måndag 27 februari 2012

Sanningen

Jag har varit på kurs i helgen! Inget hundrelaterat alls utan en jobb-kurs, nämligen en vidareutbildning i ämnet hästtänder. Trots ganska dryg o tråkig resa (det är långt mellan Eskilstuna, Sverige, och Viul, Norge!) så kom jag tillbaka sent igår kväll full av entusiasm och ivrig att omsätta mina nya kunskaper i praktiken. Det är ju så vansinnigt roligt att utvecklas!




Varje hästtand är nästan som ett litet konstverk om man kommer tillräckligt nära.
(Jösses, vad det lät flummigt, måste nog lägga ifrån mig eter-flaskan...)



I dagsläget är hela veterinärväsendet i Sverige satt under ganska stor ekonomisk press och Distriktsveterinärerna är inget undantag. Därför har jag inte direkt fått den här kursen slängd efter mig utan alla utbildningar ska nu kunna motiveras i ökade intäkter innan man får något beviljat. Det är synd att arbetsgivaren inte skattar värdet högre av att medarbetarna har ett gott självförtroende när det kommer till sin yrkesutövning och att de är engagerade i sitt arbete. Jag tycker det är precis lika viktigt som att kursavgiften ska generera inkomster tillbaka inom en snar framtid, men jag talar kanske i egen sak…

Hur som helst – kursen var lite ostrukturerad men i övrigt mycket bra och den gav också anledning att fundera på ett par lite mer existentiella frågor. Som till exempel vad en sanning egentligen är? En banal fråga kan tyckas, men är det så enkelt? Ett par exempel:
• Någon tycker att X är världens bästa instruktör medan jag inte känner att vederbörande ger mig något nämnvärt.
• En uppfödare hävdar alla hundar MÅSTE födas upp på färskfodret Y för att inte utveckla ledproblem, medan en annan lika bestämt menar att det enda foder som håller hundarna friska är torrfodret Z.
• A tycker att Barcelona är världens bästa fotbollslag trots att B säger att Manchester United är mycket bättre.

Listan kan göras hur långs om helst! Vem har rätt? Ingen och alla, det som är en sanning i mitt liv behöver ju inte automatiskt vara detsamma i ditt. För att återknyta till helgen – hästtänder-guru T.L. hävdar bestämt att hästar har massiva problem med karies och rotrester som lämnas kvar efter utdragning av vargtänder. Hästtänder-guru G.H. (föreläsare på helgens kurs och lika världsberömd i Norge som T.L. är i Sverige) påstår lika tvärsäkert att han aldrig ser dessa problem hos hästarna på den norska sidan av gränsen. Hur kan det skilja så mycket? Vem ska man tro på?




Praktisk träning.



Eftersom jag är pragmatisk o förmodligen lite lat väljer jag nog alternativ två tills jag blivit övertygad om motsasten – jag gillade verkligen G.H.´s handfasta, jordnära attityd till allting och med så mycket erfarenhet som han har så kan han inte vara helt fel ute. Jag tycker man överdiagnosticerar och överbehandlar och överproblematiserar alltför mycket i alla möjliga situationer nuförtiden, inte minst inom hundvärlden. Hur kan vi tex ha såna stora problem med tonsilliter på våra hundar när det är ett helt okänt fenomen i England? (Detta var en tanke gripen ut luften som på intet sätt har med hästtänder att göra. Men frågeställningen är i grunden densamma!)

Låt tiden ha sin gång o se att allt det som skulle kunna gå åt pipsvängen faktiskt inte gör det. Inte varje gång i alla fall! Det mesta ordnar sig till slut. Eller läker av sig själv när det kommer till fysiska krämpor. Detta var dagens sanning!



Det är vackert i Norge! Det kan väl ändå vara en allmängiltig sanning?

måndag 20 februari 2012

Thailand

Så har man varit i Thailand också. Jag var lite motvillig att resa så långt och orolig över att det skulle vara för varmt, men har nu blivit överbevisad – Thailand är fantastiskt! Jag hade som de flesta andra hört om hur underbara thailändare är men i sann skeptisk Sofia-anda tänkt att det måste ju vara överdrivet. Det är det inte.

