra kallt!

Vi var såklart med som ett av sju ekipage till den sista såten, men här tog tyvärr bränslet slut får vår del. Vår sjunde fågel blev en lång minnesmarkering på vatten som löstes med vissa problem, men sen tog det stopp. Grim tyckte att nu fick det räcka med vinterbad och dagen fick ett lite snöpligt slut för vår del. Man blir såklart väldigt besviken precis när det händer (det är en klen tröst att hunden efter oss gjorde likadant!), men jag är ändå så himla glad över vårt arbete fram till dess. Det är mycket begärt att förvänta sig precisionsarbete på vatten under en hel dag när det är så här kallt, hundarna tar så uppenbart stryk av kylan. Det är verkligen ingen ursäkt – självklart ska vattenarbetet behärskas även under svåra förhållanden – men jag kan ha en viss förståelse för att de inte uppskattar elementet lika mycket i slutet av dagen.

 Årets provstatistik är då verkligen ingen rolig läsning för vår del, men man kan konstatera att det är himmelsvid skillnad på pris o pris. I torsdags var jag genuint missnöjd med vår prestation men idag känns det helt ok med en nolla efter att ha gjort ett mycket stabilt arbete fram tills att vi föll. Det är också en stor skillnad på att gå till pris efter tre mediokra apporter och att åka ut efter sju fina fåglar…

Jens höll dock familjens fana högt o fick sitt andra förstapris på två dagar – bra jobbat! Även om han såklart hade siktat högre än så kan man inte riktigt vara missnöjd med ett förstapris, i den här leken handlar ju utgången till en betydande del om vilka uppgifter man får.
Provet som helhet genomfördes prickfritt och jag vill tacka alla inblandade för deras insatser (ingen nämnd, ingen glömd!). Efter en inledande misstänksamhet mot ”den danska modellen” får jag nog säga att den föll väl ut. Under en driven jakt blir det ett effektivare utnyttjande av apporterna och betydligt mindre logistik under provets gång. Det här borde anammas av fler domare!

Och efter ett smått hysteriskt halvår ska jag nu äntligen få lite ledigt! På onsdag börjar min semester och vi anträder resan mot England – för första gången på flera år känner jag att jag verkligen behöver en tids avbrott o ledighet. Även om de kommande veckorna på intet sätt kommer att tillbringas på vilohem, så blir det åtminsoten ett miljöombyte och dessutom nöje för hela slanten. Det ska bli så underbart att komma iväg! Packningen har vi inte ens påbörjat, men det hinns väl med imorgon kväll...

Ännu en fantastisk dag

Sitter i köket, nyss hemkommen efter ytterligare en dags andjakt på Bästa Gården. Denna vecka har det varit jakt varannan dag o så fortsätter det ett tag till. Sen igår är Birthe på besök från Skåneland o hon och Jens pysslar nu med kvällsvarden – lite extra gott att äta & dricka känns som en passande avslutning på den här dagen.

Vissa gånger känner man sig mer priviligierad än andra och idag är en sån dag! Dagens jakt har varit precis så bra som man kan önska och det är tre mycket nöjda människor o åtta trötta hundar som nu åter intagit Himmelsända. Idag är dessutom första gången vi verkligen utnyttjat kapaciteten med vår trailer – inga problem att transportera två hundar i varje box.

Fåglarna har i år flugit fantastiskt bra redan från premiären och nu, med några veckors ”träning”, är de verkligt sportiga. Viltvattnen på Bästa Gården är väldigt naturliga och minst sagt utmanande, värdskapet och förplägnaden av toppklass och apportörerna ett synnerligen väl fungerande arbetslag. Vi är så tacksamma att få vara en del av detta!

