Tillbaka på banan

Plötsligt känns livet lättare igen – det är inte klokt hur snabbt det svänger ibland!?
Det blev av olika anledningar ingen träning med Mike & Sara igår, utan jag tog en lång promenad istället. De senaste dagarna har vi haft klassiskt brittiskt väder – regn o skurar om vartannat. Så även igår när ett stilla strilande ackompanjerade min timslånga promenad runt Outney Common. Härligt syrerik luft, lyckliga hundar som sällskap o bra regnkläder gjorde dock vandringen avsevärt behagligare än det låter.

Vi inledde visserligen med att grabbarna fick varsitt linjetag över en damm (vilket de klarade utmärkt trots störningen från irriterade, halvtama bull-änder), därefter var det helt kravlöst strövande för oss alla resten av promenaden. Inte på något sätt utvecklande för min träning och förmodligen det sista som något hundproffs (eller ens semi-proffs) skulle rekommendera, men precis vad jag behövde! Som glad amatör tar jag mig friheten att ibland(?) göra sånt som jag inte borde om jag hade siktat på att vinna nåt stort mästerskap. Men hundarna är ju trots allt något som jag har bara för mitt höga nöjes skull och att i något slags halvmeditativt tillstånd lägga ett antal kilometer under fötterna tillhör tveklöst höjdpunkterna för mig.

Jag kämpar ständigt med att organisera mitt liv så att jag ska få ut mesta tänkbara ur hund- o jaktsynpunkt (läs: jobba så lite som möjligt) o idag hade jag faktiskt lite framgång. Jag är inbjuden av goda vänner till en träningsdag på drivna och trampade fåglar om ett par veckor och i ett plötsligt anfall av välvilja hos min chef fick jag ledigt den dagen! Hurra! Ser verkligen fram emot detta, det blir faktiskt vår första jaktdag i år. Jag tar avundsjukt del av alla rapporter om härliga andjakter hemma, här dröjer det ett tag till innan det verkligen drar igång. Får väl trösta mig med att säsongen är betydligt längre på fältfågel, så det jämnar kanske ut sig till slut.

Jag som alltid trott att jag inte har några gröna fingrar har lyckats med konststycket att odla växter i tvättmaskinen! Det måste väl ändå vara något slags rekord?
Eller kanske bara ett tecken på att jag borde tvätta oftare....

En otrolig växtkraft - det kändes nästan lite synd att ta bort den. Men jag behövde faktiskt min tvättmaskin!