lördag 2 oktober 2010

Kommunikation

Att det ska vara så svårt att kommunicera med sina medmänniskor!? Något jag tycker mig har varit väldigt tydlig med att betona vikten av, tar mottagaren ibland som en oväsentlig bisats. Och vice versa, förstås! Det man tror sig säga och det som faktiskt tas emot är ibland väldigt skilt från varandra, vilket såklart ställer till det på alla möjliga sätt.

Jag såg nyligen en undersökning där man mätt betydelsen av de olika komponenterna i ett samtal – det visade sig att kroppsspråket stod för 60 %, rösten för 30 % och de uttalade orden för bara ca 10 %. Inte undra på att det blir fel ibland när man kommunicerar med text (mail, chat, sms, forum, bloggar osv). Sen tror jag nog att en del misstolkas avsiktligt ibland, bara för nöjet att få igång en diskussion. Troll finns det gott om!


På bilden ovan personsökare, svensk mobil, jobbmobil, engelsk mobil, fast telefon och så Facebook på datorn såklart. Ständigt uppkopplad eller åtminstone nåbar på telefon, det är så det ska vara nuförtiden - knappast förvånande att stressorsakade syndrom blir allt vanligare. Jag blir själv stressad om jag glömmer mobilen innan jag går ut, men inser samtidigt att det inte är riktigt vettigt. Försöker intala mig att det bara är för att "det är bra att ha med sig mobilen om något skulle hända", men det skulle ju i så fall inte innebära att man var tionde minut måste kolla om det kanske kommit ett sms utan att man hört pipet. Sunt...?

Jag är väldigt kluven till fenomenet Facebook - var en stor motståndare länge men föll slutligen till föga när jag åkte till England. Det är onekligen ett enkelt sätt att hålla koll på många av sina vänner hemma och samtidigt uppdatera alla på en gång om ens eget liv. Fast man kan ju ifrågasätta ifall det ska vara ett självändamål, vissa verkar låta hela tillvaron cirkla runt FB och meddelar generöst när de går på toa… Att leva sitt liv genom FB eller liknande ställen känns lite märkligt för mig och jag har svårt för tävlingen ”flest vänner vinner”. Och det är alltför lätt att man fastnar i chatten eller nåt av spelen och vips så har flera timmar gått! Ett större problem än slöseri av tid är dock risken för ovannämnda kommunikationsproblem i form av inlägg som misstolkas eller en kommentar som sårar mottagaren.

Är detta verkligen sunt? Ska/kan internetbaserad kommunikation ersätta vanliga samtal och möten människor emellan? Eller är jag bara en j-a bakåtsträvare som inte ens kan ta emot en sms-patient…?

6 kommentarer:

  1. Jag tycker absolut som du, Sofia. En rättfram, rak verbal kommunikation är att föredra framför alla teknikbaserade kommunikationshjälpmedel (långt ord).
    Kram fr Inga-Lill

    SvaraRadera
  2. Man får veta väldigt mycket som man känner är "too much information" dvs ingenting som rör en större grupp människor. Många gånger undrar man över folks alkoholvanor som beskrivs som en mer eller mindre daglig konsumtion, kommentarer om hur man avskyr sitt jobb/arbetskamrat/chef etc etc. Det man skriver på nätet är där forever liksom.... Nä du Sofia, jag håller med helt och hållet, du är inte bakåtsträvande alls, bara sunt förnuftig!

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Det är inte meningen att man ska ersätta det ena med det andra. Social media skapar möjligheter som inte tidigare fanns, men det är ett komplement och inte en ersättare för direkta möten mellan människor.

    Sen kan man ju välja hur mycket man vill dela med sig. Information om folks toalettvanor klarar jag mig ganska bra utan. :)

    SvaraRadera
  4. Jag håller med dig Sofia. Helt klart! Idag glömde jag mobilen inne på laddning när jag gick ut och var på väg att vända och hämta den men tänkte..näe!
    Att hela tiden prata om alla sina krämpor, åkommor och till och med toabesök tycker inte jag tillhör ett offentligt forum. Tycker det är ganska skönt att slippa mitt gamla jobb då man var fjättrad vid telefon och dator och var tvungen att vara konstant tillgänglig och visst uppstår det lätt brister i kommunikationen då allt bara är text.
    Kramar från oss!

    SvaraRadera
  5. Personligen tycker jag att facebook bara är ytterligare ett sätt att bli negligerad på. Jag tycker det verkar stressigt att ständigt hålla sig uppdaterad och på någe vis blir det liksom som om man inte finns om inte en massa människor är dina vänner eller kommenterar dina inlägg. Jag hade faktiskt avslutat mitt FB-konto om det inte vore för att maken använder det som experiment för sina spel på facebook. Tycker likadant om telefon. Finns inget som stör mig så jävligt som när folk svarar på samtal eller sms när man pratar med dem. Känns som man är oviktig eftersom personen man har framför sig prioriterar den som just skrev en textsnutt.
    Nä fram för live-kramar och ord på riktigt!

    H!P!S!
    Line

    SvaraRadera
  6. Att ha FB har ju förenklat en hel del när man är här nere, det håller jag verkligen med om. Men datorn är i stort sett enda sättet jag har kontakt med andra just nu (förutom de på gården). Samtal och sms på mobilen har varit väldigt få, så just nu fungerar min mobil som säkerhet inför det där nödläget och det är rätt skönt.
    Malin

    SvaraRadera