söndag 30 oktober 2011

Halvtidsvila o del-summering

And-säsongen är nästan över och därmed i princip också den svenska jaktsäsongen på våra breddgrader. Några enstaka fasanjakter finns kvar i planeringen, men inte mycket mer.
Förra årets långa och intensiva säsong har till någon del mattat mitt tidigare överdrivna intresse för apportering och kalendern har därför varit något mindre fullbokad i år. Som tidigare nämnts har jag dessutom sökt mig till nya ställen i år vilket har fallit väldigt väl ut. Ibland blir man lite bekväm och snöar in på något när det egentligen vore bättre att vidga sina vyer.

Men det är intressant att se hur mycket slumpen avgör i livet – på ett av våra nya favoritställen halkade vi bara in på ett bananskal. Eftersom man var kort om folk vid ett tillfälle och vi uppenbarligen gjorde ett gott arbete när vi med kort varsel ställde upp, har vi i princip varit fasta apportörer där under resten av säsongen. Mycket välorganiserat, bra fåglar, kalasfina vatten och alldeles osedvanligt trevliga människor gör att vi verkligen har trivts!



Tack, Peter F. - du vet jag menar.... :o)





Grim går ju faktiskt sin första säsong på änder och har haft en del att lära sig. Han såg lite snopen ut första gången han träffade på en dyk-and - "sådär brukar minsann inte fasanerna göra!?". Det har dock går fort att anpassa sig till detta och han hanterar nu undflyende änder med samma bravur som fältfågel.
Inte bara dyk-änderna var en utmaning, det kräver ju en viss teknik o rutin att eftersöka i mossar/vassar/dammar oxå. I början av säsongen var effektiviteten inte heller så hög som man kunde önska men det förhållandet har nu rättats till på ett högst tillfredsställande sätt och han har på sistone producerat lika mycket vilt som klippan Baggi.



Skyttarna rors ut till respektive pass.


Ökända drevet Holmen där svårapporterat bara är förnamnet - stooora områden med omväxlande gungfly/tuvstarr/vass, allt genombrutet med kanaler där änderna kan simma undan.





Fågel i luften!



Kanske inte lika vackert som i skärgården, men i alla fall....




Jag lyckades bli bortlottad på alla tre a-prov jag anmälde till men fick ändå vara med på Dalarö-provet från reservplats. Med tanke på hur Grim uppfört sig på både jakter o träningar var självförtroendet ganska gott inför starten, men se det skulle det inte varit! Vi stod som första hund i gruppen och skickades alltså på den första fågeln som föll. Inga konstigheter, Grim hade markerat o susade iväg i god stil.


När han var halvvägs ut kom dock nästa flog o det formligen regnade änder runt honom. Det skulle varit för mycket begärt att inte ta någon av dessa, vilket Åke oxå omedelbart förmedlade till mig, och vi belastades inte av att "fel" fågel kom hem. Men sen var det som att säkringarna brunnit och ingenting funkade längre - Grim bara tok-jagade! Den inledande incidenten gav verkligen ingen ursäkt för att därefter fullständigt ignorera sin matte, men det var kanske en förklaring. Han är visserligen härlig att se när han jagar, men när man jagar på fel ställe så blir det liksom inte effektivt...


En välförtjänt nolla blev resultatet av vår a-provs-debut, medan Jens o Sting höll ihop bättre och skulle fått ck om det inte varit för sista fågeln, där de föll till ett andrapris. De kom dock tvåa efter omutliga Karin Thunander som vann med cert, och Jens var betydligt mer nöjd med sin premiär än jag var med min!


Lagom till prisutdelingen fick jag besked att jag kommit med till provet på Claestorp följande dag oxå, vilket i det läget dock inte kändes odelat positivt. Men ett litet utvecklingssamtal när vi kom hem på kvällen gav uppenbarligen resultat - på lördagen var Grim sitt gamla vanliga pålitliga jag igen. Lugn, stadig, lyhörd och lydig, och när han valde att lägga sitt härliga sök där jag ville blev vi oxå mycket effektiva. Vi var med i absoluta toppen hela dagen och till slut stod bara jag o Jens kvar i en avgörande run-off!? Helt osannolikt men en väldigt skön känsla!
Grim o jag snubblade dock på mållinjen och föll från cert/ck till en slät etta och andraplats på grund av en väl omständig sista apport i det kalla vattnet, medan Sting o Jens vann med cert. Hurra för dem!
Direkt efteråt var jag väldigt besviken över att ha förlorat ck:t (placeringen spelar mindre roll), men nu kan jag glädjas åt det underbara arbete min hund utförde fram tills dess och framför allt den revansch vi fick efter debaclet på Sandemar.





Vinnare med cert - Jens o Sting, andraplacerade med förstapris - jag o Grim, tredjeplacerade med andrapris - Maggan Westman med sin fine Benton.
Dömde förtjänstfullt gjorde Anita, Roger o Åke.





Nu väntar nya äventyr - på fredag åker jag, Bitte o Lisa till England för flera veckors hundaktiviteter (läs jakter, träningar o prov). Rapporter kommer någonstans i cyberrymden...

tisdag 25 oktober 2011

Skogsfågel

Jens och jag hade för några veckor sedan den fantastiska förmånen att få vara med på skogsfågeljakt i södra Dalarna. Det var Kungliga Jaktklubben som hade en jakt på drivna skogsfåglar, ffa orre och tjäder. Detta låter precis så udda som det var - drevjakt efter vild skogsfågel måste väl vara i det närmaste unikt!? Förra året fanns ett reportageteam från The Field på plats - resultatet finns att läsa här (titta på sidan 46 och framåt).


De sju "såtarna" var ca 1 x 1 km stora och både drevkejda och jaktledning hade rekryterats från Öknaskolan. Ett trettiotal ungdomar ifrån jakt-och viltvårdslinjen skötte evenemanget med stor bravur. En av drevarna lyckades visserligen gå bort sig redan i första såten, men misstanke fanns om att det kanske inte var helt oavsiktligt... Med 20 meters lucka och oavbrutet upprepande av varje drevares nummer, grusvägar runt hela såten och kontakt med lärarna via mobiltelefon, skulle vederbörande nog kunnat hitta tillbaka lite snabbare än vad som skedde om bara viljan funnits. :o)


Förra året sköts 17 fåglar, något som ansågs vara ett mycket bra resultat. Det är med andra ord en viss skillnad mot en sådan här dag o vanliga jakter med många hundratals änder/fasaner på paraden. Fast även om alla var inställda på en liten bag började det inget vidare - de första tre såtarna var helt resultatlösa. Någon enstaka fågel siktades av drevkedjan, men ingen enda kom över skyttarna. Från att haft förhoppningen om att få apportera åtminstone en orre eller tjäder, sänkte jag successivt mina förväntningarna till att i alla fall få se en... Vid sista drevet för lunch rasslade det dock till och en handfull fåglar nedlades. Det blev tyvärr inget att apportera för mig, men jag fick åtminstone beundra en ståtlig tjädertupp på nära håll - vilka magnifika fåglar!!

Efter detta vände jaktlyckan och det fälldes fågel i varje drev utom det allra sista och de flesta av skyttarna hade gröna grankvistar i hattbandet vid dagens slut. Vi såg ganska mycket fågel och Grim fick även göra ett eftersök på en orrtupp, vilket löstes elegant.

Man hade hotat med heldagsregn men det blev bara något kortvarigt lätt duggregn. Särskilt i början av dagen när det inte hände någonting alls var alla tacksamma för att vi åtminstone slapp bli blöta. Fullständigt prickfri organisation, en härlig stämning och god förplägnad under dagen förstärkte upplevelsen ytterligare.




Att få vara med om en sådan här speciell jakt kändes som ett oerhört privilegium, även om samtliga apportörer hade stor vana från vanliga godsjakter. Det var en fantastisk upplevelse och vi skickar ett stort tack till Maggan som bjöd in oss!!





Uppställning!
Best Looking Picker-up närmast kameran...






Organisatören och ytterst ansvarige Jimmy Pettersson håller morgonens genomgång.









