Nja...

Dagen blev väl inte riktigt så framgångsrik som man kunde hoppats. Det var ett väldigt trevligt working test som UGS/Eastern Counties hade ordnat och vi har haft himla roligt hela tiden, men det svenska lagets prestation var tyvärr inte mer än medelmåttig.

Hela testet avhölls i sockerbetor och upplägget var så här: de första tre apporterna fick man som i en grundomgång på prov, dvs först två apporter (markeringar) för den ena domaren o sen en för den andra. Avstånden var högst rimliga, kanske 50-60 meter, och betorna var tämligen moderata. Baggi fick 18, 20, 19 poäng för sina tre släta enkelmarkeringar, Grim fick 20 + 20 för de två första men hade sen otur med den andra. Två apporter kastades då i princip samtidigt och vi skulle ta den andra efter att en hund från andra kanten till slut fått in den först kastade, som hamnat rakt framför oss. Jag skickade Grim lite slarvigt o fick sen kämpa ganska hårt för att få honom från det första nedslaget till den rätta apporten – 10 poäng.

Fjärde apporten var en blind bakom linjen med skott för samtliga hundar, kanske 70-80 meter lång. Både Baggi o Grim var rätt så tungstyrda här och vi fick 14 respektive 15 poäng.
Sen var det äntligen lunch! Jag är en minst sagt orutinerad provdeltagare och hade bara lite vatten med mig ut i fält, de flesta andra hade något slags snacks också vilket hade varit på sin plats. Men gott var det när vi till slut fick äta vår matsäck och jag höll så när på att somna i solen, skönt tillbakalutad i Tom´s medförda Baden-Baden-stol…

Efter lunch fortsatte testet med två fasta stationer – det första var en dirigering med skott, när hunden var på väg tillbaka lade man ut en till i samma område som man sen skulle skicka på igen, men då utan skott. Alltså två blinda i samma område med ett inledande skott, avstånd 80-90 meter. Baggi var ganska lydig men väldigt håglös, slutade på 34 poäng. Grim inledde bra men strulade sen rejält på nummer två – 31 poäng. Jag skickar sällan mina hundar till samma ställe flera gånger, men man kunde ju ändå tycka att ett linjetag är ett linjetag, även om man precis varit i det området…

Sista stationen var nog den svåraste även om det inte såg speciellt komplicerat ut. Man fick först en markering 90 grader till höger, 60 meter eller så, och skulle sen skicka rakt fram på en blind, 120-130 meter. Hunden hade ett vagt traktorspår att följa de första 100 meterna så det borde varit plättlätt, men vinden ställde till det för många. Man hade nästan rak motvind och strax innan vi äntrade scenen hade det blåst ordentligt hårt och 6 hundar på raken hade misslyckats med att nå ner till rätt område. Vinden mojnade dock något lagom tills det var vår tur och även om det tog emot så löste Baggi uppgiften till slut. En del strul med markeringen också gjorde att vi slutade på futtiga 18 poäng på den här stationen, men just då var jag bara glad att vi plockat dirigeringsapporten!

Grim spikade markeringen, gjorde ett skapligt jobb på dirigeringen och belönades med 35 poäng. Totalt slutade Baggi på 123 poäng och en 17:e plats medan Grim fick 131 poäng och en 14:e plats av 30-talet startande hundar. Ett tämligen mediokert resultat och betydligt sämre än jag hade förväntat mig.

Några generella slutsatser: precis som ryktet säger så drar sockerbetstest betydligt bättre startfält ett wt med bara fasta stationer på ”vanlig mark” och vi har fått se många väldigt bra hundar idag. "Orättvisan" man upplever på field trials märks till viss del även här, det är ju omöjligt att alla apporter blir lika under en walk-up, men det är en del av sporten och ingen antydan till klagan hörs. Våra linjetag är inte bra nog när det blir skarpt läge. Båda grabbarna är utmärkta markörer. Stoppsignalerna var i princip 100-procentiga men följsamheten för de efterföljande tecknen kunde varit betydligt mera distinkt. Handlingen var hyfsad men har potential för förfining. Positivt är dock att både hundarna och deras matte numera tål ganska mycket handling utan att bli frustrerade, det är onekligen en styrka när det blir lite svårt! Jag låg väldigt nära de båda domarna (Liz Ingram o Caroline Heaseman) i poängsättning - det känns skönt inför kommande äventyr. Sämst idag var att konstatera att Baggi inte är riktigt fräsch (har haft problem med magen från o till de senaste veckorna) – hans matte måste kolla upp det!

En lång dag lider mot sitt slut – jag kommer nog aldrig att bli riktigt biten av det här tävlandet, det är alldeles för mycket dödtid för att vara värt besväret. Men vid enstaka tillfällen kan det vara roligt och det är onekligen nyttigt att få svart på vitt på vad som måste förbättras.

Nu blir det Pimm’s och sen lite middag. Imorgon är en ny dag!




PS: Tom’s 3-åriga hane Storm gick bättre än jag någonsin sett honom gå förut och slutade på 143 poäng och en hedrande andraplats. Hurra!