fredag 31 december 2010

Nedräkning

Den 25 februari jobbar jag min sista dag hos Wherry Veterinary Group i Bungay – igår morse lämnade jag in min avskedsansökan. Det känns minst sagt kluvet för mig, jag har trivts väldigt bra och tycker mycket om nästan alla medarbetare. Det sistnämnda var nog ömsesidigt för de flesta verkade genuint ledsna över att jag ska lämna dem. Men så är det, livet förändras ständigt och det ska på flera sätt bli skönt att komma hem igen.

Och idag är det nyårsafton! Som så många gånger förut har jag jouren och kommer inte att fira med några festligheter. Jag tycker faktiskt att nyårsafton är alltför upphaussad och överreklamerad – "tvånget" att ha fantastiskt roligt på någon jättestor fest där champagnen flödar får mig att bli helt anti o motvalls. Våga vägra tolvslaget!
Millennieskiftet tillbringade jag till exempel hemma i en liten lägenhet i Karlskrona, med endast hundarna och jourtelefonen som sällskap. Det funkar det med! Eller är jag bara ensam o bitter…?

Året som gått har inneburit många glädjeämnen men såklart också en del motgångar, precis som det brukar vara alltså. För mig har tiden här i England inneburit stora framsteg professionellt och en påtaglig personlig utveckling. Så på det hela taget överväger tveklöst det positiva och förhoppningsvis blir 2011 ännu bättre!

Gott nytt år!!


onsdag 29 december 2010

Jul i Sverige!

Jaha, så var den här julen också över. Flyget gick precis enligt tidtabell och jag fick en härlig vecka hemma med nära o kära. Det blev dock lite av en chock när jag klev av flyplanet och ut i 24 minusgrader på Skavsta! Jag hade liksom glömt känslan av att näsan ”klibbar ihop” o att det gör ont i lungorna av att andas… Tur att det blev mildare redan dagen efter, 5-10 minus o några dm pulversnö är faktiskt en optimal vinter tycker jag!



Jag hade planerat in ett späckat schema för att kunna hälsa på / träffa så många vänner som möjligt, programmet visade sig tyvärr vara alltför ambitiöst… Det dåliga väglaget i kombination med en obetvingligt lust att faktiskt ta det lite lugnt o bara njuta (kanske en effekt av höstens hektiska liv?), gjorde att jag inte alls hann med så mkt som jag hade tänkt. Men det är väl tanken som räknas?? *skäms lite*
Jag är dessutom sur över att alla de julkort jag skickat verkar vara spårlöst försvunna – inte något enda har hittills kommit fram och det är mer än en vecka sen jag skickade dem. Man kan tydligen inte ens lita på Drottningens brevbärare nuförtiden.




Hundarna tillbringade veckan på Hotel Stazjep och det verkar inte ha gått någon nöd på dem! I morse när jag mötte dem o Barry vid samlingen på Chadacre så var båda grabbarna tämligen avmätta i sin hälsning – ”tjena matte, kul att du också kunde följa med på jakten”. De skulle bara veta vem som betalar deras mat...
Jaja, nu är ordningen i alla fall återställd o imorgon är jag tillbaka på jobbet igen. Ska inleda dagen med ett mindre angenämt samtal med mina chefer – ser INTE fram emot detta.









söndag 19 december 2010

Lat jourhelg

Har jouren i helgen men inte gjort speciellt mkt nytta professionellt, utan hunnit pyssla o fixa lite allmänt istället. Tv:n står ofta på som sällskap när jag är hemma och igår fastnade jag plötsligt framför del 1 av ”One man and his dog” som BBC visade. En landskamp mellan England, Skottland, Wales o Irland, igår var det young handlers med sina border collies som skulle bemästra banan och fåren. Sändningarna fortsatte idag o man har man även tävlat i brace-klass (en förare med två hundar) o vanlig(?) klass med en vuxen förare o en hund. Jag kan inte mkt om vallning men man kan inte annat än beundra samarbetet hund-förare! Fick dock lite ålderskomplex av att titta på dessa ungdomar, 17-19 år, som med sån känsla o kompetens tävlar internationellt…

Det sätter lite perspektiv på retrievervärldens problem att lära hunden stopp- o närsökssignal när man ser hur vallhundsförarna styr sina hundar på ett par hundra meters avstånd med olika visselsignaler. Fantastiskt! Jag blev lite sugen på att skaffa en border collie o några får när jag tittat på programmen, men sen kom jag på att jag ju inte gillar vallhundstemperamentet så jag håller mig nog till retriever i alla fall.

