söndag 6 juni 2010

Public footpaths

Jag blir mer och mer förundrad över och förtjust i systemet med public footpaths här i England. Det finns ett närmast oändligt nät med uppmärkta stigar som slingrar sig fram o tillbaka genom markerna, vilket är en otrolig lyx för både hundägare och ”vanliga” fotgängare. Dessutom sköts detta oklanderligt – någon (kommunen antar jag?) ser till att stigarna är putsade och att grindar/stättor är i gott skick.

I våra glesbefolkade och skogstäckta landsdelar är såklart allemansrätten helt oöverträffad, men i ett odlingslandskap måste detta vara ett närmast ultimat system. Se på de intensiva jordbruksmarkerna där hemma – trots vår fantastiska allemansrätt har gemene man mycket begränsat tillträde till naturen under 11 månader av 12 (det brukar väl vara några veckors fördröjning mellan skörd o plöje/nysådd på höstkanten). Här i England kan man, trots ett mycket intensivt utnyttjande av varje liten markplätt, faktiskt röra sig om än inte obegränsat, så i alla fall mycket generöst genom landskapet året runt.

Oftast följer stigarna häcken eller diket längs ytterkanten av åkern och bidrar på så sätt också till en kantzon för den vilda floran o faunan, vilket ger ytterligare en dimension till det hela. Jämför med Sverige där öppna diken börjar bli ovanliga, varje meter utnyttjas ända fram till vägkanten och alla buskage noggrant röjs undan. Klimatet är definitivt inte den enda orsaken till viltrikedomen på den här ön!

Ibland går dock stigarna tvärs över fälten istället. Jag har stått mer än en gång o tvekat inför att ge mig rakt ut i en brukad åker, att man inte går på odlad mark är en regel som sitter djupt inpräntad! Värst var det tidigt i våras när grödan precis börjat komma upp, nu ser man tydligt att det faktiskt finns en stig tvärs genom rapsen/spannmålet/majsen eller vad det nu kan vara, men jag har ändå ett inneboende motstånd mot det… Men man vänjer sig!

Skyltningen varierar en del, både i utformning och i ålder, men alla varianter jag har sett är fullt funktionella. Det finns tre olika sorters allmänna stigar – public footpaths är endast för fotgängare, på bridleways får man även rida eller driva kreatur(!) samt byways där också motortrafik är tillåten.

De må vara hierarkiska och konservativa ända ut i fingerspetsarna de där engelsmännen, men en del saker har de faktiskt gjort väldigt bra!! ;o)








Skyltar av äldre modell, men de funkar fint ändå!




Nyputsat o fint! Nästan så att man kan gå utan att bli blöt om fötterna av morgondaggen...







1 kommentar:

  1. Vad roligt det är med alla dina bilder. Fina och man får nästan känslan av att vara där!
    Må gott!
    Kram

    SvaraRadera