När solen steg upp blev det riktigt skönt o fantastiskt vackert med dansande älvor överallt.
Bloggen skapades för att skildra mina upplevelser i England under 2010 - arbetet som engelsk landsbygdsveterinär, hundarna och deras träning, jakterna och livet i allmänhet. Nu är detta äventyr över, men jag kommer nog att sätta mina tankar på pränt ett tag till. Håll till godo!
lördag 27 november 2010
Vinter!
När solen steg upp blev det riktigt skönt o fantastiskt vackert med dansande älvor överallt.
torsdag 25 november 2010
Vecko-rapport
Särskilt det sistnämnda (kirurgin) känns allt tryggare.
– för några veckor sedan opererade jag en schäfer med pyometra (tämligen ovanligt här eftersom nästan allt kastreras vid låg ålder) – snipp snipp utan att ens bli nervös! Koncentrerad, ja, men inte det minsta orolig.
Min kollega Scott opererar en pyometra, det som ligger på den gröna duken är den varfyllda livmodern. Mössa och munskydd är inte standard men man har ändå inte några problem med sårinfektioner.
– mitt första kejsarsnitt har jag redan skrävlat om – ”mina” valpar har nu blivit stora och varit tillbaka till oss för både valp-vaccinationer och kastration/ohe. Roligt när man får följa hela cykeln liksom!
– tidigare i veckan kastrerade jag en 50 kg smällfet bullmastiff-tik utan några större besvär. För de icke-veterinära läsarna kan jag berätta att denna operation av olika anledningar är betydligt svårare med överviktiga, stora och/eller djupbröstade tikar – min patient kryssade samtliga dessa rutor med god marginal… Min otroligt trevliga o duktiga sköterska tyckte jag hade verkat så väldigt lugn o trygg hela tiden, hon skulle bara veta hur mkt det paddlade under den svala ytan!
– ovannämnda bullmastiff befriades även från en avbruten hörntand. Man ser bara ca 1/3 av tanden så alla kan föreställa sig hur lång/stor en hörntand egentligen är, det är väldigt mkt rot som ska lossas från käken! Men även detta gick galant och kunde knappats utförts bättre, trots att det ca 5 min in i proceduren kändes som ett sisyfos-uppdrag (men det gör tandextraktioner nästan jämt innan de plötsligt bara lossnar).
Det kanske låter lite fånigt att vara tillfreds med sig själv att klara av dessa rutiningrepp efter att faktiskt varit ute i verkligenheten i ett decennium, men har förutsättningarna under dessa år inte tillåtit några större ingrepp så blir det ju nytt ändå. Nöjd med mig själv och med stärkt självförtroende även professionellt!
Och listan av annorlunda patienter fylls ständigt på:
– en kalkon med allvarlig bihåleinflammation
– en degu som lyckas fastna i sitt hö-galler så illa att ögat poppade ur sin håla (bokstavligen!) när han slet sig loss.
– en rejält sårskadad chinchilla
– två illrar fullständigt nerlusade med yttepyttesmå fästingar/nymfer. Jag har bara sett en handfull fästingar sen jag kom hit (jo faktiskt), så jag blev lite förvånad över att dessa två stackare lyckats hitta hundratals – de måste har skuttat rakt in i barnkammaren som ska försörja hela landsänden med fästingar.
– ännu en höna med allvarlig kräv-förstoppning. Jag försökte faktiskt lite försiktigt övertala husse att låta operera henne, men han valde avlivning istället. Vilket jag gjorde medelst intravenös giva av avlivningsmedlet!! Lite svårare men mycket smidigare och elegantare än att bara ge det intra-fågel.
Idag har det dock stått apportering på schemat – det har varit ruggigt o blåsigt men ingen nederbörd på oss. Väl hemma i Bungay igen är marken emellertid täckt av ett tunt snötäcke så jag gjorde tydligen rätt i idag fly till sydligare delar av landet. Av olika anledningar blev det väl inte den bästa jaktdagen i mitt liv, men även en dålig jaktdag är ju bättre än de flesta andra dagar!
Och vid sista drevet lyckades grabbarna med varsin spektakulär runner så jag ska väl inte klaga. Man blir ju lite stolt när man efter avslutad jakt blir mött med ”You have two bloody good dogs, I never thought they would get those cock pheasants!”.
Mallgroda – det är jag!
fredag 19 november 2010
In i dimman
Dimmigt!!
Man kan ana min med-apportör Bob i dimman - han står 50-60 meter bort. Det är väldigt svårt att vara skytt och ännu mycket svårare att apportera när sikten är så här dålig.
Grabbarna bak i Barrys pick-up.
Här försökte solen bryta igenom o vi hoppades fortfarande att det skulle lätta, men dimmorna vann kampen idag. Bättre än så här blev det aldrig, snarare värre.
Det finns tydligen nästan obegränsade monetära resurser på godset -
till och med trädskydden kan göras med extra stil!
En härligt hundig vecka!
Jaja, inte gräva ner sig i detta efter en så bra vecka! Den inleddes med jättetrevliga jakter förra fredagen o i måndags som redan beskrivits (se nedan) och fortsatte på tisdagen med välbehövlig träning i Woodhall Spa ihop med Bitte, Lisa o Roz. Det är nu 2,5 månad sedan jag senast tränade för Guy o det märktes tyvärr. Vi hade såklart(!) utvecklat diverse dåliga vanor/mönster sedan sist, men som vanligt fick vi mycket konkreta råd om hur detta kunde lösas. Numera argumenterar jag inte längre med Guy om hans förslag på lösningar, även om jag ofta tvivlat har erfarenheten givit att de funkar varje gång. Detta är på ett sätt otroligt irriterande (eller hur, Lisa?!), men samtidigt är det väldigt tillfredsställande att slutligen ha utvecklat ett så grundmurat förtroende för någon. Jag är ohejdad skeptiker av naturen, men det är faktiskt skönt att ibland "slippa" ifrågasätta allting.