Jobbat ännu mindre idag så efter en långprommis i kylan (bitterly cold här nu igen – vi har faktiskt flera minusgrader o en hel inch snö!) har eftermiddagen tillbringats framför tv:n. Först avnjöts del två av ovannämnda landskamp (de finns på webb-TV om någon är intresserad) o nu direktsänder man från grand prix-hoppningarna på Olympia i London. Hästhoppning på högsta internationella nivå är en härlig underhållning!! Extra roligt är att både Malin Baryard och R-G Bengtsson har ridit felfritt o är vidare till omhoppningen. Även min gamle idol John Whitaker är vidare så det ska verkligen vara något akut för att slita mig från dumburken innan det här är klart!


John Whitaker på den sagolike Milton – poetry in motion när det begav sig...


Jakt på imorgon o på tisdag och sen flyger jag hem på onsdag. Förutsatt att inte vintern ställer till besvär alltså, flygtrafiken har varit hårt drabbad den senaste veckan. Men Stansted har klarat sig bättre an övriga flygplatser och väderprognosen ser hyfsad ut de närmsta dagarna, så förhoppningsvis får jag fira jul med familjen som planerat.


Passar på att önska alla en väldigt god jul ett underbart nytt år!

tisdag 14 december 2010

Vinter o engelsmän

För en nordbo är det tämligen komiskt hur ett helt land (läs: England) stängs ner av några centimeter snö, detta har roat mig på avstånd tidigare och icke desto mindre i år när jag fått uppleva det live. Jag oroade mig lite de första gångerna jag hörde varningarna på TV om att det skulle bli "bitterly, bitterly cold" (att vara veterinär i fält när det är riktigt kallt är faktiskt inte roligt!), men här innebär detta uttryck ungefär 1-5 minusgrader...
Dålig beredskap vad gäller väghållningen, avsaknad av vinterdäck och ingen vana av att köra när det är halt är onekligen en usel kombination, men det intressantaste är den mentala inställningen hos folk. Trots att detta händer under åtminstone en kort tid nästan varje år, så inträder panik och undantagstillstånd så fort marken blir snötäckt. Man hamstrar mat som i krigstid och medierna eldar på stämningen med olika katastrofreportage, samtidigt som en vintervan människa (läs: jag) bara skakar förundrat på huvudet och möjligen lättar lite på gasen.

Vi har dock varit ganska förskonade i vår del av landet, de norra o västra delarna av ön har onekligen får MYCKET snö och är i sin fulla rätt att beklaga sig. En halv till en meter snö är faktiskt i mesta laget om man inte har någon beredskap och 15-25 minusgrader under några veckor känns ju kallt även hemma. Och vissa har blivit ännu hårdare drabbade – till exempel så har den fina pub i norra Yorkshire där vi bodde under Yellow Lab.club’s prov blivit fullständigt insnöad under bra lång tid?! Läs här!

Lite jobbigt när det kommer så mycket snö att man inte ens kommer ut ur huset... Fast å andra sidan, om man nu tvunget ska bli insnöad så kanske en pub ändå är det allra bästa stället??

torsdag 9 december 2010

Jakt o jobb, jakt o jobb, jakt o jobb...

..så ser mitt liv ut nu! Inte mkt tid till reflekterande över livet o sånt – det får man göra efter säsongen! Mitt hektiska vardagsliv har de senaste veckorna kryddats ytterligare av något som liknar en mindre hotellverksamhet, vilket inte alls är så jobbigt som det låter utan bara är roligt. Bitte o Lisa bodde här hela förra veckan, jag lämnade Bungay TIDIGT i lördags morse för att åka på apporteringsuppdrag i Woodhall Spa och mina kamrater åkte någon timme senare för detsamma på West Acre. De hängde ut nyckeln när de åkte o Jens, Jill & Peter använde densamma för att ta sig in när de anlände i söndags. Att jag inte är hemma så mycket spelar liksom ingen roll för gästfriheten – det går lika bra ändå om bara gästerna är flexibla!

Det var ett kompisgäng som jagade i Woodhall Spa – inte överklass utan helt ”vanligt folk”. Väldigt vassa skyttar där nästan alla hade egna hundar med sig, vilka dock utan undantag uppförde sig exemplariskt!? Efter ett stort antal jakter där dessa peg dogs ställer till otrolig röra för oss riktiga apportörer (jag är väl inte stöddig?) var det himla roligt att se hur det ska gå till. Bländande skytte, skyttar som vet vad de träffat och både lydiga och effektiva peg dogs gjorde att vi pickers up kunde koncentrera oss på det vi ska – de vingade fåglar som antingen springer så fort de träffar marken eller stelnar till i skottet o glider lååångt bort. Jag måste sluta skryta med mina hundar, men man kan väl säga att jag som vanligt var mycket nöjd med vår insats när jakten blåstes av. :o)

