tisdag 27 mars 2012

1200 knäböjningar

”Det måste vara fantastiskt roligt att vara veterinär – vad underbart att träffa alla djur o så himla omväxlande!”




Jodå, oftast är det ett väldigt bra jobb o jag ångrar sällan mitt yrkesval. Ibland ifrågasätter man dock vad man håller på med! Igår ägnade jag tex 6 timmar åt att ta träckprover. 5 ½ års universitetsstudier för att plocka o packa ett antal kilo fårbajs...




Efter bara ett par timmar var jag minst sagt trött på får-skit!





Det är en större gård som drabbats av salmonella och igår provtogs hela besättningen, dvs ca 900 tackor, ett 50-tal baggar och 500-700 lamm (vi är mitt i värsta lamningsperioden nu så antalet ändras för varje timme). Jag fyllde drygt 120 burkar med träck och hade 10 plock från olika högar i varje burk, med andra ord gjorde jag ungefär 1200 knäböjningar igår. Jag kan meddela att det känns både här o där idag!








Fåret på bilden bor i Skottland o har inget med texten att göra.




Jag hade jouren i helgen och hade bland annat en rejäl sårskada på en häst att ta hand om. Det var en 3-åring som kommit lös i stallet under natten o muppat sig mot en boxgranne. Förmodligen hade hon försökt sparka bakut o i samband med detta fastnat i inredningen o lyckats skära upp ett stort sår på ena skinkan.





Med tanke på att det var ett eluttag (eller eg skyddet för detta) som orsakat hennes skador, kanske vi ska vara glada att det trots allt inte blev värre?!









Tyvärr ingen riktig skärpa, men man får ändå en känsla för sårets omfattning.




En storvuxen o dålig hanterad unghäst, handräckning enbart bestående av två unga och nätta tjejer och ett sår på låret är ingen rolig kombination och det var med visst besvär jag till slut lyckades sy ihop henne.



Såret såg dock fint ut när jag åkte o nu kan vi bara hoppas att det inte spricker!






Lite snyggare efteråt.

2 kommentarer:

  1. Vilket skitgöra :) Hmm, såret såg riktigt läskigt ut, hoppas det läker som det ska! Annica m flattarna

    SvaraRadera
  2. BRAVO!!! Det måste vara härligt att få och kunna göra något som verkligen "gör skillnad". Den trista sidan är att behöva stå ut med hur skadorna uppstått..(ex dålig hantering). Suck!!
    /Viveka

    SvaraRadera