Några bilder från jakterna

En av anledningarna till att åka till England är att få vara med på fältfågeljakter i en utsträckning vi inte kommer i närheten av hemma. Erfarenheterna man får är ovärderliga för både hundar o förare. Jag gick ju som fast apportör på flera gods/gårdar under förra året och det var verkligen roligt att träffa alla igen. Det finns så många underbara människor i det här sammanhanget! Det finns ju några trista oxå såklart, men dem väljer vi att bortse ifrån...

Förhållandena varierar kraftigt - ibland var det lättapporterat...

...och ibland krävdes det betydligt mer av både hund o förare för att fullfölja uppdraget!









Anne o Susa håller koll.

En sak man är väldigt noga med i England och som jag verkligen saknar på jakterna här hemma är "elevenses", dvs en fikapaus mitt på förmiddagen. Oftast blir det bara te o kex, men ibland kanske en bit pork pie, en slurk sloe gin eller varför inte ett glas champange?!

På tal om sloe gin...

Man står på pass en bra bit bakom skyttarna för att ta de fåglar som går ner skadade långt bak. De som faller öppet runt skyttelinjen kan plockas upp för hand, av peg dogs eller av drevfolket när de kommer fram. Tokapportering av dött vilt är inget som uppskattas av varken skyttar el keeper, och den "flest-fåglar-vinner"-mentalitet man kan träffa på här hemma är sällsynt.

Just här har man en liten väg och sedan ett större skogsparti med enorma rhododendronbuskage bakom ryggen och det är av största vikt att man hinner se ungefär var de skammade fåglarna gått ner för att ha en rimlig chans att hitta dem.

Ovanlig peg dog - en långhårstax! Tror dock inte att hon gjorde särskilt stor nytta...

...vilket även gäller för den här!

En mera vanlig syn och ett gott exempel på hur det ska se ut - mycket duktig skytt, helt fast o lugn hund och båda två hade full koll på det som fallit.

Det är ganska ofta stökigt runt de skyttar som tar hunden med sig så motsatsen likt ovanstående är väldigt trevlig - det ger mig arbetsro att ta hand om de fåglar jag ska koncentrera mig på!

Transport mellan dreven.

Mitt favoritställe Chadacre var förut en lantbruksskola - här är skolklockan på gårdsplanen.

Och här är den lilla köksträdgården...

Om man någon gång har sett en vingad fasantupp löpa undan, så förstår man att även om hög hastighet på intet sätt är ett självändamål för en apportör, så duger det inte med en långsam hund om man vill få tag på dessa fåglar.

Baggi är tillräckligt snabb för att den här tuppen aldrig skulle hinna förstå vad som höll på att hända!

Rico, Fido o Kotten bak i Barrys bil.

Glada apportörer!

Chadacres duvor vilar på taknocken medan Anne o Susa håller stånd i sockerbetorna.

Mitt emellan två drev kom plötsligt två ryttare förbi, hälsade avmätt....

....och försvann sedan bort i dimman. Så engelskt det kan bli!

En studie i beige!

Ingen tvekan om vem som åker i det här fordonet.

På väg ut till sina pass.

Baggi markerar nästa fågel under inleverans av den första. Här har jag faktiskt skickat under skyttet ut på den öppna marken, eftersom det gällde en vingad fågel som ska apporteras asap. Även detta ses ibland som lite halv-suspekt (vissa keepers föredrar att man låter fågeln springa förbi en innan man skickar hunden, så att all apportering sker bort från skyttarna), men jag tar inte risken att förlora en skammad fågel om jag kan undvika det.

Döda fåglar får som sagt ligga tills efter avslutat skytte.

Eddie är chef över viltvagnen.

Det här är Boris - en dryga trettio år gammal hunter som nu är pensionär på heltid. Men han har haft många glada dagar på godsets jakter ihop med ovannämnda Eddie. En fin gammal häst!

Chris Carter - game keeper på West Acre.

En gammal patronväska slängd på golvet i trailern...

..medan en ny står nogsamt uppställd i sätet. Jag vet dock vilken av de två jag skulle vilja ha!

Det är svårt att passa skyttar på båda sidor om en häck, man får öva upp sitt vidvinkelseende!

Fältet plöjdes igår - peggarna har inte hunnit sättas tillbaka.

Ännu en jaktdag i strålande sol!

Gemytlig stämning med både skyttar, drevare o apportörer i samma trailer.

Som sagt - jag älskar murar...

Toby ska ut på en ridtur i det härliga vädret, han behövde tränas lite inför jakten (med pack of hounds o allt) veckan därpå.

Vi följde med Mike o Sara till Henham Park ett par gånger oxå - där har man en påtagligt stor andel gröna / japanska fasaner. Mycket vackra! En del säger att de flyger sämre än de "klassiska" fasanerna, men jag ser då ingen skilland i det avseendet.

Jag tycker väldigt mycket om Henham Park av många olika skäl - ett är att man vid elevenses brukar bli bjuden på den bästa pork pie jag nånsing smakat. Väl kryddad med bl a salvia och inget mindre än delikat!

Längst upp en mörk höna, sedan en mörk tupp o sist en normalfärgad dito.

Blommande rhododendron i november..

Sjö, skytt o solsken. Och ormbunkar!

Ormbunkar kan vara bra till mycket! Man har en hel del stora festivaler i Henham Park på somrarna, vilket lämnar sina spår i markerna...

Bron över dammen är nybyggd.

Lunch.

På väg ut till sista drevet - ljuset börjar bli lite blåaktigt.

Vindföljeln på stallet i Henham Park.