Stöveltork är en sån sak som jag nu inte förstår hur jag klarat mig utan – efter en investering på ett par hundralappar förra hösten är fuktiga skor o stövlar ett minne blott. En halvtimme i torken är allt som behövs för att minsta väta ska försvinna ur stövlarna och till och med genomblöta kängor torkar upp fullständigt, även om det kanske tar 1-1.5 timme. Utan tork tar det ju ett dygn eller nåt, så skillnaden är betydlig!
Här borta i utriket har jag dock ingen stöveltork och nu när blötan o kylan börjat göra sig påmind igen, saknar jag den väldigt mycket. Tidningspapper-metoden må vara både gammal o hederlig, men särskilt effektiv är den inte…
En annan ny vän i mitt liv är game-dispatchern! Jag vet inte vad man kan kalla den på svenska – vilt-tång, kanske? För de som inte har sett den är det en trubbig tång som man använder för att knipa av nackkotorna på levande fåglar när man är ute o apporterar.
Avdödande av vilt är en ”konst” som inte alla behärskar. Jag har sett alldeles för många exempel på att fåglar som slagits i huvudet inte dör utan bara tuppar av, för att senare vakna till liv igen i vilthögen, på vagnen eller t o m i viltkylen. Detta är såklart helt oacceptabelt och gör mig lika upprörd varje gång – etiken o djurskyddet måste bevakas!! Vår verksamhet med jakt på utsatt fågel anses av många tangera eller överskrida gränsen för det acceptabla redan i sin bästa form, och det finns helt enkelt inget försvar för att inte vilt avdödas så snabbt o smärtfritt som möjligt.
Nåväl, eftersom jag inte tycker att ”slag i huvudet” är tillförlitligt nog i detta avseende har jag i alla år vridit nacken av de fåglar som mina hundar levererat levande. Även om fågeln rycker o flaxar så vet man att den är död om man dislocerat nackkotpelaren. Med tiden har tekniken förfinats och en elegant(?) knyck är nu allt som behövs för att avsluta lidandet. Av någon anledning anses dock inte denna idiotsäkra metod riktigt rumsren av alla, ffa här i England har jag ibland fått känslan att ”så gör man inte”.
Och eftersom jag är en så väldigt följsam person (adaptability 8 av 100 eller hur var det nu??) så har jag känt mig lite kluven – hur passa in i den rådande normen utan att riskera att tumma på djurskyddet? För att försöka lösa detta dilemma har en dispatcher alltså flyttat in i mitt liv och jag måste erkänna att den är helt lysande. Hur har jag kunnat vara en seriös apportör i snart 15 år utan en sån här?! Ett diskret knip med tången o uppdraget är slutfört! Den är fullständigt briljant för fältfågel, kanske inte lika oumbärlig för änder, men totalt sett är jag mycket nöjd med detta nyförvärv. Rekommenderas! Finns det något svenskt företag som saluför dessa?