Som distriktsveterinär får man utöver de vanliga sjukdomsfallen även en del uppdrag ifrån högre ort. Det kan gälla tex exportintyg för djur (oftast hästar, men ibland nötkreatur el får) o djurprodukter (sperma el kläckägg), kontroll av foderanläggningar eller inspektion av jordbruksredskap(!) som ska säljas till annat land. Dessa uppdrag är förvisso ganska trista men ibland blir den officiella delen av yrket mycket värre än så…
För ett par veckor sedan uppdagades det att någon smugglat in
tre chihuahua-liknande valpar ifrån östblocket, och eftersom ingen
rabiesvaccination gjorts så kom omedelbart ett beslut om avlivning från
Jordbruksverket. Polisen hämtade valparna från ägaren och körde dem till oss
för avlivning o destruktion. Det var tre helt bedårande valpar i 8-12
veckorsåldern, alla tre pigga o glada o väldigt sociala. Ibland bär det verkligen
emot att sköta sitt jobb, jag var tvungen att stålsätta mig o koncentrera mig
på att de här tre faktiskt kunde vara smittade av rabies, för att kunna ge dem sprutan
med sömnmedel.
Nu tror jag väl inte att den här bloggens läsare tillhör
gruppen som skulle köpa en smuggelvalp, men det tål att påpekas – om ingen
köper valparna så kommer de inte att föras in, och därmed slipper oskyldiga
djur att avlivas!
Igår var det roligare att vara veterinär – jag fick åka ut o
hjälpa en get som hade förlossningsproblem. På vägen dit insåg jag att det nog
var första gången jag skulle förlösa en get, men det kan väl inte vara nån
större skillnad mot en tacka!?Jo, det är det.
Det skulle kunna varit så att just den här geten var helt missbildad i sitt
bäcken, men efter att ha pratat en stund med matte (vad annat kan man göra medan
man sitter bakom rumpan på geten o försöker reda ut vad som är vad i förlossningsvägarna?!)
så kom jag fram till att detta nog var normalt. Djurägaren i fråga har haft en
besättning på 150 getter (fråga mig inte i vilket syfte), men nu dragit ner
till ca 40 djur. Matte hade med andra ord varit med om otaliga förlossningar
och som hon beskrev förloppen så verkade den här geten passa in i normalmallen. Den här geten hade oxå haft flera oproblematiska förlossningar tidigare.
En tacka oftast ett relativt rymligt bäcken (motsvarande vad
man förväntar sig av ett djur i den storleken) och jag har med mina smala
händer o armar oftast inga problem att lägerätta ett lamm. Ibland kan jag t o m
arbeta dubbelhändigt i en tacka om det skulle behövas, men något sådant var det
inte att tänka på igår. Maken till trångt bäcken har jag aldrig varit med om,
och dessutom var det som en kant längst bak som effektivt stoppade getungen. Någon
med större händer hade inte haft en chans att göra något för den här geten, men
till slut lyckades jag faktiskt räta ut det böjda benet och dra ut killingen.
Vid det laget var den tyvärr död, men i såna här situationer
handlar det bara om att rädda moderdjuret o en levande unge får mer ses som en
bonus. Lyckligtvis fanns det en unge till och den kunde levereras i högsta
välmåga. Varje gång jag är med om en lyckad förlossning så blir jag påmind om
varför jag överhuvudtaget blev veterinär – det är yrkets absoluta höjdpunkter!!
Som kuriosa kan nämnas att just den här geten är filmstjärna
– hon har tydligen medverkat i nån tysk tv-serie som heter ”Frida Lindström i
Sverige” eller nåt liknande?! Jag blev först lite betänksam men det ska
tydligen INTE vara så ekivokt som man kanske kunde tro… Hursomhelst så
hade hon tjänat 5000 kr förra sommaren så hon var väl värd
veterinärarvodet! :o)
Välkommen till världen!
Hundmässigt då - vad händer? Inte så jättemycket, men nyfikna kan i alla fall läsa om vår senaste utflykt här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar