lördag 31 mars 2012

Kött o miljö

Det debatteras ständigt om hur köttproduktionen påverkar vår miljö och många propagerar för minskad konsumtion av animaliska produkter i allmänhet o av kött i synnerhet. Jag tycker man borde lägga mer krut på att informera allmänheten om vilken skillnad man kan göra genom att välja RÄTT kött istället för att avstå helt.

Många tycks tro att kött från Brasilien eller Argentina kommer från djur som gått fritt på naturliga beten, och att det på något sätt skulle motivera den långa transporten. Det är såklart en väldigt romantisk o tilltalande bild med betesdjur utspridda på de oändliga grässlätterna, men som vanligt så är verkligheten inte riktigt så fin som man kunde hoppas. Istället kommer köttet allt som oftast från djur som blivit intensivuppfödda i enorma feedlots, utfodrade med soja som odlats på skövlad regnskogsmark…



Det är betydligt mer klimatsmart att äta svenskt kött tack vare våra naturliga resurser av både vatten o gräs. Det finns uträkningar som visar att sydamerikanskt kött bidrar med 30-40% mer koldioxidutsläpp än det svenska. För den betesbaserade svenska produktionen är landskapsnyttan större än klimatskadan, särskilt om det finns träd på betet. Den biologiska mångfalden måste bevaras och få biotoper är så artrika som naturbeten.


Alla vill ha ett öppet landskap, men folk verkar inte fatta att om vi inte har några bönder med betesdjur så kommer hagmarkerna att växa igen. Jag kan inte förstå hur normalbegåvade människor inte tycks se sambandet mellan att välja svenskt kött i affären och att se betande djur i den svenska naturen?!



Vi svenskar släpper ut ca 11 ton växthusgaser per person o år. Maten ansvarar för lite mer än 2 ton och av detta kommer ca 0,7 ton från svensk köttproduktion. Det är såklart en väldigt stor andel av det totala utsläppet som kommer från köttproduktionen, men i sammanhanget kan nämnas att godis o läsk står för 0,5 ton…



Summa summarum – minska gärna din köttkonsumtion, men framförallt


välj svenskt kött!

tisdag 27 mars 2012

1200 knäböjningar

”Det måste vara fantastiskt roligt att vara veterinär – vad underbart att träffa alla djur o så himla omväxlande!”




Jodå, oftast är det ett väldigt bra jobb o jag ångrar sällan mitt yrkesval. Ibland ifrågasätter man dock vad man håller på med! Igår ägnade jag tex 6 timmar åt att ta träckprover. 5 ½ års universitetsstudier för att plocka o packa ett antal kilo fårbajs...




Efter bara ett par timmar var jag minst sagt trött på får-skit!





Det är en större gård som drabbats av salmonella och igår provtogs hela besättningen, dvs ca 900 tackor, ett 50-tal baggar och 500-700 lamm (vi är mitt i värsta lamningsperioden nu så antalet ändras för varje timme). Jag fyllde drygt 120 burkar med träck och hade 10 plock från olika högar i varje burk, med andra ord gjorde jag ungefär 1200 knäböjningar igår. Jag kan meddela att det känns både här o där idag!








Fåret på bilden bor i Skottland o har inget med texten att göra.




Jag hade jouren i helgen och hade bland annat en rejäl sårskada på en häst att ta hand om. Det var en 3-åring som kommit lös i stallet under natten o muppat sig mot en boxgranne. Förmodligen hade hon försökt sparka bakut o i samband med detta fastnat i inredningen o lyckats skära upp ett stort sår på ena skinkan.





Med tanke på att det var ett eluttag (eller eg skyddet för detta) som orsakat hennes skador, kanske vi ska vara glada att det trots allt inte blev värre?!









Tyvärr ingen riktig skärpa, men man får ändå en känsla för sårets omfattning.




En storvuxen o dålig hanterad unghäst, handräckning enbart bestående av två unga och nätta tjejer och ett sår på låret är ingen rolig kombination och det var med visst besvär jag till slut lyckades sy ihop henne.



Såret såg dock fint ut när jag åkte o nu kan vi bara hoppas att det inte spricker!






