torsdag 9 december 2010

Jakt o jobb, jakt o jobb, jakt o jobb...

..så ser mitt liv ut nu! Inte mkt tid till reflekterande över livet o sånt – det får man göra efter säsongen! Mitt hektiska vardagsliv har de senaste veckorna kryddats ytterligare av något som liknar en mindre hotellverksamhet, vilket inte alls är så jobbigt som det låter utan bara är roligt. Bitte o Lisa bodde här hela förra veckan, jag lämnade Bungay TIDIGT i lördags morse för att åka på apporteringsuppdrag i Woodhall Spa och mina kamrater åkte någon timme senare för detsamma på West Acre. De hängde ut nyckeln när de åkte o Jens, Jill & Peter använde densamma för att ta sig in när de anlände i söndags. Att jag inte är hemma så mycket spelar liksom ingen roll för gästfriheten – det går lika bra ändå om bara gästerna är flexibla!

Det var ett kompisgäng som jagade i Woodhall Spa – inte överklass utan helt ”vanligt folk”. Väldigt vassa skyttar där nästan alla hade egna hundar med sig, vilka dock utan undantag uppförde sig exemplariskt!? Efter ett stort antal jakter där dessa peg dogs ställer till otrolig röra för oss riktiga apportörer (jag är väl inte stöddig?) var det himla roligt att se hur det ska gå till. Bländande skytte, skyttar som vet vad de träffat och både lydiga och effektiva peg dogs gjorde att vi pickers up kunde koncentrera oss på det vi ska – de vingade fåglar som antingen springer så fort de träffar marken eller stelnar till i skottet o glider lååångt bort. Jag måste sluta skryta med mina hundar, men man kan väl säga att jag som vanligt var mycket nöjd med vår insats när jakten blåstes av. :o)

Utan att avslöja några av mina förutfattade meningar – kan det vara så att det var tack vare att skyttarna var vanligt folk som gjorde att det rådde en väldigt avslappnad o än mer rå men hjärtlig stämning än vanligt? Glåporden haglade åt alla håll och skratten rungade längs skyttelinjen när någon stackare missade en “given” fågel. Snömängderna (ett par decimeter) gjorde alla extra barnsliga och vid några tillfällen utbröt fullskaligt snöbollskrig – skyttar, drevare, apportörer, organisatörer/jaktledare, medhavda ungar – alla kastade på alla! En omväxlande bag bestående av fasaner, duvor, morkullor, rapphöns (dock bara franska) och en ensam kråka, punka på viltvagnen och borttappade bilnycklar gjorde också dagen ovanligt innehållsrik.

Kurs söndag (kräks o diarré på hund o katt), jobb måndag o tisdag och igår närvaro vid The IGL Retriever Championship – årets höjdpunkt för alla retrieverintresserade! Ovannämnda gästfrihet återgäldades direkt och jag o kräken har varit inkvarterade i den fina holiday cottage som Raneryd/Palmqvist hyrt. En jättefin stuga med ”svensk standard”, att varmvattnet tog slut o cirkulationspumpen lade av var ju bara mindre detaljer… Att flytta in där var ett utmärkt sätt att förlänga den tid jag fick med vännerna hemifrån, inte minst eftersom middagen på tisdagskvällen intogs på puben där vi fick sällskap av Bitte, Lisa, Patricia o Karin oxå.

Dag två på ch-shipet är ofta den bästa dagen för åskådare – antalet hundar är färre (typ hälften av det dryga femtiotal som startade) men det är ändå en full dag (sista dagen slutar ofta ganska tidigt) och publiken är också lite glesare under mellandagen. Jag tycker det är lika underhållande varje år att minst halva publiken kommer från kontinenten, företrädesvis från Sverige/Skandinavien!?

Sandringham Estate presenterade marker med perfekt vilttillgång, vi hade i stort sett bra väder och många väldigt duktiga hundar visade upp sig under dagen. Efter att ha bevistat prov i Yorkshire o Skottland känns dock sockerbetor varken intressanta eller utmanande längre, särskilt inte eftersom avstånden hölls tämligen moderata. Lite trist när världens bästa ekipage inte riktigt utmanas och får visa vad de faktiskt går för! Men jag fick i alla fall tidigare åsikter om en del hundar bekräftade, har fått en ny favorit o halvt om halvt beställt en valp efter honom! Mer info kommer kanske senare… Idag valde vi dock att apportera på Chadacre istället för att vara med under finaldagen på ch-shipet, det var ett svårt beslut men är man jaktidiot så är man. Fick dock resultatrapporter ifrån vännerna som var där o kunde konstatera att min favvo slutade på ett DoM. Duktig!

Imorgon kommer Jens, Jill & Peter tillbaka igen för att stanna över innan de flyger hem på lördag och på söndag börjar Bitte o Lisa sin hemresa. Sen har jag inga mer besök inbokade – hur ska det gå?! Jag kommer ju att känna mig alldeles ensam o bortglömd!

8 kommentarer:

  1. Vilket liv du har 'over there'! Det känns som en annan jaktkultur för apportörerna ... Kul att läsa din blogg om alla upplevelserna du och hundarna har.

    SvaraRadera
  2. Nej då Sofia, inte kommer du att bli bortglömd. Möjligen lite ensam innan du kommer hem för att fira jul. Kul att läsa din blogg ikväll.
    Kram fr Inga-Lill

    SvaraRadera
  3. Heheh såg att du använde mitt namn i bloggen !!!!
    nice men vad är en peg dog :D

    SvaraRadera
  4. Man blir ju sugen på att börja om!Lev väl! Kram!

    SvaraRadera
  5. Halloj där!! Låter jättespännamde! kul att få läsa om ditt liv där borta! Ha det bäst!! Hälsar Anna och crullisarna

    SvaraRadera
  6. Du behöver inte känna dig ensam; snart får du ju träffa oss hemma i svedala..... ;-)
    Vi har idag -12 och en gnistrande vit vinterdag.
    Ska nu upp i skogen och förbereda för den traditionella julgranshuggningen på söndag.
    /pappa

    SvaraRadera
  7. Sofia vi glömmer inte bort dig så du ska inte känna dig ensam o övergiven . Snart e du hemma till den bistra verkligheten igen .. tre månader går snabbt
    Ha det bra
    Inga

    SvaraRadera
  8. Nähä, du inte blir du bortglömd inte.
    Kul med snöbollskrig. Kan ju inte tillhöra vanligheterna i England precis. Med tanke på kylan inne hemma när vi kom hem så kändes det nästan som UK ;o)Ha det bäst och tack för att vi fick bo hos dig ett par dagar.
    Kramar från oss

    SvaraRadera