Hoppsan...

Vi har en liten filial i byn Hempnall någon mil bort, i princip bestående av ett mottagningsrum och ett litet väntrum - VÄLDIGT spartanskt! Den är bemannad för drop-in mellan 17-18 varje vardag och det kommer alltifrån ingen alls till kanske 6-8 patienter. Högst varierande och ganska annorlunda jämfört med den tämligen avancerade djursjukvård vi bedriver i Bungay.

Det är ibland ganska frustrerande att ha så begränsade möjligheter (mycket mer begränsat än på något ställe jag arbetat tidigare), det gamla "hederliga" patientkortsystemet lämnar väldigt mycket i övrigt att önska och så vidare, men det är ändå ganska charmigt! Ungefär vid halv sex kommer grannfrun över, knackar på lite snabbt och lämnar en kopp te på trappan (äkta engelskt te - med mjölk, väldigt starkt, inga alternativ finns). Bara det är ju värt besväret!!

Vi turas om att åka till Hempnall och ikväll var det min tur. Problemet var bara att jag fullständigt hade missat detta (trots att det faktiskt stod i schemat) och klockan tio i sex ringde receptionen upp till kontoret och undrade om jag inte skulle varit i Hempnall istället för att sitta vid datorn o skriva journaler? Ingen hade förvisso ringt o efterlyst mig, men man hade upptäckt att nycklarna o de andra attiraljerna fortfarande fanns kvar på bänken.

Det var hursomhelst ju inte så mkt vits att åka då, utan bara för mig att krypa till korset o erkänna att jag helt glömt det hela. När jag berättade om mitt misstag för Trevor tittade han bekymrat på mig o sa "Oh, dear! Oh, dear! Oh, dear!". Lång paus. "Well, not much to do about that now." En tämligen balanserad reaktion med tanke på att Hempnall är hans speciella skötebarn! Men jag undrar om jag kommer lika lindrigt undan när min andra andra chef Angela kommer tillbaka imorgon...