I tillägg till att de yttre omständigheterna varit helt optimala, har hundarna dessutom gått genom dagen utan att sätta en tass fel. Grim är en klippa som jag numera inte gärna lämnar i bilen, han jobbar o jagar som en tok samtidigt som det utan motstånd går att styra honom precis dit jag vill. En ytterst effektiv kombination! Idag gjorde han några riktigt fina apporter där jag skickade honom till nedslaget/fågeln och sen bara släppte loss jaktlusten – att se en hund följa en löpa eller arbeta med en dykare är en ren fröjd! Du o jag mot världen, Grim Grus.

Baggi har inte varit sig själv den senaste tiden och han har inte heller presterat som vanligt på jakterna. Men idag var han tillbaka i gammalt gott slag – markerar som en gud, söker outtröttligt och levererar vilt som ingen annan. Mattes prins! Man blir ju så orolig av att inte känna igen sina kära vänner och Jens o Birthe har fått höra till leda hur glad jag är över Baggis arbete idag…

Sting gör som vanligt extra allt – han har utvecklats till en fullfjädrad apportör och skämdes inte för sig idag heller. Gry tog några egna beslut o skickade sig själv vid ett par tillfällen när husse var upptagen med annat, pensionärer har ju lite extra förmåner! Ila gjorde ett av sina första framträdanden och även hon visade framfötterna, om än i något mer begränsad skala. Det finns inget bättre än att guida en talangfull unghund genom de första kontakterna med ”the real thing”!

Birthes Tomtebloss tillhör också nybörjar-laget, även om han är lite äldre än Ila. Han fick vara med som prao idag och mest titta på, men de uppgifter han faktiskt fick sköttes med den äran. Det kan nog bli jakthund av honom också! Tomtebloss ”lillebror” Royce gjorde en strålande debut, med fullkomligt lugn o fokus även mitt under brinnande skytte. Samtliga förare är alltså synnerligen nöjda med dagen och vi sitter nu (en stund senare än när inlägget började författas!) i soffan o skryter för varandra om dagens bravader.

Vissa dagar är helt enkelt bättre än andra.

 

Jakter o apportörer

Veckans tankar publicerades på LineUp-bloggen:

http://kennellineup.blogspot.se/2012/09/jakter-o-apportorer.html


*inväntar reaktioner*

Falsk säkerhet

”Nä, den där duger inte, vid en förlossning måste jag ha en riktig rock” svarade jag lite överlägset när djurägaren sträckte fram den gårdsegna överdragsrocken till mig. Jag var kallad till en kalvning som inte förlöpte som den skulle och som alltid förväntar man sig då en viss grad av nedsölning. För dessa och liknande tillfällen har vi därför särskilda gummirockar med korta ärmar som är fullständigt täta på alla sätt (vilket tydligt visar sig under sommartid då man snabbt blir halvkokt) och därmed håller själva veterinären i ett presentabelt skick.

Rektalrock.

Bararmad och iförd stövlar och en ”riktig” rektalrock påbörjades arbetet. Djurägarna var lika trevliga som vanligt, men själva patienten visade rejält med attityd redan från början. Man ser tydligt i blicken på vissa kor att de tänker mosa den som kommer för nära deras avkomma, men den här hade alltså gått in i den sinnesstämningen redan innan hon fått sin kalv. Av ren överlevnadsinstinkt går man såklart inte in till ett sånt djur, men man hade nu lyckats sätta fast henne i fångstgrindarna så läget var under kontroll.

Efter noggrann tvätt och en handfull glidslem gick jag in med handen i kons slida – trots ett drygt decennium i yrket upphör detta moment aldrig att fascinera mig. Man vet aldrig vad som väntar en där inne i mörkret! Omgående konstateras att kon lider av livmoderomvridning men att det inte är helt stängt utan jag kan känna två klövar, dock inget huvud. Tänk er att livmoder och förlossningsvägar är som en påse som man vrider om, ”halsen” blir då mer eller mindre stängd och det går inte att få ut det som finns därinne.

