tisdag 19 februari 2013

Immobiliseringskurs

I helgen som gick var jag på Kolmården för att lära mig immobilisera djur, dvs använda blåsrör och bedövningsgevär. Inget som kommer att användas varje dag direkt, men i de fall då det är påkallat har man inte så mycket att välja på. Enda alternativet är ofta en 30.06...
Kursen riktade sig till både veterinärer och lekmän typ viltforskningsassistenter, hägn-ägare, djurkötare i djurparker osv. Icke-veterinärer hade lektioner i anatomi, fysioloig, farmakologi osv under torsdagen och vi veterinärer anslöt på torsdagskvällen för genomgång av laddning av pilar och användande av blåsrör och gevär.
 
 
 
Bengt Röken förevisar bedövningsgeväret...
 

 
 ...medan min kollega Ionel Barbos provar blåsröret.
 
Detta såg ohyggligt lätt ut när grabbarna blåste - alla kanske inte träffade precis där de siktade men pilarna gick iväg så att det sjöng i frigolit-buffeln! Sen skulle jag försöka... Man kan väl säga som så att jag förmodligen hade varit mera framgångsrik om jag övat med ärt-rör i unga år. Fast efter en stund så träffade pilarna åtminstone tavlan...!
 
 
"På det här hållet ska man lätt kunna träffa inom den svarta rutan" sa Bengt.
Lätt för honom att säga som har skjutit blåsrör i 40 år...
 

 
Det fanns många skelett i kurslokalen - det här är en av parkens berguvar som fått evigt liv. Man blir på nåt sätt ödmjuk inför livets mirakel när man ser djuren på ett nytt sätt.

 
Bengt Ole Röken - legendar i sin livstid.

 
Otaliga "troféer" prydde oxå väggarna. Horn kan verkligen vara imponerande..
 



 
...se bara här!!

 
Efter genomgången övning bjöds det på starköl och "hemrökta" charkuterier. På hur många kurser har man fri tillgång till öl...?

 
Vi hann inte se något av själva djurparken, men dessa snöleoparder passerades varje dag på väg till lunchrestaurangen.
 
 
På lördageftermiddagen skulle vi så äntligen omsätta det vi lärt oss i praktiken - några av parkens djur skulle sövas för diverse åtgärder.
 
 
 
Ingen tvekan om vem som kommer här!

 
Väl inredd enligt bästa modell - påminner ganska mycket om en DV-bil. Fast större!
 
 
 
Mellan de två sidoskåpen finns ett utrymme för där skadade/sövda djur kan transporteras.
 
 
Detta utrymme har en "öga" så att man kan kolla på patienten utan att öppna dörren.
"Om man har en sövd tiger i bilen är det ju bra att veta om den vaknat innan man öppnar luckan". Väldigt logiskt!

 
Louise Guevara är klinikveterinär på Kolmården.


 
Bengt håller genomgång av vad som ska ske.

 

 
Man använder potenta medel i de här gevären, dosen som krävs för att sänka en älg eller björn måste rymmas i en 3 ml-spruta. Handskar och försiktig hantering är ett måste!

 

 
Chefsveterinär Torsten Möller berättar vad han tänker göra.
 



 
Då ger vi oss ut på jakt!
 

 
Det är inte lätt att skjuta på långa håll, men det är banne mig inte lätt att skjuta när djuren blir alltför närgångna heller!
 

 
Torsten fick försöka göra en kringgående rörelse för att få skottchans på det djur som skulle kollas.
 
 

 
 
Till slut fick han en pil i den akutella älgen - ser ni pilen i rumpan på kon längst bort?
 


Pilen skulle egentligen ha suttit i låret o gett en induktion på 5-10 minuter, men hon gick ner inom 1½-2 minuter.


 
Djurskötaren Simon var dock snabbt framme och stöttade upp sin Henrietta. Idisslare som ligger platt på sida får ganska omgående problem med både cirkulation och gasfylld våm så de måste hållas i en position som minskar denna påfrestning.
 


Det visade sig att pilen inte träffat muskler utan satt sig fast i sittbenet. En injektion i ben/benmärg ger lika snabb effekt som en intravenös injektion, vilket förklarade att hon gick ner direkt.
 


Ögonbindel läggs på omedelbart, om man tar bort externa stimuli sover djuren avsevärt mycket bättre än om de hör och ser vad som händer runt omkring.
 

Det var tänkt att man skulle hjälpas åt att hålla koll på älgens tillstånd, men Jimmy tycks upptagen på annat håll... 

Till hans försvar ska dock sägas att han i det här läget bara skulle hålla Henriettas huvud i rätt position, och det klarar han utmärkt även när han pratar med tjejerna!
 
 
Det fördes noggranna protokoll över alla möjliga parametrar under hela tiden som älgen var sövd.
 
 

 
Kronhjortarna är flaskuppfödda och minst sagt närgångna...
 
 
Jag vet inte... Är de verkligen vackra?
 
 
Närbild på kronhjortnos!
 


Trött älg, här med både ögonbindel o öronproppar.

 
Faktum är att hon gick ner så djupt att vi var tvungna att ge henne lite andningsstimulerande medicin för att vara på den säkra sidan.
Intravenöst på bakbenets utsida, tycktes inte vara alltför svårt att hitta kärlet!

