söndag 27 juni 2010

En alternativ midsommar

Min första midsommar utomlands – annorlunda men faktiskt inte fel alls! Jag jobbade såklart som vanligt i fredags och höll på att bli kokt på kuppen. En rejäl värmebölja och trasig luftkonditionering är en utomordentligt dålig kombination och alla medel är tillåtna för att få lite svalka. Mina arbetskamrater skrattade rått o hjärtligt åt mig när jag kom i linne, uppkavlade jeans och blundstone-kängor, men vad ska man göra??


Medan jag svettades på jobbet så fixade o donade min eminenta hemma-man inför vårt alternativa midsommarfirande. På kvällen kom Mike o Sarah över och bjöds på en om än inte klassisk midsommarmeny, så i alla fall en svenskinspirerad komposition!

Vi inledde med gravlaxsnittar, följde upp med grillade lammkotletter, grillad nypotatis, sparris, grönsallad och Såsen och avslutade med en smarrig jordgubbstårta. Självklart sköljdes detta ned med passande dryckjom – snapsen lös dock med sin frånvaro… Vi hade otroligt trevligt, skrattade massor och avhandlade inte bara hundar utan också livet i allmänhet. Det är väldigt intressant att få ”utlänningars” (eller i det här fallet är de kanske infödingar??) syn på saker o ting – det sätter lite perspektiv på tillvaron.

Igår träffade vi dem igen – hundträning stod på programmet. Den här gången på en strandäng med lårhög vegetation, man kan väl säga att marken inbjöd till självständigt arbete! Både Grim o Baggi söker betydligt bättre än Butler o Gertie (Grim är helt underbar att titta på när han jagar!), men såklart är lydnaden inte lika övertygande… Det är en väldigt svår balansgång det där med självständighet o följsamhet!


En lite utflykt till den pittoreska kuststaden Southwold hanns också med – sååå väldigt engelskt!!
Dagens program består av ett garden-party för att fira att Tom Lowe fyller 60 år. Det blir garanterat mycket skratt o god mat idag också!

tisdag 22 juni 2010

Rutiner

Livet rullar nu på i en ganska jämn lunk, om än inte i lugn takt. Har kommit in i en ganska trevlig rutin med hårt arbete i veckorna, träning med Sarah Gadd o Mike Tallamy på onsdagarna och olika utflykter (nästan alltid med hundanknytning) under de helger jag inte jobbar.

Den här veckan är vi av olika anledningar bara fyra veterinärer istället för sju och det märks såklart på arbetsbelastningen. Trots att vi bara ägnar oss åt det mest nödvändiga är det är knappt att man hinner andas, att skriva journaler o ringa djurägare kan man bara glömma! Det funkar hjälpligt en mycket begränsad period, men förtar mycket av arbetsglädjen genom att man hela tiden känner sig otillräcklig.



En av de många åsnor jag träffat på i tjänsten. Åsnor är lika vanliga här som de är ovanliga hemma och de är oftast himla trevliga små djur! De ger onekligen uttrycket ful-söt ett ansikte...

Delar av den gångna helgen tillbringades i Woodhall Spa och både Baggi o Grim fick komma ut o lufta sig. Bland annat gled jag in i en träningsgrupp när Peter Bates (kennel Levenghyl), Steve Richardson och ytterligare ett par andra kom för att träffa Guy. Man kan väl konstatera att Sverige inte ens var med på banan den här gången... Inte för att de andra imponerade speciellt utan mer för att Baggi Boy visade sig från sin allra sämsta sida och faktiskt var direkt dålig. Usch, så besviken jag var på honom! :o(
Detta kompenserades dock till viss del av att Grim Grus å andra sidan tog flera stora kliv framåt. Knutar identifierades och löstes effektivt upp och Grim svarade omedelbart på träningen. Duktig liten!

