Träning

Vi har inte bara jagat utan även tränat en hel del - det började redan dagen efter vår ankomst med ett besök hos Robert Daws. Robert är, som de flesta britter, oerhört trevlig och har dessutom en lite annorlunda syn på hundar/träning/jakt/prov, vilket kan vara en nyttig kontrast. Han jagar väldigt mycket med/över sina hundar och har hela tiden ett mycket jaktligt perspektiv på det vi håller på med. Nu efter pensionering ifrån provcirkusen så använder han tex sin gamle champion Farmclose Paddy som stötande och skjuter över honom som en spaniel. Viltfinnarförmåga är allt och "det är hunden som ska hitta viltet o inte föraren" upprepas ständigt och det kan ju inte påpekas ofta nog!


Men trots att alla säger likadant (är det någon som någonsin hävdat motsatsen??) märks det ju inte riktigt när man sedan ser träningen eller proven - då handlar allt om kontroll. Även hos Robert! Mycket tid o energi läggs på handling och att hunden ska lyda förarens signaler. Men självklart måste hunden sen oxå jaga självständigt när den väl är i rätt område - det är ju detta som är själva konsten i retrieverträning! Inget imponerar mer än en hund som snabbt o lätt kan föras till rätt ställe för att där slå över till ett noggrannt och strukturerat sök i just det området.

Robert diskuterar med Bitte innan vi ger oss ut i träningsmarken.

Anne verkar nöjd med situationen!

Lite hoppträning livar upp - här är det Miso som visar att även svenska hundar kan ta sig över staket.

"Bort till den busken, sen genom häcken och 15 meter ut i rapsen på andra sidan."

Det är så himla nyttigt att inte veta exakt vid vilket grässtrå apporten ligger, det är ju det vi har hunden till! Här kommer därför ett allmänt träningstips - låt någon annan lägga ut apporterna när ni tränar och skicka hunden till området och inte till "en halv meter till vänster om den stora stenen". För hur ofta vet vi exakt var fågeln ligger när det kommer till praktisk tillämpning?

Vi var även ute en sväng med Phil Garton och besökte såklart oxå Mike o Sara, men från dessa tillfällen har jag inga bildbevis. Efter träningen hos Mike o Sara satt vi utomhus o åt den delikata lunchen - helt fantastiskt att kunna göra det i mitten av november!? Mike gnällde visserligen lite över att det var kallt men vi andra njöt i fulla drag av solen. Kvinnor är ju erkänt av något hårdare virke...

Vissa fick fler besök av andra - huvudtränare Guy Bennett hedrades såklart med svenskt sällskap upprepade gånger. Som alltid serverades då rejält svåra uppgifter och ett alldeles gräsligt petande i varje liten detalj. "Attention to details" och "be consistent" har vi hört mer än en gång, varför ska det vara så himla svårt att vara konsekvent o noggrann varje gång?!

Grim har i alla fall lyckats hitta en av apporterna! ;o)

Vi var hos Gaynor Gent en eftermiddag när det blåste halv storm - jag fick min önskan om att träna handling i motvind uppfylld med råge. Vi körde lite grundträning utan större press på varken hund eller förare - succéträning har oxå sin plats i repertoaren! Bara inte alltför ofta...

Vi gjorde oxå en "liten" utflykt till Mark o Jamie Bettinsson i Wales. De hävdar bestämt att de bor väldigt centralt o minsann bara har fyra timmars bilfärd till större delen av provvärlden, men jag är skeptisk till det. Himla vackert är det i alla fall i Wales och det faktum att alla skyltar är tvåspråkiga ger en lite exotisk touch åt det hela.

Till och med toaletterna är tvåspråkiga!

Bettinson hänvisade oss till ett fantastiskt boende på Tir y Berth Farm i Hengoed - Highfields Bed & Breakfast. Ett jättestort farmhouse som var oerhört smakfullt inrett från topp till tå och med goda rastningsmöjligheter för hundarna. Dessutom mycket prisvärt - £35.00 per person o natt inklusive full english breakfast. Kan rekommenderas!!

Mitt rum.

Bitte var snabbast och fick det flottaste rummet.






En samling familjefotografier i sällskapsrummet. Jag tror inte att värdfolket använde detta rum som sitt eget utan fotona verkade uppställda för att skapa en familjär stämning.

The lounge.

Flingor o mjölk i väntan på att den "riktiga" frukosten skulle lagas till.

Promandstråk just utanför dörren.

Här är det Bitte som för Rico till anvisat område.Vi hade bokat två halvdagars träning med Mark o Jamie för att få logistiken att fungera så bra som möjligt. På eftermiddagen när vi anlände till Wales tränade vi på ängarna runt deras anläggning och nyttjade bland annat de fantastiska murarna. På förmiddagen nästa dag körde vi istället upp på heden och tillbringade några timmar i ljungen. Mark o Jamie är oerhört sympatiska och väldigt intensiva, träningen är inte direkt inriktad på problemlösning men som tävlingsträning är de definitivt givande!

Fido

Det är vackert även i Wales!

Ett hav av ljung o tistlar. Det framgår inte på bilden o syntes inte heller i verkligheten, men i sänkan mellan de två grupperna löper ett djupt dike. Diket ställde till en del besvär för hundarna att ta sig över och ännu mer när de skulle ta sig ner i detsamma för att hitta apporterna.

Rolig o nyttig träning! Eller tycker jag så bara för att Grim jagade så det yrde i vegetationen utan att sätta en tass fel...? ;o)

Som sagt, det är vackert så att det förslår.