Snö-träning!

Jag har just varit ute o tränat småglinen (Grim 14 månader o Sting 9 mån) i snö som räckte en bra bit över knäna. Det kräver lite extra tankeverksamhet o planering för att träna hund i djup snö - ska man undvika eller utnyttja de spår som blir?

Idag valde jag det förstnämnda - jag gick (pulsade!) först runt marken i en stoooor båge och placerade ut dummies på olika ställen, alla platser utom två var nya/okända för hundarna. Därefter hämtade jag hundarna (slynglarna fick sällskap av Baggi Boy) och skickade helt blint över orörd mark till de olika platserna. Avstånden var kanske inte världslånga för de små - öppna linjetag till unghundarna lägger jag vanligen på åtminstone 100-150 meter, men då vi precis börjat med helt blinda linjetag varierade de här mellan 50-100 meter.
Och hundarna var så duktiga! Baggi är numera säkerheten själv även när det blir riktigt långt, Grim imponerar stort med riktigt fina linjer och Sting visar en härlig följsamhet och energi. Då är det roligt att träna hund!

Det går inte så fort för hundarna att ta sig fram (tok-spring är ju helt enkelt omöjligt), men de kämpar hårt och jag är övertygad om att den mentala inställningen ("jag ska framåt så fort det bara går") sitter kvar även när naturens motstånd försvinner. Förhoppningsvis har det lägre tempot i snön då gett en trygghet i tecknen/signalerna/övningarna som man kan fortsätta dra nytta av när hastigheten ökar. Det var dagens kvasi-psykologiska fundering!! ;o)

Men även om vintern har stora fördelar (jag gillar snön!), så ser jag faktiskt fram emot att snart få träna på barmark...