Om man har en fullständig omvridning är livmoderhalsen helt åtsnörd och man får rulla kon över rygg för att lösa problemet, vilket med rätt teknik och några medhjälpare faktiskt är lättare än det låter. De flesta gånger är omvridningen dock inte fullständig utan man kan komma åt att manipulera kalven även om det är väldigt trångt. Oftast ligger kalven rätt i själva livmodern och när man börjar ligger den därmed lika mycket fel som graden av omvridning. Om man kan vrida kalven tillbaka så följer nästan alltid livmodern med och båda felen rättas till på en gång.

Något förneklat går det till så här: förlossningskedjor läggs på kalvens båda ben så man har något att hålla i, detsamma görs med ett par manschetter som förs så långt upp som möjligt på benet. Därefter anläggs en torsionsgaffel som träs in i de båda manschetterna och med hjälp av denna (och en stark bonde!) vrids kalv och livmodern tillbaka till rätt läge.

Torsiongaffel och därtill hörande manschetter.

Men nu är ju livet sällan så enkelt som det framställs i läroböckerna. Även om jag kunde nå kalvens fötter så är det inte helt enkelt att med enhandsgrepp korrekt lägga på en kedja genom fosterhinnor och med en kalv som drar åt sig fötterna så gott han kan. Jag har smala o relativt långa armar vilket alltid underlättar vid förlossningar, men det slutar ändå allt som oftast att jag måste ha hela armen o halva axeln inne i kon för att komma åt ordentligt.

Och om man har den positionen när fosterhinnorna går sönder, samtidigt som kon krystar till (vilket hon naturligvis gör nästan hela tiden, om inte annat för att bli av med den där personen som gör intrång), då blir effekten dramatisk. För även om våra rockar är helt ogenomträngliga i själva materialet så är inte ärmarna inte helt tättslutande, och eftersom jag enligt ovan effektiv täpper till fostervätskornas passage finns det bara en väg kvar. Det vill säga rakt in i rockärmen och ner längs själva veterinären!

En enda rejäl krystvärk dränkte mig halva mig o fyllde ena stöveln, till mina medarbetares stora nöje. Men det är såklart bara att gilla läget och fortsätta lösa den givna uppgiften och för att komma åt det andra benet var jag tvungen att byta till vänster arm. Vilket naturligtvis fick precis samma resultat så på bara några minuter blev jag alltså fullständigt dyngsur av fostervätska från topp till tå! När jag stod där och kände de våtklibbiga kläderna smeta mot kroppen o sakta kallna, undrade jag stilla om detta var straffet för att jag så frankt nekat att använda djurägarens rock, eftersom min ju var så mycket bättre…

Nåja, veterinärer kan duscha o kläder kan bytas (lyckligtvis har jag alltid ett ombyte med mig i bilen) och huvudsaken är ju att kalvningen avlöpte på önskat sätt. Strax efter ovannämnda incident fick vi också tillbaka livmodern i rätt position och en stor o fin tjurkalv kunde dras ut. Slutet gott, allting gott!

Förra helgen

Vi har haft hysteriskt mycket på jobbet den senaste månaden, ffa beroende på att vi förlorade vår tänkta sommarvikarie med 1½ veckas varsel. Att hitta någon ny vikarie är inte görligt med så kort varsel, utan vi fick vackert planera om schemat med befintlig personal. Eftersom mina kollegor gärna vill ha sin semester under sommaren har det varit ganska tufft för oss som ”blev kvar”. Dessutom verkar intresset för att träna hund vara större än nånsin nu när det är ljust o skönt, vilket innebär att även kvällarna varit bokade. Det har med andra ord varit lite slitigt på sistone och därför var det skönt med ett avbrott – förra helgen tillbringades på Naddö med härliga kamrater, god förplägnad och ypperlig hundträning.

Samling på Medevi - åtta förväntansfulla ekipage o några åskådare.