Lite snyggare efteråt.

torsdag 22 mars 2012

Hårda vs. mjuka metoder

Såg måndagens Kvällsöppet på TV4 Play – en debatt om hunduppfostran och träning. Eller debatt o debatt, det var ju knappast några retoriker man bjudit in… Synd att den ena skolan ska ställas mot den andra på det sätt som gjordes, men ännu mera synd att de inviterade inte kan prata för sin sak på ett vettigt sätt. Att hånle mot sina opponenter, himla med ögonen och påstå att ”nu är det slutdiskuterat” inger ju inget förtroende direkt. Det spelar liksom ingen roll vad som diskuteras om någon/några beter sig så – ämnet blir totalt ovidkommande och inget blir egentligen sagt.

Om man återgår till ämnet tror jag nog att de flesta ligger nånstans mitt på skalan, använder klicker/godis vid inlärning av en del saker men är inte rädda för att bestämt visa vad som är fel om nöden kräver det. Operant inlärning är helt fantastiskt i många lägen, men jag har faktiskt svårt att se hur det ska kunna räcka hela vägen. Det hade varit väldigt spännande att fråga Anders Hallgren/Natasja Ravenklint hur de skulle hanterat schäfern i det inledande klippet! Inte hur man långsamt stegrar retningen för att han till slut ska kunna behärska situationen, utan hur de konkret skulle gjort där och då när hunden gjorde utfall. Utan konkreta frågor/exempel blir ämnet alltför luddigt och svävande.

Jag kan istället rekommendera en artikel av Git Jering som behandlar ämnet metoder och ledarskap. Git är väldigt framgångsrik på brukssidan, hundinstruktör sedan länge och har skrivit flera böcker om både fostran o träning. Gå in på hennes sida www.alfahundsupport.se och titta under rubriken Ledarskap. Läs för all del gärna de övriga sidorna också – Git vet vad hon pratar om!

fredag 16 mars 2012

Feta hundar

Övervikt är idag ett lika stort hälsoproblem hos våra djur som hos oss människor och över en tredjedel av de svenska hundarna väger för mycket. Detta utgör ett allvarligt problem för både välbefinnandet och för hälsotillståndet. De vanligaste och tydligaste effekterna av övervikt är nedsatt rörelseförmåga och problem med ben och leder, men man får även en påtagligt ökad risk för diabetes, hud- och hjärtsjukdomar, cancer och flera andra syndrom. Kort sagt – en tjock hund har en generellt nedsatt hållbarhet och funktion.



Det är vetenskapligt bevisat att smala hundar lever i genomsnitt 2 år längre än överviktiga!




Vad är då lagom hull?
Det tycks vara svårt för många att avgöra vad som är en lämplig vikt för hunden. Jag tycker att det är bortkastad tid att läsa vikttabeller av olika slag då en individs idealvikt påverkas av så mycket mer än vilken ras den tillhör (storlek, benstomme, muskelmassa osv). Det enda helt tillförlitliga sättet att bedöma hull är att ta i hunden – om man med ett lätt tryck kan känna revbenen när man stryker hunden över bröstkorgen är den lagom tjock. Den ska även ha en tydlig midja ovanifrån och en något uppdragen buklinje. Måste man ta i för att känna några revben är den för tjock och om revbenen framträder mycket tydligt skulle hunden istället behöva lägga på sig lite.



Observera att detta gäller oavsett hundens storlek eller benstomme!





Det är uppenbarligen väldigt svårt för de allra flesta människor att inse vad som är lagom hull för en hund – våra ögon tycks inställda på fel “normalläge”. Vad som anses vara lagom vikt tycks ha förskjutits åt det tyngre hållet, hos våra hundar likväl som hos oss människor. Hundens kondition har dessutom påfallande ofta ett visst samband med djurägarens och gå-ner-i-vikt-diskussionen blir verkligen inte lättare när husse/matte dras med samma problem.






SJCH SUCH Pendil of Ballyduff, född 1975.
Ett yp
perligt exempel på en klassisk labrador, visad i utmärkt hull.



