tisdag 2 april 2013

Påsken

Så var påsken över för den här gången – en ovanligt tidig o ovanligt kylig påsk kändes det som! Vintern tycks envisare än på många år och även om solen flödat frikostigt över oss de senaste veckorna så är det ju fortfarande tillräckligt kallt för att snön ska ligga hård och obeveklig nästan överallt. Det är fortfarande bara i soliga backar vi nu äntligen kan njuta av barmark.

Påsken brukar innebära ledighet, god mat o släktkalas. Ledigheten och maten lyckades vi med till fullo, men i år lyste tyvärr släkten med sin frånvaro. Till viss del kompenseras detta av umgänge med goda vänner istället, men lite märkligt känns det allt när traditioner bryts efterhand som åren går och förutsättningarna förändras.

Jag tjyvstartade påskfirandet med att i goda vänners sällskap se Jesus Christ Superstar på Göta Lejon i slutet av mars – en härlig föreställning där Ola Salo som förväntat var magisk på scen. Det är fascinerande hur vissa personer kan stå i centrum även om han/hon sitter helt stilla och tyst i ett hörn och väntar på sin tur. Men det blir ingen balans i ensemblen om föreställningen bygger på en enda stjärna och man hade verkligen hittat en värdig motvikt i Patrik Martinssons ”Judas”. Jag hade inte sett honom i något sammanhang tidigare, men han gjorde en helt strålande insats på alla sätt! Det blev en riktigt bra kväll och jag bestämde på stående fot att detta (= kulturell utflykt) måste upprepas inom kort.

Själva påskhelgen inleddes med en härlig kväll hos Kristina & Åke på skärtorsdagen. En klassisk påskbuffé, nyttjande av badtunnan under stjärnklar himmel och många glada skratt blev det. Tack för att vi fick komma!
Vi har haft Bitte på besök av och till under helgen och ätit och druckit gott, diskuterat och skrattat. Vi passade även på att träna våra spolingar (Spike, Ila o Nash) flera dagar i rad – de uppförde sig som riktiga blogg-unghundar och gjorde det mesta rätt trots att vi tänjde på svårigheterna ganska rejält! Visst är det roligt att nöta detaljer o finlir med de ”färdiga” hundarna, men jag tycker nog ändå att grundträningen med en talangfull unghund är det allra bästa.


På tal om grundträning så har detta ämne diskuterats på Facebook nyligen. Jag tror inte att någon påstår något annat än att grundträningen brister hos många hundar. Alla har vi nog sett hundar som tas ut i ett sammanhang (gruppträning, prov, tävling, jakt) där det blir för svårt av en eller annan anledning och ekipaget misslyckas med sina uppgifter. Självklart är det då så att hunden uppenbarligen inte är färdig för detta och självklart måste grundträningen då nötas ännu mera. MEN…
Någon gång måste man ju också lämna den trygga hemmiljön och prova sina vingar. Det kan ju faktiskt vara så att hunden kan sina tecken och löser sina uppgifter när man tränar ensam på välkända marker. Att det då trots detta går fel i det nya sammanhanget är ju ett led i utbildningen för både hund och förare, man får helt enkelt se till att uppgiften lyckas trots den nya omgivningen och förhoppningsvis har hunden sen klättrat en nivå på utbildningsstegen.
Som jag sa, ofta är det naturligtvis så att man inte varit tillräcklig noggrann i inlärningen och många går för fort fram (förmodligen har vi alla någon gång ökat kraven/svårigheten för snabbt?!), men jag tycker man fiskar efter billiga poäng när man säger ”folk slarvar med att träna grunder”, ”han/hon måste rama in hunden” och liknande till träningskamrater eller andra.
När man ser ett ekipage utifrån så framstår ofta helt andra (och större) brister än man kanske är medveten om själv som förare. När jag läser kommentarerna till den fb-tråd som fick mig att börja fundera på ämnet, så slås jag av att alla är väldigt beskäftiga och lite lagom upprörda över hur man har sett ”andra” göra (nu syftar jag inte på kraftiga korrigeringar utan den allmänna diskussionen om otillräckligt grundade hundar).  Samtidigt som jag har sett flera av de som kommenterat göra liknade saker och andra säkert har sett mig göra detsamma… Det jag vill säga är att det är väldigt lätt att vara baksätesförare och se vad andra gör för misstag, men ingen av oss är ofelbar och i princip alla trillar i den här fällan nu och då. Live and let live!


Slutorerat för den här gången och tillbaka till ämnet! Påsken var för en gång skull helt befriad från veterinärjobb och nästan fri från hundjobb också, det enda som var inbokat var ett tillfälle med Unghundskurs 3 på annandagen. Det var verkligen skönt att ha flera dagar på rad utan några måsten! Årets första frukost-på-trappan har också klarats av, det var väl i ärlighetens namn i kyligaste laget men ändå underbart att kunna sitta ute och njuta av förmiddagssolen med en mugg te och tidningen. Våren kanske är på väg, trots allt…?

 
Vi har fortfarande en hel del snö kvar, men längs väggen värmde solen skapligt.

3 kommentarer:

  1. MMM tack för trevliga dagar, god mat o allt det andra. Känner mig nöjd med helgen som avslutades med en maffig hamburgare på Lilla Träskaten, dit jag kom precis lagom till lunch! Fast jag kom ju förbi för att hämta rommen som Peter tagit hem på beställning för nån(gra)månad(er) sen... den var god!

    SvaraRadera
  2. Tack själv! Du är alltid välkommen.

    SvaraRadera