onsdag 5 januari 2011

En sån där bra dag…

…har det varit idag! Trots en envis förkylning och lite taskiga vibbar från jobb o annat hemifrån, så är jag väldigt nöjd med dagen som bjöd på fin fasanjakt. Vi hade till och med bra väder – sol o lagom vind.
Men såklart blåste det från fel håll enligt keepern Andrew… Yrkesjägare är ungefär lika kinkiga som bönder när det gäller vädret – för dimmigt, för soligt, för lite vind, för mkt vind, vind från fel håll, för varmt eller för kallt – ja, ni förstår säkert vad jag menar!



Headkeepern Andrew är Morrisdansare på fritiden.



Jag tyckte i alla fall att det var precis lagom väder och hundarna var såååå duktiga! Inte en tass sattes fel och matte kunde lugnt sända utvald hund i tryggt förvissning om att fågeln skulle komma in utan åthävor. Baggi fick som vanligt mer röjar-uppdrag som att kuta ifatt löpande fågel, medan Grim stod för finliret. Jag försöker att inte skicka Grim allför ofta efter fågel som han ser löpa, det är ingen större utmaning för en hund att ta en runner som den har ögonkontakt med och den typen av jagande är tämligen stressande/triggande.

Grim hade förmodligen vunnit om han hade fått dagens apporter på ett prov – markerar på centimetern, stark, lydig o med en utmärkt näsa. Bland annat gjorde han en jättefin dirigering över ett högt staket (1 meter fårnät toppat med två taggtrådar), jag borde kanske inte skickat honom över taggtråd men fågeln måste ju in… Och om man hoppar fritt så riskerar man ju inte att fastna o skada sig!


Vuxna män... ;o)



Dagens roligaste apport var när jag kombinerade hundarnas ovanstående styrkor på ett utmärkt sätt: vi stod på en grusväg intill fältet där skyttarna var placerade. Staketet runt ängen var som ovan (fårnät + taggtråd) men mellan vägen o stängslet fanns dessutom ett brett dike fyllt med björnbärssnår så det var icke hopp-bart.
En fasanhöna vingas o glider ner längre bort på ängen och tecknar tydligt att hon tänker springa så fort hon landar. Jag skyndar mig genom grinden med Baggi och skickar honom på fågeln som kutar iväg direkt. Baggi gör sitt yttersta men när han är nästan ikapp så dyker hönan genom fårnätet och ner i diket så att han tvingas ge upp. Matte rusar tillbaka till vägen där Grim väntar och skickar istället honom på en dirigering längs sagda dike, alltså på utsidan av staketet. Stopp + söksignal mot diket ungefär där hon smitit in och efter några ögonblick är fågeln bärgad! Teamwork av högsta klass! Baggi fick med sig en annan fasan på vägen tillbaka till mig så han var lika nöjd som jag o Grim.

Nu är det tre slagna hjältar som vilar här hemma (jo, jag räknar in mig själv!), det blir lite extra gott att äta ikväll, kanske ett glas vin o sen tidigt sänggående. Det vankas nämligen apportering i två dagar till, så det gäller att försöka hämta krafter så fort som möjligt.

3 kommentarer:

  1. himmel, sofia, fantastiskt! ofattbara bedrifter av er alla 3! kram
    douglas & inger

    SvaraRadera
  2. Inspirerande. Kul att du är på väg hem!

    Maria

    SvaraRadera