Övervikt är illa nog när det gäller en vuxen hund, men fullständigt katastrofalt för valpar och unghundar. Man har sett ett mycket klart samband mellan övervikt under tillväxten och utvecklande av bland annat HD och ED. Det är alltså helt oförsvarbart att låta den växande hunden bära på en massa “valphull”! En valp/unghund som hålls slank blir inte mindre som vuxen, den kommer bara att växa långsammare och därmed ha en lägre risk för att utveckla tex ED eller HD.

Alltför ofta möts man som veterinär av förvåning eller fullständig oförståelse när man påpekar att hunden man har framför sig skulle behöva gå ner i vikt. När man i en studie frågade hundägare om hans/hennes hund var överviktig, så blev svaren att var tionde hane och var femte tik var tjock. När sedan veterinären bedömde samma individer, så blev resultatet istället att var tredje hund var överviktig!






En hund av modern utställningstyp, född 2006.
Sannolikt klassad som måttligt överviktig med veterinärmått mätt.

Rådande utställningsideal påverkar också vad som anses vara normalt hull. Premiering av massa/substans (vilket ofta tycks vara svårt att särskilja ifrån fett) leder till att normalfördelningskurvan förskjuts åt det tjocka hållet. Även om utställningsstjärnorna själva kanske inte alltid dras med någon påtaglig övervikt så kommer fler och fler ”vanliga” hundar att göra det i takt med att allt kraftigare hundar framställs som idealet. Detta såklart sagt ur ett perspektiv över något/några decennier.

Allt fler hundar kastreras idag, vilket jag är odelat positiv till. Men man måste vara medveten om att ingreppet leder till en förhöjd risk för övervikt eftersom ämnesomsättningen minskar och aptiten ökar. Att den är kastrerad är dock ingen ursäkt för att låta sin hund bli tjock! Man får helt enkelt ta sitt ansvar som hundägare och anpassa utfodring och motion till den nya situationen.



Detta är delar av en artikel publicerad i Labradoren 4-2011. Ämnet aktualiserades tyvärr redan i nummer 1-2012 av samma tidning pga en annons med en kraftigt överviktig valp som lockbete. Feta hundar kommer förmodligen alltid att vara ett problem, trots att det är så lätt att undvika. Tragiskt.

onsdag 14 mars 2012

Vår!!!!!

Äntligen är våren här! Tvåsiffrigt antal plusgrader, nästan all is borta från både vägar o marker och tydligt längre dagar gör att livsandarna och träningslusten återvänder. Fåglarna sjunger hysteriskt, mina vårlökar tittar upp ur marken och träden har börjat knoppas – vintern fick ge sig den här gången också! Vi har varit ute o tränat ett par gånger och även om det tveklöst finns en del rost att skrapa bort efter vintervilan så är det inget fel på lust eller entusiasm hos varken hundar eller förare! Lite basträning i enskildhet och mera utmanande uppgifter i grupp så ska vi nog snart vara på banan igen. Tyvärr missar jag både Eukanuba Cup och working testet på Tullgarn pga arbete, så vi får nog avstå offentliga sammanhang tills A-proven drar igång i höst. Men då har vi å andra sidan haft så gott om tid på oss att träna att det blir svårare att hitta på ursäkter vid eventuella misslyckanden… ;o)










foto: Pelle Hedin



En liten men naggande god träningsgrupp har satts samman och jag ser fram emot många givande träffar under våren! Förra helgen tillbringades till exempel många timmar på Ånhammars underbara marker, hela tiden i flödande solsken. Sessionen avslutades med alldeles delikat fika i en solig sluttning, det är precis sånt man behöver efter många mörka månader.


Vi har haft några tillfällen med gruppträning här hemma – det är så fantasiskt roligt att få följa dessa väldigt engagerade förare med sina duktiga hundar. Utvecklingen går spikrakt uppåt! Ännu en anledning att sätta igång träningen för oss själva igen – konkurrensen hårdnar!!
Dessutom har vi nu äntligen hittat en bra form för verksamheten som inte interfererar med våra respektive ”civila” anställningar – EmSo Consulting AB har fått ett utvidgat verksamhetsområde vilket medger många spännande möjligheter för framtiden. Det finns hopp om livet!