Ovan nämnda regelbundenhet bryts emellanåt, om än alltför sällan, av besök från Sverige. Imorgon är det äntligen dags igen - Jens kommer för att fira midsommar med mig. Och firande kommer det nog att bli, men inte så mycket hyllande av solen utan mer i form av ett traditionellt(?) 60 års-kalas. De här märkliga engelsmännen har ju inte riktigt förstått vikten av att fira ljuset utan betraktar den kommande högtiden som vilken helg som helst!? Ociviliserat är bara förnamnet! Det ska bli skönt att träffas hursomhelt, det sker alltför sällan...

fredag 18 juni 2010

Koltrasten...

Jag är den första att älska naturen i allmänhet och djurliv i synnerhet, men även min kärlek har sina begränsningar. Så fort temperaturen tillåter sover jag helst för öppet fönster, men den senaste månaden har jag faktiskt börjat fundera på om det är så klokt. Tämligen punktligt mellan klockan 4 och halv fem på morgonen drar nämligen min koltrast igång sin lovsång till den gryende dagen... Och även om jag generellt sett är benägen att hålla med honom om att livet är härligt så är jag inte vidare värst på humör så dags på dygnet!






Det är egentligen helt otroligt vilka ljud en sådan liten varelse kan uppbringa, både tonen och sången är fantastisk! Men det hjälper liksom inte när man blir väckt av den varje morgon, jag har inte vett att uppskatta naturens under om det sker på bekostnad av min skönhetssömn. Volymen blir nästan öronbedövande i en i övrigt tyst (sovande!) omgivning och det låter som att han sitter på mitt fönsterbleck och drillar hysteriskt. Jag kan bara hoppas på att denna enerverande vana är något tillfälligt nu när de häckar och att han tar det lite lugnare längre fram i sommar…

onsdag 16 juni 2010

Grattis, Siv!

Första Baggi-Day-valpen har varit ute på prov och det gick ju ganska bra!
Siv Wilson startade sin Searover Day Twelve på dubbelprov i Norge och fick med sig en etta och en etta HP hem. Mycket mer än så kan man ju inte begära!?

Det var ju inte länge sedan de yrlade runt hemma i Lenas källare - tiden bara flyger iväg...

Stort grattis från en stolt "farmor"!

tisdag 15 juni 2010

URC's working test för klubblag

Här är en liten redogörelse för söndagens workingtest. Det hela var en lagtävling och 18 olika klubbar hade sänt representanter. Lagen bestod av en open-hund, en novice-hund och en novice-hund/novice-handler. Man fick poäng både för individuella prestationer och för hur väl man disponerade laget eller redde ut eventuella svårigheter om någon hund misslyckades med sin uppgift.


Station 1. En markering kastades från banken till höger om ekipagen med dolt nerslag men inte mer än 25 meter (utanför bild), en markering framför busken i fjärran o en markering mellan busken och trädridån. Avstånd 150-180 meter.
Laget fick själva bestämma hur man löste detta - de flesta lät ND/NH-hunden ta den korta markeringen, novicehunden den framför busken och open-hunden den mellan busken o träden.


Oragnisationen var helt oklanderlig och med ett femtiotal väldrillade medarbetare kunde provledare Tom Lowe kosta på sig att ta det lugnt. Han och den övriga ledningen har garanterat gjort mer än sin del under planerings-stadiet!


Station 2. Tre dirigeringar längs vattnet - en vid varje buske i strandkanten. Avstånd till den första ca 50 meter och sen ytterligare 20 meter resp 30 meter till de övriga. Inga skott o laget fick välja själva hur man ville göra.


Station 3. Här är ND/NH-föraren på väg att själv hämta en kort störningsdummy medan hans hund ska sitta kvar på sin plats. Sen gick man en liten bit walk up o ND/NH-ekipaget fick en markering på 30-35 meter. Efter ytterligare en bits trampande kastades en dubbelmarkering av funktionärerna vid telefonstolpen i fjärran, först en till höger (130 m) och sen en åt vänster (150 m). Novicehunden skulle ta den först kastade (vilket blev lite svårt för många) och open-hunden den lite längre sist kastade.