Guy Bennett gjorde sitt sista gästspel för året och hade åtta öppen-/elithundar att drilla i dagarna två. Vi tränade bägge dagarna på Medevis fina marker o hade faktiskt rätt bra väder! Det är man ju inte direkt bortskämd med den här sommaren... Det var en jämn grupp med duktiga hundar vilket gjorde att träningen kunde stretchas rejält. En tik i höglöp o en i början av löpet utgjorde en naturlig störning, men alla grabbarna visade en utmärkt arbetsmoral o jobbade på som vanligt. Det var bara i pauserna som man ibland kunde se nån längtansfull sniff efter de läckra brudarna.

 Patricia o Sia får feedback efter en genomförd apport. De har gjort stora framsteg på sistone, vilket såklart värmer en "farmors" hjärta. Imorgon gör de debut i öppen klass - vi håller tummarna så hårt vi kan!

"Han pratar mycket, den där gubben!" tänker Sia.

Vi fick se både exakta markeringar och fina dirigeringsarbeten, men det som verkligen gjorde intryck på mig var att så många visade upp riktigt fina närsök. Även på långt håll så gick de flesta hundarna direkt ner i ett marknoga o effektivt sök när de fick signalen, och låg kvar o ringade i anvisat område på ett alldeles utmärkt sätt. För mig är detta själva kronan i hundträningen – att få hunden att envist leta i ett begränsat område bara för att föraren säger att det finns en apport där (alltså även innan den känt någon vittring), utan att börja springa o täcka mark istället om inget hittas inom några sekunder. Så svårt att klara av o så fantastiskt när det funkar!

Anne skickar sin Susa - en synnerligen talangfull tik!

Jag håller envist fast vid mitt mantra – ”det svåra är inte att få hunden från A till B, det svåra är att hålla den vid B”. Alla som varit hos oss o tränat har redan fått höra detta till leda, men jag tjatar på med en dåres envishet. Detta är enligt mig den största o mest genomgående bristen hos ekipage oavsett hemland – men under helgen som gick fick vi se ovanligt många hundar behärska konsten. Otroligt roligt!

Spike var såklart också med under helgen. Han satt mest i bilen men lyckades ändå få några nya erfarenheter – bada i Vättern, åka roddbåt, ramla i från roddbåt, springa genom högt gräs till en kvarlämnad dummy och andra nyttiga färdigheter. Det ska nog kunna bli hund av honom också.

Lat söndag

Inget alls på agendan idag, vilket var väldigt skönt! Vaknade rätt sent till en grådisig dag med tidvis fnyk och tidvis mer regn och har tillbringat dagen med att göra inomhus-göromål som att betala räkningar, sorterat den där hopplösa högen med mer eller mindre viktiga papper, rensat lite i kylskåpet, gjort en del planer för hösten o annat smått o gott. En hundpromenad o lite svamp-plockning hanns såklart oxå med. Såna här dagar behövs, särskilt som det är helt galet på jobbet för tillfället. Vår tilltänkta sommarvikarie klarade inte sin sista tenta och fick därmed ut den tillfälliga legitimationen, vilket innebar att vi med 1½ veckas varsel stod utan ersättare för hela semesterperioden. 

Jag hade visserligen inte tänkt ta någon sammanhängande ledighet under sommaren, men det hade ju varit fint att kanske kunna ta ut någon kompdag här o där eller åtminstone få ut tjänstledighetsdagarna (jag jobbar bara deltid - 80%). Så blev det nu inte! Med lite hjälp från grann-distriktet och privata kollegor så löser det sig hyfsat, men jag hoppas verkligen att vår arbetsgivare har vett att uppskatta att medarbetarna sliter halvt ihjäl sig för att få verksamheten att gå runt. Stor chans för det, eller hur...?

Extra skönt med en lat söndag är det dessutom efter gårdagen som blev lite onödigt hetsig - vi hade en heldagsträning bokad och första gänget skulle börja klockan nio. Vi vaknade tjugo över åtta!? Men trots en lätt panikartad inledning av dagen blev det hela riktigt bra - vädret var bitvis i varmaste laget men upplägget funkade fint, hundar o förare skötte sig utmärkt och den grillade korven lika god som alltid!

