fredag 3 februari 2012

Brrr!

Så fick vi då riktig vinter till slut, eller var det ”ryss-vinter” löpsedlarna varnade för? Sörmland har varit ganska förskonat från det värsta ovädret o har nu haft några cm snö o 5-7 minusgrader i flera veckor. Vinter när det är som bäst! På sistone har dock kylan blivit allt värre o i morse var det -16°C. Arbete i fält är ingen höjdare när det är så kallt, vilket jag med all önskvärd tydlighet blev påmind om igår. En ko i en kall lösdrift (=utomhustemperatur) hade fått ett livmoderframfall efter kalvning och uppgiften föll på mig. Om någon undrar så kan jag informera om att det INTE är skönt att arbeta i kortärmat med blöta armar när det är 14 grader kallt! Jag har inte hittat nåt alternativ till att vara just bararmad vid framfall o kalvningar, och mina tankar går till kollegorna i norra Sverige där det är verkligt kallt just nu…





Jag hade glömt kameran så ovanstående är inte ”min” ko, men det ger ändå en hyfsad bild av hur ett livmoderframfall ser ut. Än en gång handlar det om hårt o skitigt arbete och det kan vara tyngre än en förlossning eftersom det blir så statiskt. Framfallet måste masseras in samma väg det kom ut (såklart!) och eftersom kon krystar emot (mer eller mindre beroende på hur bra epiduralbedövningen tagit) är det TUNGT! Och man kan inte slappna av eller vila för då förlorar man allt det man dittills åstadkommit – när man väl börjat är det bara att jobba på tills allt är inne igen. Jag är lika fascinerad varje gång över hur tåliga kor är, de får ytterst sällan infektioner efter ett framfall och oftast blir de dräktiga igen utan problem. Fantastiska djur!



Jag var ledig i torsdags o då passade vi på att besöka Jens nya stjärna – han ska ha en liten tik från kennel Djurbergas (Dike-Warren). Stort tack till Inga-Lena o Bengt för gott värdskap och en delikat lunch! Det är härligt med människor som trots fantastiska tävlingsresultat (Inga-Lena är nog den svensk som haft allra störst framgång på den internationella scenen) fortsätter att vara så opretentiösa och ödmjuka.
Valparna är nu sex veckor gamla och hur fina som helst! Det är bara att gratulera Djurbergas till en riktigt trevlig valpkull – jämna, frimodiga, sociala o mycket kavata. Dessutom exteriört väldigt tilltalande och exceptionellt tysta för att vara valpar. Eftersom vi båda är allergiska mot alla typer av ljud (gnäll, pip, skäll osv) känns det bra att de här puppisarna tycks ha en ovanligt hög tröskel för att ta till rösten.




Här är Djurbergas Desigual, a k a "Ila".

Det syns ju lång väg vilken enorm potential hon har!!



Det känns verkligen spännande och vi hade problem med att välja ut någon särskild. Av de två som blev till slut kvar till ”final” hade vi olika favoriter men Jens fick bestämma – det är ju trots allt han som ska ha hunden… Att vi föredrar lite olika typer av hund visste vi ju sen tidigare och det är bara detaljer som skiljer de båda valparna åt, så det här kommer att bli hur bra som helst!

Och idag fick jag besked om att ”min” tik i England nu blivit parad så förhoppningsvis utökas flocken ytterligare framåt sommaren!

2 kommentarer:

  1. -Det ordnar sig :-)
    Det vet du väl vid det här laget...

    SvaraRadera
    Svar
    1. jodå, "det ordnar sig" har nu blivit min devis oxå!
      tack för det! :o)

      /s

      Radera