Trångt och tätt! Lite annat än godsets stora ytor och vida vatten hemma i Sörmland...








Grim sitter oxå på pass. Det hände ingenting alls under den här såten, inte förrän älgko, kalv o pinntjur passerade på ca 12 meters håll. De såg oss inte överhuvudtaget (var väl fullt fokuserade på drevet) och smög sakta bort...








...ända tills jag höjde kameran - då fick de fart! Med god vilja kan man faktiskt se två ljusa bakben till höger i bilden, men jag lär kanske inte vinna nåt pris för det här fotot!?








Platsen för brottet.







Ibland var sikten bättre.









Baggi spanar. Vi befann oss mitt i ett vargrevir och jag väntade mig hela tiden få se gråben komma tassande, men tyvärr (?) fick vi inte se minsta spår av dem.











På väg ut till passen.










Snillen spekulerar!










Fint ska det vara...













Gunnar var utsedd till jaktledare för dagen o skötte sig med den äran.













Ovanliga marker för apporteringsuppdrag.






"Jag hittade den!"








Jaja, lite fånig får man väl vara...


Äntligen lunch!







Apportörer på rad - Cattis, Maggan, Jens o jag.










Föryngringen är tryggad!









Jens hade turen att få flera fina apporter under dagen. Den bästa var nog ett långt eftersök på tjädertuppen ovan - Sting gjorde allt rätt!










Ännu ett pass i tallskogen.









Dessa höga herrar som jagar så oerhört mycket, blev glada som barn över att få skjuta sina skogsfåglar! Särskilt tjädertupparna står väldigt högt i kurs och de flesta av dessa verkade ämnade att bli uppstoppade som troféer.









Under sista drevet hände som sagt inget alls, så jag roade mig istället med att studera bäverspår i marken. Ännu en fascinerande art i vår fauna!















Samtliga fällda vilt hedrades på paraden - in alles fem tjädertuppar, tre tjäderhönor, fyra orrtuppar och en orrhöna. Ett gott resultat!








Avslutande tal där alla traditionsenligt tackar alla.












Hela gänget - alla väldigt nöjda med dagen.















Mitt ute i ingenstans stod detta jättefina dass - såklart komplett med bilder på kungafamiljen och allt.

fredag 21 oktober 2011

Andjakt när det är som bäst!!

Vissa dagar är bättre än andra - idag har vi varit på favoritstället utanför Katrineholm och bara njutit i fulla drag. Strax under fryspunkten, vindstilla och strålande sol gjorde att allt annat egentligen spelade mindre roll, men när "allt annat" oxå fungerade perfekt så blir kombinationen svårslagen!
Tack alla inblandade för en härlig dag!



Jag tänker alltid på svenska flaggan när jag ser gula aspar mot klarblå hösthimmel.





Jens o hundarna laddar inför första såten. Sting sitter faktiskt nästan...


Översvämningen.






Thomas har ett utvecklingssamtal med sin unghund...








...skickar igen....






...och bärgar elegant!






Baggi förnekar sig aldrig.






Sofia i motljus...





Hundarna bröt nattgammal is idag, hua vad kallt det var i vattnet!!
Eller hur, Anita...?






"Back!"






Sting är säker!








Denny basar över viltvagnen, knappt 300 fågel blev det idag.





Grim med vidhängande matte. Baggi var fortfarande ute på något slags Uppdrag när fotot togs.





Radiokommunikation mellan jaktledare och jägare - "vi är klara!".








Hur svårt kan det vara??






Jodå, jag skulle oxå kunna bo så här...







Det var kallt i morse - Camilla är rätt klädd!









Samling vid pumpen... Eller om det var vid XC90:an?


Annica, Jeanette, Malin, Thomas o Camilla.





Jag älskar träd o alléer!!









Storängsdammen - andjakt blir inte bättre än så!





Brian o Denny konfererar.





Annica har järnkoll.







Janne har all rätt att se nöjd ut.







"Östra Vingåkers egen Louis Armstrong" - aka Brian - saluterar det fällda viltet.






Tre nya jaktschampions fick vi idag - stort grattis!!