Vecko-rapport

Livet har varken varit lika hundigt eller lika socialt denna vecka som förra, men faktiskt helt ok ändå?! Är just nu inne i ett bra stim på jobbet där det mesta funkar – ni vet, de där sällsynta perioderna då man slipper de omöjliga djurägarna, kollegorna bara visar sina bästa sidor, man lyckas ställa rätt diagnos direkt, patienterna har den goda smaken att snabbt tillfriskna av insatt behandling, kirurgin avlöper enligt skolboken osv.

Särskilt det sistnämnda (kirurgin) känns allt tryggare.
– för några veckor sedan opererade jag en schäfer med pyometra (tämligen ovanligt här eftersom nästan allt kastreras vid låg ålder) – snipp snipp utan att ens bli nervös! Koncentrerad, ja, men inte det minsta orolig.

Min kollega Scott opererar en pyometra, det som ligger på den gröna duken är den varfyllda livmodern. Mössa och munskydd är inte standard men man har ändå inte några problem med sårinfektioner.

– mitt första kejsarsnitt har jag redan skrävlat om – ”mina” valpar har nu blivit stora och varit tillbaka till oss för både valp-vaccinationer och kastration/ohe. Roligt när man får följa hela cykeln liksom!

– tidigare i veckan kastrerade jag en 50 kg smällfet bullmastiff-tik utan några större besvär. För de icke-veterinära läsarna kan jag berätta att denna operation av olika anledningar är betydligt svårare med överviktiga, stora och/eller djupbröstade tikar – min patient kryssade samtliga dessa rutor med god marginal… Min otroligt trevliga o duktiga sköterska tyckte jag hade verkat så väldigt lugn o trygg hela tiden, hon skulle bara veta hur mkt det paddlade under den svala ytan!

– ovannämnda bullmastiff befriades även från en avbruten hörntand. Man ser bara ca 1/3 av tanden så alla kan föreställa sig hur lång/stor en hörntand egentligen är, det är väldigt mkt rot som ska lossas från käken! Men även detta gick galant och kunde knappats utförts bättre, trots att det ca 5 min in i proceduren kändes som ett sisyfos-uppdrag (men det gör tandextraktioner nästan jämt innan de plötsligt bara lossnar).

Det kanske låter lite fånigt att vara tillfreds med sig själv att klara av dessa rutiningrepp efter att faktiskt varit ute i verkligenheten i ett decennium, men har förutsättningarna under dessa år inte tillåtit några större ingrepp så blir det ju nytt ändå. Nöjd med mig själv och med stärkt självförtroende även professionellt!


Och listan av annorlunda patienter fylls ständigt på:
– en kalkon med allvarlig bihåleinflammation

– en degu som lyckas fastna i sitt hö-galler så illa att ögat poppade ur sin håla (bokstavligen!) när han slet sig loss.

Degu - detta exemplar dock med två ögon (tror jag i alla fall!).

– en rejält sårskadad chinchilla

– två illrar fullständigt nerlusade med yttepyttesmå fästingar/nymfer. Jag har bara sett en handfull fästingar sen jag kom hit (jo faktiskt), så jag blev lite förvånad över att dessa två stackare lyckats hitta hundratals – de måste har skuttat rakt in i barnkammaren som ska försörja hela landsänden med fästingar.

– ännu en höna med allvarlig kräv-förstoppning. Jag försökte faktiskt lite försiktigt övertala husse att låta operera henne, men han valde avlivning istället. Vilket jag gjorde medelst intravenös giva av avlivningsmedlet!! Lite svårare men mycket smidigare och elegantare än att bara ge det intra-fågel.

Idag har det dock stått apportering på schemat – det har varit ruggigt o blåsigt men ingen nederbörd på oss. Väl hemma i Bungay igen är marken emellertid täckt av ett tunt snötäcke så jag gjorde tydligen rätt i idag fly till sydligare delar av landet. Av olika anledningar blev det väl inte den bästa jaktdagen i mitt liv, men även en dålig jaktdag är ju bättre än de flesta andra dagar!
Och vid sista drevet lyckades grabbarna med varsin spektakulär runner så jag ska väl inte klaga. Man blir ju lite stolt när man efter avslutad jakt blir mött med ”You have two bloody good dogs, I never thought they would get those cock pheasants!”.

Mallgroda – det är jag!