Uppföljning av förra inlägget

En betraktelse över för- o nackdelar med en GPS eller, som man säger här i utriket, en "sat nav"! Jag var länge en ganska stor motståndare till dessa och tyckte att de bara kändes som onödiga o dyra leksaker, men har nog fått ändra mig nu (fast jag använder hellre uttrycket "ombestämma"!). Jag har gradvis och ganska motvilligt bytt åsikt efter att ha nyttjat vänners apparater ffa under resor i Europa, och tvingats inse att dessa små tekniska underverk faktiskt är av godo i vissa/många lägen.

I vintras föll jag slutgiltigt till föga och skaffade mig en egen, dvs jag fick en i julklapp från min über-snälla syster! Dock hade jag den oerhört goda och nästan vetenskapliga motiveringen att jag faktiskt skulle klara mig själv i främmande land och då kunde behöva lite hjälp med att hitta rätt. Och jag måste väl erkänna att den verkligen har underlättat mitt liv en hel del!








Själva grundtanken med en sat nav är ju såklart att den ska leda sin brukare rätt vilket i kombination med Englands geniala postnummersystem har besparat mig oräkneliga felkörningar, många extratimmar i bilen och massor av gråa hår. Här har man nämligen oerhört detaljerade postnummer - ett specifikt nummer leder till en exakt gata eller ett väldigt litet område på landsbygden. Inte som hemma där ett enda postnummerområde inbegriper åtminstone en handfull socknar!

Så när jag får ett joursamtal från en upprörd djurägare och ger mig iväg i mörka natten behöver jag bara knappa in postnumret i min Frida (hon heter så) så kommer jag om inte ända fram till rätt dörr, så åtminstone väldigt nära! Det är en stor lättnad att slippa behöva läsa karta eller följa en nerklottrad vägbeskrivning (som ju kan hålla högst tveksam kvalitet) samtidigt som man kör på fel sida av de smala, vindlande vägarna, och jag tycker oftast väldigt mycket om min Frida. Oftast...

Hon är dock lite inkonsekvent. Ibland har hon en irriterande fäbless för "the scenic route", dvs hon väljer mycket små vägar (vid något tillfälle knappt farbara för ett fyrhjuligt fordon) förmodligen för att de är något kortare än alternativen. Genvägar är dock inte sällan senvägar, det har jag fått lära mig den hårda vägen... I gengäld skickar hon mig andra gånger på rutter som är både längre och tar mer tid än den väg jag borde valt, men där vägarna är de största som finns att tillgå i området, så det jämnar kanske ut sig!

Just nu är hon dock på service, då hon helt plöstligt bestämde sig för att hon inte alls orkade med sin tillvaro längre. Från Bungay till Woodhall Spa till Leavenheath gick det bra, men sen fick det faktiskt räcka och hon tvärdog i ensamhet i bilen.
Jag har klarat mig rätt bra på egen hand, men jag saknade henne verkligen häromdagen när jag körde genom Norwich i rusningstrafik - det är just vid stadskörningar som en sat nav får visa sin fulla potential! Jag hoppas på ett snabbt tillfrisknande...