Sanningen

Jag har varit på kurs i helgen! Inget hundrelaterat alls utan en jobb-kurs, nämligen en vidareutbildning i ämnet hästtänder. Trots ganska dryg o tråkig resa (det är långt mellan Eskilstuna, Sverige, och Viul, Norge!) så kom jag tillbaka sent igår kväll full av entusiasm och ivrig att omsätta mina nya kunskaper i praktiken. Det är ju så vansinnigt roligt att utvecklas!

Varje hästtand är nästan som ett litet konstverk om man kommer tillräckligt nära.
(Jösses, vad det lät flummigt, måste nog lägga ifrån mig eter-flaskan...)

I dagsläget är hela veterinärväsendet i Sverige satt under ganska stor ekonomisk press och Distriktsveterinärerna är inget undantag. Därför har jag inte direkt fått den här kursen slängd efter mig utan alla utbildningar ska nu kunna motiveras i ökade intäkter innan man får något beviljat. Det är synd att arbetsgivaren inte skattar värdet högre av att medarbetarna har ett gott självförtroende när det kommer till sin yrkesutövning och att de är engagerade i sitt arbete. Jag tycker det är precis lika viktigt som att kursavgiften ska generera inkomster tillbaka inom en snar framtid, men jag talar kanske i egen sak…

Hur som helst – kursen var lite ostrukturerad men i övrigt mycket bra och den gav också anledning att fundera på ett par lite mer existentiella frågor. Som till exempel vad en sanning egentligen är? En banal fråga kan tyckas, men är det så enkelt? Ett par exempel:
• Någon tycker att X är världens bästa instruktör medan jag inte känner att vederbörande ger mig något nämnvärt.
• En uppfödare hävdar alla hundar MÅSTE födas upp på färskfodret Y för att inte utveckla ledproblem, medan en annan lika bestämt menar att det enda foder som håller hundarna friska är torrfodret Z.
• A tycker att Barcelona är världens bästa fotbollslag trots att B säger att Manchester United är mycket bättre.

Listan kan göras hur långs om helst! Vem har rätt? Ingen och alla, det som är en sanning i mitt liv behöver ju inte automatiskt vara detsamma i ditt. För att återknyta till helgen – hästtänder-guru T.L. hävdar bestämt att hästar har massiva problem med karies och rotrester som lämnas kvar efter utdragning av vargtänder. Hästtänder-guru G.H. (föreläsare på helgens kurs och lika världsberömd i Norge som T.L. är i Sverige) påstår lika tvärsäkert att han aldrig ser dessa problem hos hästarna på den norska sidan av gränsen. Hur kan det skilja så mycket? Vem ska man tro på?

Praktisk träning.

Eftersom jag är pragmatisk o förmodligen lite lat väljer jag nog alternativ två tills jag blivit övertygad om motsasten – jag gillade verkligen G.H.´s handfasta, jordnära attityd till allting och med så mycket erfarenhet som han har så kan han inte vara helt fel ute. Jag tycker man överdiagnosticerar och överbehandlar och överproblematiserar alltför mycket i alla möjliga situationer nuförtiden, inte minst inom hundvärlden. Hur kan vi tex ha såna stora problem med tonsilliter på våra hundar när det är ett helt okänt fenomen i England? (Detta var en tanke gripen ut luften som på intet sätt har med hästtänder att göra. Men frågeställningen är i grunden densamma!)

Låt tiden ha sin gång o se att allt det som skulle kunna gå åt pipsvängen faktiskt inte gör det. Inte varje gång i alla fall! Det mesta ordnar sig till slut. Eller läker av sig själv när det kommer till fysiska krämpor. Detta var dagens sanning!

Det är vackert i Norge! Det kan väl ändå vara en allmängiltig sanning?