Midsommar-firande har såklart oxå hunnits med, precis som i fjol tillbringades den helgen på Lilla Träskaten. En riktigt bra dag i goda vänners lag - strålande solsken, underbar mat o lite lagom aktiviteter gjorde firandet så där härligt som det framställs i alla reklamfilmer. Stort tack till alla inblandade!  <3

Jajamän, jag är både patriot o royalist!

Stor glädje när jag på Systemet hittade nubbe-kit med Snälleröds-snaps! Blev något nostalgisk o drabbades av lätt hemlängtan... Småflaskorna inte bara stilrena utan innehållet dessutom riktigt smakligt även för en icke-snaps-älskare som jag. Lyckat köp på alla tänkbara sätt, alltså!

 En av aktiviteterna var lerduveskytte - fantastiskt roligt!!

Vi spelade även boule, där Jens efter att ha manipulerat reglerna till oigenkännlighet med nån slags seriesystem som bara han förstod, lyckades avgå med totalsegern trots att han egentligen var utslagen i ett tidigt stadium...

Gulle-Spike!

En kväll för någon vecka sedan åkte vi ut till bästa skogstjärnen med intentionen att dels leka lite med hundarna o dels kolla om det fanns någon fisk. Vädret så fint ut o vi hade fika med oss...

...men precis när vi kommit fram till sjön så öppnade sig himlen!

Jens gav sig dock inte, och förutom att kunna gå på vatten...

...lyckades han dra upp ett par fina abborrar!

Jösses, vad gott det var!

Jag lät Jens fiska i fred o ägnade mig istället åt att motionera hundarna, här är Grim på väg tillbaka efter en dirigering tvärs över viken. Duktig!

Hur går det med den nye då? Jotack, det går alldeles utmärkt! 

Spike är en väldigt enkel o rar valp och kombinationen av att vara lättlärd o synnerligen villig att vara till lags är ganska trevlig. Samtidigt är han full av självförtroende o oerhört trygg i sig själv, så jag ser verkligen fram emot att kunna börja träna honom om några månader. 

Men det bästa av allt är nog att han är en sömntuta! Sover lugnt till ca halv åtta på morgonen o efter en snabb kiss-runda ligger han gärna o trynar igen i ett par timmar till. Sånt passar mig!

Träningarna här hemma rullar på i ett intensivt tempo. Jens har en hel del av dessa träningar själv eftersom jag nu måste jobba mer än planerat, men jag försöker vara med när det går. Extra roligt är att vi på sistone har fått in en del nya deltagare i gänget, det är alltid roligt att träffa nya ekipage! 

På bilden syns Lollo som kommit ända från Luleå med sin duktige Chip bara för att träna hos oss. Eller hon kanske inte körde alla de milen BARA därför... Oavsett vilket så var de båda en trevlig bekantskap och förhoppningsvis ses vi igen vid tillfälle.

Hmm, Gerd ser fundersam ut... 

I bakgrunden syns Ann-Maj, Tina, Lollo, Sophia o Pia - lagarbete o "tävling" ger träningen lite extra spets!

Gerd o Jessica är på väg att lägga ut sina linjetag medan Jens instruerar Jonas o Lena om vart de ska gå.

Tre ekipage väntar på att markera i det höga gräset - inte helt enkelt!

Från vänster Kian o Maggan, Karin o Mossa och Monica o Ess.  

Maggan är inte världens mest lätt-tränade hund, men hon är väldigt söt! Extra plus får hon dessutom för att hon så tydligt kände igen både mig o Jens. Gullig!

En inte helt improduktiv söndag - jag lyckades väcka husmodern i mig o åstadkom faktiskt ett par kg jordgubbssylt. Underbart!!