fredag 21 januari 2011

Sista gången

Det har varit väldigt mycket ”sista gången” under de senaste veckorna.
Idag var det årets avslutande fasan- o rapphönsjakt på Ellough Hall Farm och vi har redan avverkat vår sista medverkan på både West Acre, Chadacre och ett par ställen till. Det är två jakter kvar på Knights Farm i nästa vecka, sen är det definitivt slut på den här säsongen och den lååånga väntan på and-premiären i augusti tar sin början.

Trots en lite sen start (änder är inte direkt engelsmännens starka sida) har vi haft en helt fantastisk säsong. 1-3 jakter per vecka under drygt 4 månader är ju ett drömläge för en jaktidiot som jag och hundarna har såklart älskat detta! Jag har fått jobba som en slav för att kunna vara ledig så mycket som möjligt, men det har det utan tvekan varit värt.

Det går inte att överskatta värdet av så frekvent apportering under så lång tid. Både hundarna och jag har gått från bra till ännu bättre under den gångna säsongen och vi har fått massor av beröm för våra insatser. Sånt är uppskattas ju alltid! Bagen är oftast ganska sparsam här – 100-250 fågel är det vanliga – men det är ändå alldeles oerhört utvecklande att gå med hund, trots att man vissa dagar kanske ”bara” får ett 10-tal apporter. Tio bra apporter är värda oändligt mycket mer än 80 döda fåglar hämtade på öppen mark eller vatten!! Lätt påskjutet vilt som seglar ner långt bakom skyttelinjen ger både otroliga markeringar och utmärkta förutsättningar till dirigeringar. Eftersöken här är förvisso inte lika tunga som att jaga den där sista anden i kalla novembervatten, men det kräver sin hund att oförtrutet forcera nässlor/björnbär o annan skit och samtidigt hålla huvudet kallt i överflödet av oskadat vilt. Lika påfrestande, men på ett annat sätt!

Jag och Bob (chefs-apportör på Chadacre) avnjuter lite sloe gin i en paus under den sista jakten.
Ännu en trevlig vana att försöka implementera på jakterna hemma!

Baggi är nu en än mer svårslagen viltfinnare trots att han blivit något tungstyrd och Grims utvecklingskurva har varit spikrak under hösten o vintern. Utomordentliga genetiska förutsättningar, massor med nya erfarenheter och (faktiskt!!) ett ovanligt förnuftigt utnyttjande från mattes sida har gjort honom riktigt, riktigt duktig för sin ålder. Det finns inget bättre än att guida en talangfull unghund genom hans första jaktsäsong!

Något som förvånat mig är hur lätt det är att komma in som apportör på gods o gårdar här jämfört med hemma. Visserligen har jag haft en del gamla kontakter som jag kunnat hänga på, men jag har utan problem också kommit med på helt nya ställen. Hemma får man ju oftast gå som ”reserv” i åtskilliga säsonger innan man får en ordinarie plats som apportör?! Detta trots att vi regelmässigt är mångfaldigt fler apportörer på varje jakt. Varifrån kommer alla svenskar som inget hellre vill än köra massor med mil i ottan för att apportera, helt utan ersättning? Och hur kan det vara så svårt att få tag på apportörer här i retrieverns hemland? Man får ju till och med betalt (mellan 25-50 pund per dag), så med svenska referenser känns det helt orimligt att det möter något som helst motstånd att skrapa ihop tre(!) hundförare per jaktdag.

Jag har träffat så väldigt många trevliga människor under året och jag kommer att sakna dem oerhört. Prestigelösa och generösa är nog den mest rättvisande beskrivningen av det stora flertalet och åtskilliga har blivit nära vänner. Det är faktiskt med kluvna känslor jag åker hem.

4 kommentarer:

  1. Du är välkommen hem Sofia , ska bli kul att träffas igen. Majk längtar e sin "gudmor"
    Inga

    SvaraRadera
  2. Jag förstår verkligen att det är med delade känslor du åker hem, men det ska bli kul att se er igen, dig & hundarna!

    SvaraRadera
  3. Helge vill ju träffa sin moster! Och både England och alla som bor där finns kvar... :-)

    SvaraRadera
  4. It is sad to realise that you will soon leave us here in England BUT we will see you back I'm sure . It is not so easy to get picking up here BUT you had the right contacts AND they know how good all you Swedes are .All the Keepers and picking up teams are hoping to see you again later in the year . We have really enjoyed having you and the boys here with us and we hope you have lots of good memories of your stay in England.
    Barry & Dorothy

    SvaraRadera