måndag 14 mars 2011

Det svåra beslutet

Idag har jag avlivat min närmsta väns kära rottweiler. Agda blev bara nio år men har ändå levt på övertid under flera år – artrosproblem och en allt svårare epilepsi har successivt tagit ut sin rätt. Helgen som gick var tung med upprepade krampanfall som blev allt svårare att lösa och idag på morgonen togs det oundvikliga beslutet om att låta henne somna in.

Det blev bästa tänkbara avslut – hemma på köksgolvet, lugnt o harmoniskt, bara närmsta kretsen närvarande. Agda hälsade mig i dörren på sitt vanliga tokiga sätt, och hade det inte varit för en lätt "stenad" blick pga alla mediciner hon fått, så kändes hon nästan som vanligt. Men även om alla inblandade förnuftsmässigt vet att detta var det enda rätta att göra, blir avgörandet inte lättare för det. Smärtan o saknaden efter en älskad vän är lika fruktansvärd varje gång. Det är ett ohyggligt ansvar att spela Gud och bestämma över liv o död, men så himla viktigt att man orkar ta beslutet innan det gått för långt.


Mina tankar går ikväll till alla som förlorat någon.





Becky

4 kommentarer:

  1. Å ,lilla fiiina Becky lus.
    Men tänk så lyckligt lottade vi är som får spela gud och själva får fatta beslutet när det är dags för våra älskade djur att få somna in

    Tur att Agda hade dig Sofia

    Inga

    SvaraRadera
  2. Så rätt, så jobbigt, ja de finns inga ord för den dagen då man måste kliva in och ta beslutet. Vi har dem bara till låns.

    Kristina

    SvaraRadera
  3. Så otroligt fint skrivet. Dina ord tolkar precis det vi alla känner när vi står inför det svåra beslutet.
    Gerd

    SvaraRadera
  4. En fin vän att ha vid sin sida när livet är svårt

    hälsn Karin L

    SvaraRadera