Införd nolltolerans medförde en hel del arbete för både hund o matte, men också snabba resultat. Jag kan inte begripa hur jag låter mina hundar lura mig gång på gång, borde man inte lära sig efterhand? Trösten är att olater går ganska snabbt att rätta till om man bara bestämmer sig för vad man vill ha och agerar därefter. Varje gång… Redan nu, bara ett par dagar senare, är de ”hang-ups” vi hade i princip borta – nolltolerans o konsekvens är ledorden!
I onsdags jobbade jag faktiskt, och fick ta emot diverse kommentarer om att jag aldrig syns på kliniken nuförtiden. ”Välkomna hit på helgerna så ser ni vem som jobbar”, tänkte jag. Men det bjuder jag på, jag känner att jag verkligen förtjänar mina lediga extradagar.
Gårdagen spenderades på ett av stamställena, där man för dagen hade en jakt i mindre format vilket medförde gott om tid och att (döda) fåglar kunde användas som ”träningsapporter”. Så länge inte etiken försämras är det väldigt nyttigt att ibland inte bara samla ihop viltet så effektivt som möjligt utan istället tänka hundträning även i jaktsammanhang. Åtminstone om man har några som helst provambitioner (vilket till och med undertecknad utvecklat nu!) är det obetalbart att emellanåt kunna utnyttja fallna fåglar på ett mera genomtänkt sätt. Dessutom gav det mig möjlighet att direkt förklara för Grim att de nya regler vi infört faktiskt gäller även på jakt. Väldigt pedagogiskt och mycket konsekvent!
Den ovanligt braiga veckan avslutades idag med apportering på för mig nytt ställe – bildreportage kommer.
måndag 15 november 2010
Ellough Hall Farm igen
fredag 12 november 2010
Uppdatering
Baggi har haft en nygammal materialförvaltare idag, det funkade lika bra som vanligt tyckte han. Det spelar liksom ingen roll vem som kör honom till jakten eller bär hans fåglar… Han jobbade på som han brukar och gjorde bland annat en fantastisk apport på en springande rapphöna där han tvingades forcera ett högt staket flera gånger – jag stod på andra sidan fältet och bara njöt av hans arbete på löpan. Till och med Jens var lite imponerad!?
Grim fick mattes fulla uppmärksamhet hela dagen, vilket han förvaltade alldeles utmärkt. Visst lyser orutinen fortfarande igenom emellanåt, men oj vad han är rolig att jobba med!! Så balanserad och ”rätt” i allt han gör, helt enkelt en naturbegåvning. Jag blir alltid lika fascinerad över hur snabbt en unghund lär sig se skillnad på en frisk fågel och en skammad, det är så häftigt att se dem spontant respektera oskadat vilt för att strax efteråt tok-jaga efter en lätt påskjuten fågel. Nu vilar grabbarna trötta o nöjda i varsin hög efter två heldagars jakt. De har ådragit sig lite skavanker både här o där, men inget allvarligt än så länge. Det är ett hårt liv att vara jakthund!
Extra roligt var det att idag ha sällskap av Jens, Bitte o Lisa. Jens kom för några dagar sedan efter mer besvär än vanligt (ibland är det svårare än annars!) och stannar en vecka. Lisa o Bitte har just anlänt till ön och har en dryg månads härliga upplevelser framför sig. Häromkvällen hälsade de på mig o det blev god mat o gott vin (lite för mkt av det senare för några av oss) och såklart massor av prat för att komma ikapp med allt. Visserligen har jag redan träffat Bitte flera gånger under hösten, men Lisa har jag inte sett sedan jag lämnade Sverige. Jag är så avundsjuk på dem – en hel månad med bara nöjen i detta härliga hundland! Jaja, jag ska väl inte klaga, men det hade varit roligt att hänga på dem. De som vill kan följa deras äventyr här.
PS. Som uppföljning till förra blogginlägget kan jag meddela att Baggis jaktprovskarriär numera är officiellt avslutad. Inga fler kommentarer…
Jag fick minsann köra Kubota idag - hur kul som helst!!
söndag 7 november 2010
Står nu som...
Marken där provet hålls brukar tydligen inte ge speciellt mkt vilt så det kommer nog att krävas att man kan gå länge på linjen innan det hela är över. Grim har ett bättre fotgående, men orkar han hålla koncentrationen lika länge som Baggi gör? Svåra beslut! Det slutar förmodligen med att jag inte får starta alls...
lördag 6 november 2010
Väg-stånd
De vanligaste produkterna är ägg, potatis o grönsaker, växter/blommor, ved och hästskit, men jag har även sett honung, kakor, marmelad, handgjorda vykort, inläggningar och allt möjligt annat. Till detta kommer såklart alla varianter av garageförsäljningsvaror som bara ställs utanför huset med en prislapp – en parkbänk, cyklar o motorcyklar, urvuxna leksaker, traktorer o maskiner, möbler av olika slag osv. Det mest originella jag sett saluföras är dock en permobil!? Vem sjutton spontanköper en permobil som man råkar köra förbi?