Dagens mest gullade med hund - en 12 veckors blandras patterdale-border terrier. Helt bedårande...


Station 4. Fingerad drive i skogen framför/till vänster om ekipagen. Efter avslutad drive skulle openhunden ta en "runner" längst bort till höger och ND/NH- resp novicehunden varsin specificerade apport framme skogskanten. Inga avstånd att tala om, svårigheten låg i att låta hundarna gå så långt in i skogen de behövde för att få vind utan att tappa dem totalt ur sikte/kontroll.


Station 5. Här fick lagen själva välja hur man ville göra, men i princip alla gjorde så här: första dummyn kastades på blankvatten - apporterades av ND/NH-ekipaget. När den hunden var på väg tillbaka kastades en dummy från syrénbusken i högerkanten ca 15 m upp på ängen. Denna skickades novicehunden på och när den var på väg tillbaka kastade mannen i fjärran en dummy mot oss, vilken landade kanske 60 meter från dammen - open-hundens uppgift.

Ett tämligen okomplicerat upplägg men hundarna tappade markeringen när de simmade över dammen och de flesta förare fick kämpa mer eller mindre hårt för att få dem att lyssna på signalerna på andra sidan vattnet. Av någon anledning drogs hundarna mot höger vilket gjorde att många försvann ur sikte bakom syrénen, ffa när de skulle ut på ängen efter den långa markeringen.


Station 6. Två skott i skogen framför ekipagen - i skogskanten fanns ett staket som skulle hoppas över. ND/NH- och novicehunden skickades på varsin dummy inne i skogen (40-50 m) och open-hunden sändes därefter ca 45 grader åt vänster in i skogen på andra sidan ängen (120 m).

Efter alla stationer stod två lag på samma poäng och man fick hålla en run-off för att skilja dem åt. Openhundarna från de två lagen fick varsin lång dirigering mot skott (kanske 180 m) och sen var det klart! Det var en mycket trevlig men mycket lång dag, det känns dock himla bra att kunna göra sin funktionärsplikt även här i främmande land.


Trofén! Med vinsten följer dock förtroendet att arrangera spektaklet nästa år, så det var med blandade känslor laget från Arun & Downland Gundog Society tog emot hyllningarna. Det blir nog svårt att toppa årets test rent organisatoriskt!

måndag 14 juni 2010

Långhelg igen

Fredag.
Jour förra helgen = ledig fredag i veckan som gick. Pga semestrar blev jag dock tilldelad torsdagsjouren och jag fick inte mkt sömn under natten. Precis vid stängningsdags på torsdagskvällen fick vi in en weimaraner med magomvridning, vilket är bland det mest allvarliga o mest akuta man kan råka ut för som hund. Det tog ett par veterinärer o många timmar innan han var opererad och definitivt kvar i den här världen, och sedan fick jag dessutom några andra akutsamtal under natten.

Gullig? Jag??

Förmiddag: Träning med Baggi.
Vi var ute med Sarah och en elev till henne under ett par timmar, bromsarna har börjat glappa igen på den gule och allt fokus lades på att rätta till detta. En del arbete återstår…

Mitt på dagen: Bygga bil-galler till hundarna. Städa. Tvätta. Diska. Tömma bilen på veterinärgrejor. Packa inför helgen.

Eftermiddag: Träning med Grim.
Följde med Barry till Wormegay o träffade där Richard Beckerleg, Keith Bedford och några till. Inte så konstruktiv träning kanske, men himla roligt! Man kan väl säga att fokus låg mer på att reta varandra än på att utbilda hundar… Grim skämdes dock inte för sig – han skötte sina apporter minst lika bra som de andra, betydligt mer välmeriterade hundarna. Duktig!

Kväll: Vidare färd till Woodhall Spa.

