tisdag 28 september 2010

Arga hundar

Det allmänna hundlivet här i England är i väldigt stor utsträckning avslappnat och harmoniskt. Man träffar alla möjliga sorters hundar på promenaderna, ffa labbar, spanieler, terrier av olika format, greyhounds/lurchers plus en oändlig mängd byrackor av obestämbart slag. De flesta är okopplade, nästan alla vänliga eller avmätt ointresserade. En del bjuder upp till lite lek eller flört men fortsätter sen utan diskussioner med sina mattar/hussar när de går vidare. Aggressioner eller spända hundar ser man sällan vilket också avspeglar sig under arbetsdagen – jag såg avsevärt mer bitskador hemma trots det betydligt större patientunderlaget här i Bungay.

Enligt min mening beror skillnaden främst på två faktorer (att engelsmän skulle vara så mkt bättre än svenskar på att fostra sina fyrbeningar är helt uteslutet!): brukshundsraserna är väldigt ovanliga och nästan alla hundar kastreras i halvårsåldern. Jag har tyvärr tämligen dålig erfarenhet av lynnet hos brukshundar, inte sällan kombinerat med en lätt macho-attityd hos husse eller matte. Några hävdar att detta är en effekt av avel på arbetskapacitet (kamplust, viss skärpa o hårdhet), det låter lite lustigt i mina öron men är kanske sant.

Kastration av allt som inte ska gå i avel är dock något jag förespråkat länge, och denna åsikt är blivit än starkare under min tid här i England. Hela tillvaron blir så mkt lugnare och mera harmonisk för både hundar och ägare när man slipper alla könshormoner som stökar till. Alla accepterar att en hingst som inte har avelsvärde kastreras för att underlätta livet för på honom själv o hans ägare – varför gäller inte detsamma en hanhund? En dubbelmoral jag inte förstår och en diskussion jag gärna tar med vem som helst! ;o)


Kastrera mera!!


Undantag från normen av trevliga kastrerade hundar såklart – idag mötte vi vår ”vän” den irländska settern (intakt hane), den enda av områdets hundar som inte är trivsam. Husse kommer vanligen 100 m bakom sin hund och ropar ”han vill bara hälsa!”. Så f-n heller att den jycken bara vill hälsa – han muckar allt han kan!
Idag var hunden förvisso kopplad, men klantarslet till kvinna i andra änden på sagda koppel kunde inte hålla honom utan settern kom rusande och bara flög på mina grabbar (kopplade vid sidan). Intermezzot slutade i att båda mina hundar nu har hål i skinnet, men det handlar som tur är inte om några allvarliga skador. Det är dock inget vidare att försöka freda sin flock från en angripare som cirklar runt o biter där han kommer åt – vilket jag milt(?) påpekade för den usla människan när vi väl delat på dem. Man kan väl konstatera att min engelska utvecklats på många olika plan…

4 kommentarer:

  1. Hehe..kan höra engelskan..med skånsk/svensk brytning..! ; )
    Men den där bilden..?
    / J

    SvaraRadera
  2. Ja visst är det olustigt när man möter okontrollerade elaka hundar. Berättade du att det finns en bra klinik som gärna kastrerar :) Snipp snipp på dig Sofia
    Inga

    SvaraRadera
  3. Å vilken kanonbild. Kommer osökt att tänka på lämpliga kandidater!

    SvaraRadera
  4. Heja Sofia! Jag är också för snörpning ;-)
    Tjipp tjopp
    /Anna

    SvaraRadera