lördag 28 januari 2012

Kris. Eller?

Vad är det som sker? Efter att av födsel o ohejdad vana inte brytt mig särskilt om mitt yttre och ALLTID varit eftertänksam o förnuftig (vissa skulle säkert kalla det rätt o slätt tråkig), så händer nu det ena oväntade efter det andra.




• Tämligen opraktiska men ursnygga högklackade skor införskaffade – klackar som även om de är ganska breda o på intet sätt kan kallas skyhöga, ändå är i värsta laget för undertecknad som gått genom livet i gummistövlar o mina älskade Blundstone-kängor.


• Hål tagna i öronen efter stor vånda. Håltagerskan försökte ingjuta mod i mig när det var dags – ”Det ska nog gå bra – de flesta av mina kunder är runt sex år gamla och de brukar klara det bra”. Jojo, det vet ju alla att barn inte har någon självbevarelsedrift så det betyder ju ingenting…

• En sistaminutenresa är just bokad! Och till Thailand av alla ställen?!
Bara att göra något så oerhört knasigt o galet som att företa sig nåt utan månader utav planering, överläggningar och föreberedelser är högst olikt mig, att målet blev ett så exotiskt land som Thailand är lika osannolikt som att Harrisburg skulle haverera.





Men se – plötsligt händer det!!






Jag har valt att tyda dessa tecken som ett utslag av trettioårskris, men mina ”vänner” är inte sena att påtala att jag är alldeles för gammal för det. Nåväl, kalla det för en sen blomning istället då!





Oavsett vilket så åker jag o Jens till Thailand om en vecka – det ska blir så himla skönt att komma bort litegrann! Gruvar mig lite för den lååånga flygresan, men det ska nog gå bra. Förhoppningsvis är planet något mer bekvämt än det som Ryanair brukar erbjuda…






Vi gjorde ännu en överslagshandling i exaltationen över att ha gjort riktiga fynd på både flyg och hotell och bestämde oss för att grilla igår. Att det snöade och var flera minusgrader gjorde inget alls – grillat är ALLTID gott! Det blev smoke-kokt o sen grillat fläskkött med ugnsrostade rotsaker, barbequesås och coleslaw, detta kan rekommenderas oavsett årstid.













Tackjakt idag – en härlig dag med fina fåglar, riktigt vasst skytte, lika god mat som vanligt och som alltid en trevlig stämning. Vi hann med lite av varje och det till slut låg både rådjur, hare och fasan på paraden. Det här med viltparad är något jag verkligen saknade i England, där det inte förkommer överhuvudtaget. Jag tycker det känns bra att på något sätt visa aktning för det vilt som nedlagts under dagen, även om jag helst slipper många hundratals vilt upplagda.
















Ännu bättre blir det när det spelas horn för att hedra det vilda – tack, Jörgen!

1 kommentar:

  1. Kalla det trettioårskris eller inte, det är aldrig för sent att bejaka kvinnligheten i sig. Jag väntar fortfarande på en trettioårskris, kanske kommer den aldrig. Kram fr Inga-Lill

    SvaraRadera