Lördag.
Förmiddag o mitt på dagen: Kolla fällor o snaror (ett ganska magert resultat – vi fick en enda kråka). Gulla med 6-veckors labrador-valpar. Bygga färdigt taket på ena kenneln. Hämta barn (fyra ungar med löjligt mycket aktiviteter kräver en makalös logistik!). Vaccinera 8-veckors schäfervalpar. Dricka X antal koppar te.

Pete lägger sista handen vid det underbara skiffertaket. Visst blir det fint!?


Eftermiddag: Träning med Grim.
Vi mötte problem att forcera staket på riktigt långt håll – det första gick bra, men de båda på ca 140 o 150 m (varsin sida om en väg) blev svåra utan någon dragning (blind apport). Vi tog oss dock igenom motståndet o under de avslutande vattenövningarna glänste Grim Grus igen!

Kväll: Körning till Tom Lowe i Leavenheath.
Det blir många timmar i bilen - tack o lov för CD-böcker! Just nu lyssnar jag på Anna Gavaldas ”Lyckan är en sällsam fågel”, uppläst av min absoluta favorit Anders Ekborg. Den är nästan lika bra som när han läser Diana Abu-Jabers ”Nymåne”, vilken är helt fantastisk.

Söndag.
Från ottan till kväll: Steward på United Retriever Clubs Soutern Inter-Club Match. Berättar mer om det en annan gång…


Ingen vila den här helgen heller, alltså! Men man laddar de mentala batterierna genom att fylla sin tillvaro med roliga och utvecklande aktiviteter. Eller…?

fredag 11 juni 2010

Bilen

Jag har en tjänstebil (Vauxhall Astra) i jobbet, vilket kanske inte är så konstigt. Mer förvånande är att jag oxå får använda den privat, hur mycket som helst. Och dessutom tanka på företagets kort även när jag kör privat!? En löneförmån som är värd många tiotusentals kronor per år beroende på hur mycket mil man lägger under sig.



Eftersom jag är ganska ekonomisk av mig (en del skulle kanske kalla det direkt snål) så kör jag såklart Astran i mesta möjliga mån. Min Super-Subaru får egentligen bara komma ut o rasta sig lite då och då, jag har inte kört den mer än ett 20-tal mil på 3,5 månader. Problemet är hundarna - Astran är ju såklart inte inredd för hundändamål eftersom den i första hand är en tjänstebil. Varken bur eller galler funkar heller så vidare värst eftersom jag måste tömma o fylla på alla mina veterinär-grejor varje gång jag ska köra lite längre o vill han hundarna i skuffen. Om jag bara ska åka en kortare sträcka får kräken faktiskt sitta i baksätet, jag (= kliniken) har investerat i ett sätesskydd så det funkar rätt bra.


Problemet börjar dock accentueras nu när det värmen kommer - det går bara inte att ha hundarna liggande i bilen om man inte har möjlighet att öppna bakluckan helt. Den lilla friskluftskroken räcker liksom inte längre när temperaturen stiger, även om den är genial i all sin enkelhet!



Lösningen heter såklart kompostgaller. Trots ett tämligen högt pris (£7 stycket!?) tror jag att de båda gallerna kommer att fylla sin funktion alldeles utmärkt tillsammans med buntband och gummibandskrokar. Det blir varken stöld- eller utbrytningssäkert, men borde ändå funka fint!



Hur skulle man klara sig i livet utan balsnöre, silvertejp o kompostgaller??

tisdag 8 juni 2010

Hoppsan...

Vi har en liten filial i byn Hempnall någon mil bort, i princip bestående av ett mottagningsrum och ett litet väntrum - VÄLDIGT spartanskt! Den är bemannad för drop-in mellan 17-18 varje vardag och det kommer alltifrån ingen alls till kanske 6-8 patienter. Högst varierande och ganska annorlunda jämfört med den tämligen avancerade djursjukvård vi bedriver i Bungay.