 
Åsa Fahlman tog samtidigt artärprov från örat - betydligt svårare!
Notera hur mörkt blodet är - Henrietta har i det här läget ingen vidare syresättning.
 
 
Efter lite syrgasbehandling så mådde hon dock betydligt bättre och de efterföljande proverna visade att hon snabbt kom tillbaka till en vettig syrehalt i blodet.
 
 
 
Så här ser pilen ut - en spruta och en "fjäderboll" som styrmedel. Men var är kanylen??
 


Kanylen bröts av i infästningen och sitter nu fast i Henriettas bäcken!
Multiverktyget fram, nu gäller det att få tag i kanylen o dra ut den.
 
 
Torsten letar efter den avbrutna kanylen med sitt verktyg. Emergency-kitet är aldrig långt borta - läkemedlen är så potenta att det räcker med ett stick på den använda kanylen för att man ska få rejäla reaktioner.

 

 
Motgift, pil-rester o otillräckligt multiverktyg.
 
 


Lite kraftigare doningar krävs - kanylen sitter hårt fast i bäckenet!


Till slut gick det bra...

 
...och kanylen avlägsnades från Henriettas rumpa!

 
Det blev ett lite större sår än vad som var meningen, vilket syddes igen på gängse sätt.
 


Louise passade på att dräktighetsundersöka henne och visst väntas det tillökning framåt vårkanten! Men jag undrar vad Arbetsmiljöverkat skulle säga om den arbetsställningen - liggande på magen på snön med armen långt inne i tarmen på en älg...?


 
Älgen skulle även vägas - så här gör man!

 
In med presenningen under kroppen....

 
...vält upp älgen...

 
...och se till att ha nog med mankraft tillgänglig för att flytta henne.
 

 
Matchvikt 339 kg.

 
Lite pedikyr blev det oxå!
 

 
När allt var gjort fick hon motgift, hälften i blodet o hälften i muskel...

 
..och ganska snart piggande hon till.

 
Trött älg!
 
 
 
Ojoj, lite vingligt är det allt!
 

 
Henrietta gick bara några meter innan hon lade sig o vilade en stund till. Bakfylla kan vi nog alla sympatisera med...
 


Här är resten av älg-flocken, med sällskap även av min kronhjortskompis.



Älgar tycks vara lite som hästar, från att ha varit helt lugna blev de plöstligt uppjagade o började springa omkring som tokar.


 
Hmm, nån har stängt grinden...

 
...äh, det är väl inga problem!
 

 
Skutt!

 
Men jag då????

 
För liten för att komma över staketet, för stor för att komma igenom!
 

 
Husse Torsten kommer till undsättning...

 
..och öppnar grinden igen.

 
Tack så mycket!
 

 
Ordningen återställd!
 
 
 
Vi var ett trettiotal personer på kursen - fullt av folk i skogen!
 

 
Ett stycke bedövningspil...
 

 
...och dess offer. De andra hjortarna blir synnerligen konfunderade när någon beter sig annorlunda och gav sig nästan på sin kompis tills vi motade bort dem. Ett ganska otrevligt men väldigt vanligt beteende bland flockdjur - både folk o fä!
 

 
En av hjortarna var extra intresserad av vad Bengt hade att berätta.
 

 
Raka lite för att komma åt artären...

 
...plättlätt! Eller hur..?
Notera skillanden i färg på detta blod och det från älgen - hjorten Maja är inte alls lika djupt sederad som Henrietta och syresätter sig följaktligen mycket bättre.
 

 
Faktum är att hon inte ens lagt sig ännu!
Kontroll av kroppstemperaturen är väldigt viktig på sederade/sövda djur.
 

 
Åsa Fahlman har full kontroll över både situationen o sitt lilla mobila lab. Efter att ha ägnat närmare 1½ decennium åt att söva vilda djur kan hon det här på sina fem fingrar.
 
Oftast är jag helt nöjd med att vara en hygglig allmänpraktiker, men när man träffar kollegor som är så oerhört kompetenta inom sin specialitet blir jag ibland sugen på att gräva djupare inom nåt område. Bara för att kunna vara ett ess på något!

 
Vägning av kronhjort görs på i princip samma sätt som med älgen...

 
..förutom att det är lättare...

 
...att bära henne!
 
 

Vägning först med fjädervåg och sen...
 

 
...med balkvågen.

 
Resultatet blev dock detsamma - ca 162 kg efter att vaggans vikt dragits bort.

 
Självklart fick även Maja syrgas!


 
Ingen pedikyr, men väl en munhåleundersökning genomfördes.



 
På väg tillbaka till omvärlden.

 
God morgon!


Vofför blev det på detta viset...?
 
 
 
Vi (=Bengt) försökte även få tag på en dovhind...

 
...men trots ett par försök så lyckades hon undvika pilarna varje gång. Vem har sagt att det är lätt att skjuta bedövningsgevär??
 
 
Totalt sett var det en väldigt rolig kurs och det har kanske öppnats dörrar för nya spännande uppdrag. Den som lever får se, men jag hoppas på lite nya erfarenheter och upplevelser under året...