torsdag 31 maj 2012

Frysmärkning

Ibland får man lite ovanliga uppdrag som inte är lika jobbiga som de tidigare beskrivna - frysmärkning av häst är ett sånt. Jag tror DV Eskilstuna blir tillfrågade 1-2 gånger per år för detta så det är knappast ett rutinuppdrag för någon av oss. Anledningen till att man frysmärker en häst är att man ska kunna få ut försäkringspengarna vid en kronisk skada, men ändå kunna ha kvar hästen som sällskap eller avelsdjur.
Frysmärkning är inte särskilt svårt men lite meckigt, eftersom vi måste beställa kväve o hämta/lämna tuben hos AGA-ombudet på andra sidan stan. Själva ingreppet utförs som följer:




1. Häll upp kvävet i en termos och ställ järnet däri. Det ser ut som att vätskan kokar men flytande kväve håller en temperatur av ungefär 200 minusgrader så det är minst sagt en synvilla!



2. Ge hästen lugnande och raka den på vänster lår.



 3. Vänta tills järnet är KALLT!




4. Håll järnet mot hästen på det klippta området. Hästarna känner initialt ingenting, men efterhand märks det att de blir lite obekväma när kylan tränger djupare in i vävnaden.




5. Håll stadigt mot hästen under en lagom lång stund. Man ser här hur kylan liksom "rinner" av järnet!



6. Efteråt bildas ett tydligt märke i hästens lår - en nedsänkning i vävnaden med "vallar" runtom.



7. Med tiden kommer den frysskadade huden att bilda ett vitt ärr - hästen är omöjlig att försäkra igen då alla kan se att den blivit utdömd. Hästen på ovan är inte "min" häst, men man ser tydligt slutresultatet av behandlingen.


Det var dagens veterinärmedicinska berättelse!

lördag 19 maj 2012

Toppar o dalar

Tyvärr måste jag rapportera att Alf (se tidigare inlägg) inte kommer att återgå till sin tänkta tjänst. Han har fortfarande problem med ”den nedre regionen” och vi har nu gett upp hoppet om att han ska kunna bli betäckningsduglig. Tyvärr väntar nu slakt istället för den utstakade karriären som häradsbetäckare.

Som distriktsveterinär får man utöver de vanliga sjukdomsfallen även en del uppdrag ifrån högre ort. Det kan gälla tex exportintyg för djur (oftast hästar, men ibland nötkreatur el får) o djurprodukter (sperma el kläckägg), kontroll av foderanläggningar eller inspektion av jordbruksredskap(!) som ska säljas till annat land. Dessa uppdrag är förvisso ganska trista men ibland blir den officiella delen av yrket mycket värre än så…



För ett par veckor sedan uppdagades det att någon smugglat in tre chihuahua-liknande valpar ifrån östblocket, och eftersom ingen rabiesvaccination gjorts så kom omedelbart ett beslut om avlivning från Jordbruksverket. Polisen hämtade valparna från ägaren och körde dem till oss för avlivning o destruktion. Det var tre helt bedårande valpar i 8-12 veckorsåldern, alla tre pigga o glada o väldigt sociala. Ibland bär det verkligen emot att sköta sitt jobb, jag var tvungen att stålsätta mig o koncentrera mig på att de här tre faktiskt kunde vara smittade av rabies, för att kunna ge dem sprutan med sömnmedel.


Nu tror jag väl inte att den här bloggens läsare tillhör gruppen som skulle köpa en smuggelvalp, men det tål att påpekas – om ingen köper valparna så kommer de inte att föras in, och därmed slipper oskyldiga djur att avlivas!

Igår var det roligare att vara veterinär – jag fick åka ut o hjälpa en get som hade förlossningsproblem. På vägen dit insåg jag att det nog var första gången jag skulle förlösa en get, men det kan väl inte vara nån större skillnad mot en tacka!?Jo, det är det.
Det skulle kunna varit så att just den här geten var helt missbildad i sitt bäcken, men efter att ha pratat en stund med matte (vad annat kan man göra medan man sitter bakom rumpan på geten o försöker reda ut vad som är vad i förlossningsvägarna?!) så kom jag fram till att detta nog var normalt. Djurägaren i fråga har haft en besättning på 150 getter (fråga mig inte i vilket syfte), men nu dragit ner till ca 40 djur. Matte hade med andra ord varit med om otaliga förlossningar och som hon beskrev förloppen så verkade den här geten passa in i normalmallen. Den här geten hade oxå haft flera oproblematiska förlossningar tidigare.
En tacka oftast ett relativt rymligt bäcken (motsvarande vad man förväntar sig av ett djur i den storleken) och jag har med mina smala händer o armar oftast inga problem att lägerätta ett lamm. Ibland kan jag t o m arbeta dubbelhändigt i en tacka om det skulle behövas, men något sådant var det inte att tänka på igår. Maken till trångt bäcken har jag aldrig varit med om, och dessutom var det som en kant längst bak som effektivt stoppade getungen. Någon med större händer hade inte haft en chans att göra något för den här geten, men till slut lyckades jag faktiskt räta ut det böjda benet och dra ut killingen.
Vid det laget var den tyvärr död, men i såna här situationer handlar det bara om att rädda moderdjuret o en levande unge får mer ses som en bonus. Lyckligtvis fanns det en unge till och den kunde levereras i högsta välmåga. Varje gång jag är med om en lyckad förlossning så blir jag påmind om varför jag överhuvudtaget blev veterinär – det är yrkets absoluta höjdpunkter!!


Som kuriosa kan nämnas att just den här geten är filmstjärna – hon har tydligen medverkat i nån tysk tv-serie som heter ”Frida Lindström i Sverige” eller nåt liknande?! Jag blev först lite betänksam men det ska tydligen INTE vara så ekivokt som man kanske kunde tro… Hursomhelst så hade hon tjänat 5000 kr förra sommaren så hon var väl värd veterinärarvodet!      :o)

Välkommen till världen!



Hundmässigt då - vad händer? Inte så jättemycket, men nyfikna kan i alla fall läsa om vår senaste utflykt här.