Det är ibland ganska frustrerande att ha så begränsade möjligheter (mycket mer begränsat än på något ställe jag arbetat tidigare), det gamla "hederliga" patientkortsystemet lämnar väldigt mycket i övrigt att önska och så vidare, men det är ändå ganska charmigt! Ungefär vid halv sex kommer grannfrun över, knackar på lite snabbt och lämnar en kopp te på trappan (äkta engelskt te - med mjölk, väldigt starkt, inga alternativ finns). Bara det är ju värt besväret!!

Vi turas om att åka till Hempnall och ikväll var det min tur. Problemet var bara att jag fullständigt hade missat detta (trots att det faktiskt stod i schemat) och klockan tio i sex ringde receptionen upp till kontoret och undrade om jag inte skulle varit i Hempnall istället för att sitta vid datorn o skriva journaler? Ingen hade förvisso ringt o efterlyst mig, men man hade upptäckt att nycklarna o de andra attiraljerna fortfarande fanns kvar på bänken.

Det var hursomhelst ju inte så mkt vits att åka då, utan bara för mig att krypa till korset o erkänna att jag helt glömt det hela. När jag berättade om mitt misstag för Trevor tittade han bekymrat på mig o sa "Oh, dear! Oh, dear! Oh, dear!". Lång paus. "Well, not much to do about that now." En tämligen balanserad reaktion med tanke på att Hempnall är hans speciella skötebarn! Men jag undrar om jag kommer lika lindrigt undan när min andra andra chef Angela kommer tillbaka imorgon...

söndag 6 juni 2010

Public footpaths

Jag blir mer och mer förundrad över och förtjust i systemet med public footpaths här i England. Det finns ett närmast oändligt nät med uppmärkta stigar som slingrar sig fram o tillbaka genom markerna, vilket är en otrolig lyx för både hundägare och ”vanliga” fotgängare. Dessutom sköts detta oklanderligt – någon (kommunen antar jag?) ser till att stigarna är putsade och att grindar/stättor är i gott skick.

I våra glesbefolkade och skogstäckta landsdelar är såklart allemansrätten helt oöverträffad, men i ett odlingslandskap måste detta vara ett närmast ultimat system. Se på de intensiva jordbruksmarkerna där hemma – trots vår fantastiska allemansrätt har gemene man mycket begränsat tillträde till naturen under 11 månader av 12 (det brukar väl vara några veckors fördröjning mellan skörd o plöje/nysådd på höstkanten). Här i England kan man, trots ett mycket intensivt utnyttjande av varje liten markplätt, faktiskt röra sig om än inte obegränsat, så i alla fall mycket generöst genom landskapet året runt.

Oftast följer stigarna häcken eller diket längs ytterkanten av åkern och bidrar på så sätt också till en kantzon för den vilda floran o faunan, vilket ger ytterligare en dimension till det hela. Jämför med Sverige där öppna diken börjar bli ovanliga, varje meter utnyttjas ända fram till vägkanten och alla buskage noggrant röjs undan. Klimatet är definitivt inte den enda orsaken till viltrikedomen på den här ön!

Ibland går dock stigarna tvärs över fälten istället. Jag har stått mer än en gång o tvekat inför att ge mig rakt ut i en brukad åker, att man inte går på odlad mark är en regel som sitter djupt inpräntad! Värst var det tidigt i våras när grödan precis börjat komma upp, nu ser man tydligt att det faktiskt finns en stig tvärs genom rapsen/spannmålet/majsen eller vad det nu kan vara, men jag har ändå ett inneboende motstånd mot det… Men man vänjer sig!

Skyltningen varierar en del, både i utformning och i ålder, men alla varianter jag har sett är fullt funktionella. Det finns tre olika sorters allmänna stigar – public footpaths är endast för fotgängare, på bridleways får man även rida eller driva kreatur(!) samt byways där också motortrafik är tillåten.