Vi träffade bara en enda person under hela veckan som inte var verkligt trevlig (och hon var inte otrevlig, bara lite butter), alla andra har varit just så fantastiska som ryktet säger. Visst lever de på turisterna o måste vara tillmötesgående för att tjäna sitt levebröd, men det känns som att de faktiskt älskar sin nästa på ett genuint sätt. Jag har aldrig upplevt en liknande atmosfär i något annat land jag besökt, det måste ha med buddismen att göra på något sätt. Och om det är förklaringen så borde alla andra religioner förbjudas med omedelbar verkan!

Bilder säger ju mer än ord – för vidare info om vår underbara vecka i Ao Nang hänvisas till det här Picasa-albumet. Håll till godo!

Och väl hemma i vinterkylan igen har nu flocken utökats med lilla Ila! Från den ena ytterligheten till den andra, men allt har sin charm.

fredag 3 februari 2012

Brrr!

Så fick vi då riktig vinter till slut, eller var det ”ryss-vinter” löpsedlarna varnade för? Sörmland har varit ganska förskonat från det värsta ovädret o har nu haft några cm snö o 5-7 minusgrader i flera veckor. Vinter när det är som bäst! På sistone har dock kylan blivit allt värre o i morse var det -16°C. Arbete i fält är ingen höjdare när det är så kallt, vilket jag med all önskvärd tydlighet blev påmind om igår. En ko i en kall lösdrift (=utomhustemperatur) hade fått ett livmoderframfall efter kalvning och uppgiften föll på mig. Om någon undrar så kan jag informera om att det INTE är skönt att arbeta i kortärmat med blöta armar när det är 14 grader kallt! Jag har inte hittat nåt alternativ till att vara just bararmad vid framfall o kalvningar, och mina tankar går till kollegorna i norra Sverige där det är verkligt kallt just nu…





Jag hade glömt kameran så ovanstående är inte ”min” ko, men det ger ändå en hyfsad bild av hur ett livmoderframfall ser ut. Än en gång handlar det om hårt o skitigt arbete och det kan vara tyngre än en förlossning eftersom det blir så statiskt. Framfallet måste masseras in samma väg det kom ut (såklart!) och eftersom kon krystar emot (mer eller mindre beroende på hur bra epiduralbedövningen tagit) är det TUNGT! Och man kan inte slappna av eller vila för då förlorar man allt det man dittills åstadkommit – när man väl börjat är det bara att jobba på tills allt är inne igen. Jag är lika fascinerad varje gång över hur tåliga kor är, de får ytterst sällan infektioner efter ett framfall och oftast blir de dräktiga igen utan problem. Fantastiska djur!



Jag var ledig i torsdags o då passade vi på att besöka Jens nya stjärna – han ska ha en liten tik från kennel Djurbergas (Dike-Warren). Stort tack till Inga-Lena o Bengt för gott värdskap och en delikat lunch! Det är härligt med människor som trots fantastiska tävlingsresultat (Inga-Lena är nog den svensk som haft allra störst framgång på den internationella scenen) fortsätter att vara så opretentiösa och ödmjuka.
Valparna är nu sex veckor gamla och hur fina som helst! Det är bara att gratulera Djurbergas till en riktigt trevlig valpkull – jämna, frimodiga, sociala o mycket kavata. Dessutom exteriört väldigt tilltalande och exceptionellt tysta för att vara valpar. Eftersom vi båda är allergiska mot alla typer av ljud (gnäll, pip, skäll osv) känns det bra att de här puppisarna tycks ha en ovanligt hög tröskel för att ta till rösten.




Här är Djurbergas Desigual, a k a "Ila".

Det syns ju lång väg vilken enorm potential hon har!!



Det känns verkligen spännande och vi hade problem med att välja ut någon särskild. Av de två som blev till slut kvar till ”final” hade vi olika favoriter men Jens fick bestämma – det är ju trots allt han som ska ha hunden… Att vi föredrar lite olika typer av hund visste vi ju sen tidigare och det är bara detaljer som skiljer de båda valparna åt, så det här kommer att bli hur bra som helst!

Och idag fick jag besked om att ”min” tik i England nu blivit parad så förhoppningsvis utökas flocken ytterligare framåt sommaren!