onsdag 14 april 2010

Upp o ner

Det finns precis hur många kaniner som helst o de verkar bli fler för varje vecka, men man ser inte så många harar. Det här gänget (7-8 st) hade dock världens hallabaloo precis innan jag fick fram kameran - antar att det snart blir fler harar oxå i bygden...


Har haft en omväxlande dag både på jobbet o privat. Många olika djurslag på besökslistan idag - det mest oväntade var en dvärgtupp som slagits illa med sina bröder. Matte var i upplösningstillstånd av oro men så fort jag lyckats tvätta upp hans igenmurade ögon blev han som ny och fick gå hem utan vidare behandling! Men han lämnade både veterinären o assistenten fulla av löss - det känns som det kliar överallt nu...
Det är faktiskt ganska vanligt här att man går till veterinären med sina sällskapshöns och av någon anledning känns det som att de flesta blir bokade på mig?! Jag är verkligen ingen hönsveterinär och hittills har den absoluta majoriteten av alla tvåbenta patienter hamnat i frysen... Dock för kremering och inte för apportering - kanske värt att påpekas innan man får insinuanta kommentarer av så kallade vänner! ;o)



Trädgårdsskötsel är hur stort som helst i England - den prunkande färgprakten är särskilt slående så här års innan resten av naturen slagit ut i full grönska. Det är en ren trafikfara med alla dessa underbara täppor och då är jag inte ens trädgårdsintresserad egentligen!


Dagens kyrka. Jag ännu inte tagit mig tid att gå in i någon av dem, men jag har (uppenbarligen!) svårt att låta bli att fotografera dessa underbara byggnader. Vilket fantastiskt kulturarv detta är - oavsett om man känner sig religiös eller ej!

Efter jobbet fick Grim ett träningspass - den här gången på en härlig plats där naturen bjöd på intressanta svårigheter i form av små raviner, björbär, djupa diken o liknande. Det blev ett ganska bra pass där vi hela tiden balanserade på marginalen till för svårt. Ingen "succé-träning" alltså - man måste ju tänja på gränserna!

När jag kom hem igen - nöjd o glad - fick jag besked om att en djurägare ställer till besvär på jobbet hemma. Den här människan är en erkänd problemmakare (hon har nån typ av diagnos) och det kommer bara att bli en massa bråk utan något egentligen resultat, men det tar på krafterna i alla fall. Energi-slukare av värsta sorten... :o(

Ehh... Public footpath - var någonstans???

Jodå, några meter bort fanns faktiskt en trång passage genom björnbärsriset - den här stigen används nog inte varje dag! :o)

2 kommentarer:

  1. Kul att läsa din blogg, Sofia. Jag följer dej och Jens i er vardag med olika bestyr och hund-träningar. Det är inte svårt att se vilka intressen ni har gemensamt, hundar och mat.
    Kram fr Inga-Lill

    SvaraRadera
  2. Har sagt det förr, men säger det igen. Hon har inte EN diagnos soffi, diagnoserna har diagnoser på denna jävla människa. Att kalla henne galen är att förolämpa oss galna människor!
    Puss Line

    SvaraRadera