De må vara hierarkiska och konservativa ända ut i fingerspetsarna de där engelsmännen, men en del saker har de faktiskt gjort väldigt bra!! ;o)








Skyltar av äldre modell, men de funkar fint ändå!




Nyputsat o fint! Nästan så att man kan gå utan att bli blöt om fötterna av morgondaggen...







fredag 4 juni 2010

Bilder från idag

Jag har ingen riktig blogg-inspiration just nu, men kan i alla fall bidra med lite bilder från min dag. Har jouren i helgen, börjar dock inte förrän imorgon bitti. Håll tummarna för att det blir lugnt! Om inte annat så för att min trädgård skulle behöva lite vård...
Jag trodde först att det var en fasantupp med ett litet harem, men det visade sig vara två rödhöns han hade sällskap av.

Dessa fantastiska häckar sköter sig såklart inte själva - här har nästa generation ogenomtränglig växtlighet nyligen planterats.

Vackert!!


Ruinerna av Mettingham Castle. Ryktet säger att man ska försöka rusta det till beboelig standard, men det låter väl ändå orimligt!?


Sämre kan man ha det en fredagskväll!

Nu när träden är fullt utslagna är det som att promenera i en tunnel.




Jag vet inte vad det är, men vackert är det! Hagtorn kanske...?

Baggi har fått span på något.

De första ärtorna slog ut just idag!


Kissen uppskattade inte den närgångna uppvaktningen från de båda gula huliganerna. Jag kan väl inte riktigt klandra honom för det...

Böljande landskap.


Dagens kyrka.

tisdag 1 juni 2010

Äntligen ny jobb-vecka!

Det har blivit väldigt intensiva helger på sistone, och den senaste var verkligen inget undantag. Att vi har haft en långhelg (ledigt igår) förändrade inte det faktumet på något vis! Nästan så det är skönt att komma tillbaka till jobbet o vardagsrutinerna igen...

Efter att sällskapsresan från Sverige vänt hemåt igen på lördagseftermiddagen for jag norrut till Lincolnshire. United Retriever Club hade ett open working test på Guy's marker i söndags o han var såklart tvungen att hålla lite koll på dem även om han inte var direkt inblandad. Spännande att se ett open-upplägg, inte heller uppgifterna i den här klassen kändes oöverkomliga. Vi hade knappast vunnit men vi hade inte heller gjort bort oss. Man kanske skulle starta någon gång? Problemet är bara att jag mycket heller har en dags bra träning än lägger en hel dag på ett working test, så det blir svårt att prioritera.

Apropå träning så lades fokus på vattenarbete den här helgen, självklart med betoning på dirigering/handling (markeringarna används mest som störningar). Grim's utvecklingskruva fortsätter stadigt uppåt och jag är så nöjd med hur han svarar på träningen! Även Baggi var med på ett hörn o visade att han faktiskt(!) kan vara både lyhörd och lydig.

Guy's båda unghundar hade inte mkt erfarenhet av det våta elementet och jag såg fram emot att se hur ett han skulle tackla övergången från land till vatten. Enkelt svar på den frågan - ingen hänsyn alls tas till detta! Allt hunden kan göra på land ska den oxå kunna göra på vatten, oavsett om det är markering eller dirigering, Guy menar att problemställningen ligger i vårt sinne, precis som det här med avstånd (hur långt är egentligen "långt"?).

Och även om jag inte klarar att lägga så mkt press på mina hundar som han gör på sina, var det intressant att se hur han lyckades få dem igenom "barriären" och komma ut stärkta på andra sidan. Från knappt simkunnig till att gå tvärs över en damm 60-70 m på en blind dirigering efter två träningspass... Det är väl sånt som skiljer ett proffs från oss vanliga dödliga?!

Måste såklart avsluta med ett jätte-grattis till det fantastiska svenska insatsen på Highclere!!
Ofattbart bra gjort!