Utan att avslöja några av mina förutfattade meningar – kan det vara så att det var tack vare att skyttarna var vanligt folk som gjorde att det rådde en väldigt avslappnad o än mer rå men hjärtlig stämning än vanligt? Glåporden haglade åt alla håll och skratten rungade längs skyttelinjen när någon stackare missade en “given” fågel. Snömängderna (ett par decimeter) gjorde alla extra barnsliga och vid några tillfällen utbröt fullskaligt snöbollskrig – skyttar, drevare, apportörer, organisatörer/jaktledare, medhavda ungar – alla kastade på alla! En omväxlande bag bestående av fasaner, duvor, morkullor, rapphöns (dock bara franska) och en ensam kråka, punka på viltvagnen och borttappade bilnycklar gjorde också dagen ovanligt innehållsrik.

Kurs söndag (kräks o diarré på hund o katt), jobb måndag o tisdag och igår närvaro vid The IGL Retriever Championship – årets höjdpunkt för alla retrieverintresserade! Ovannämnda gästfrihet återgäldades direkt och jag o kräken har varit inkvarterade i den fina holiday cottage som Raneryd/Palmqvist hyrt. En jättefin stuga med ”svensk standard”, att varmvattnet tog slut o cirkulationspumpen lade av var ju bara mindre detaljer… Att flytta in där var ett utmärkt sätt att förlänga den tid jag fick med vännerna hemifrån, inte minst eftersom middagen på tisdagskvällen intogs på puben där vi fick sällskap av Bitte, Lisa, Patricia o Karin oxå.

Dag två på ch-shipet är ofta den bästa dagen för åskådare – antalet hundar är färre (typ hälften av det dryga femtiotal som startade) men det är ändå en full dag (sista dagen slutar ofta ganska tidigt) och publiken är också lite glesare under mellandagen. Jag tycker det är lika underhållande varje år att minst halva publiken kommer från kontinenten, företrädesvis från Sverige/Skandinavien!?

Sandringham Estate presenterade marker med perfekt vilttillgång, vi hade i stort sett bra väder och många väldigt duktiga hundar visade upp sig under dagen. Efter att ha bevistat prov i Yorkshire o Skottland känns dock sockerbetor varken intressanta eller utmanande längre, särskilt inte eftersom avstånden hölls tämligen moderata. Lite trist när världens bästa ekipage inte riktigt utmanas och får visa vad de faktiskt går för! Men jag fick i alla fall tidigare åsikter om en del hundar bekräftade, har fått en ny favorit o halvt om halvt beställt en valp efter honom! Mer info kommer kanske senare… Idag valde vi dock att apportera på Chadacre istället för att vara med under finaldagen på ch-shipet, det var ett svårt beslut men är man jaktidiot så är man. Fick dock resultatrapporter ifrån vännerna som var där o kunde konstatera att min favvo slutade på ett DoM. Duktig!

Imorgon kommer Jens, Jill & Peter tillbaka igen för att stanna över innan de flyger hem på lördag och på söndag börjar Bitte o Lisa sin hemresa. Sen har jag inga mer besök inbokade – hur ska det gå?! Jag kommer ju att känna mig alldeles ensam o bortglömd!

onsdag 1 december 2010

Speeding ticket

Äntligen dubbelfiligt efter att ha kört länge på krokvägar som inte medger omkörningar, rejäl nerförsbacke och fartkamera – en synnerligen dålig kombination!!


Hastighetsbegränsningen var löjliga 50 miles per hour (ca 80 km/h) men jag råkade tydligen komma upp i 60 mph och kameran fångade mig. Vips så blev jag £60 fattigare och fick tre straffpoäng på mitt körkort... Förutom böterna har de nåt sinnrikt system där man samlar poäng o blir av med kortet efter ett visst antal prickar. Det här funkar nog som det är tänkt för jag är betydligt noggrannare nu än tidigare med att hålla rätt hastighet.



Detta var faktiskt första fortkörningen under min vid det här laget ganska långa karriär som bilförare! Eller kanske inte första gången jag kört för fort, men premiär för att åka dit för det… Himla förargliga pengar att bli av med, men om man slår ut det på alla mil genom åren som jag kanske legat lite över tillåten hastighet så blir det inte mycket.

Har den här veckan besök av Bitte o Lisa - det blir kanske lite trångt med sex hundar o tre personer i mitt lilla hus, men väldigt trevligt o gemytligt! De stannar ända till helgen och avlöses på söndag av Jill o Peter som kommer hit för att titta på Championshipet. Roligt med ett socialt liv oxå - vänner är alltid välkomna!!